Kom tillbaka 2014!!! Allt är förlåtet!!

I stort sett hela maj har jag fått gråten i halsen varje dag på grund av Facebooks minnesfunktion. För er som inte minns och för nytillkomna läsare kan jag berätta att just i maj för 3 år sen blev jag akut inlagd på hjärtintensiven för ett allvarligt hjärtfel. Eftersom jag inte fick lämna avdelningen var Facebook min enda kanal till omvärlden och nu blir jag åter påmind om hur många människor som stöttade mig och min familj, därav gråten i halsen. (Om du vill hittar du alla inlägg jag skrev från sjukhuset under etiketten "En hjärtesak")

I morse fick jag dock gråten i halsen av en helt annan anledning när jag tittade tillbaka på vad som hände på Facebook på just detta datum 2014.

Ovanstående bild tog mig son på mig när han kom hem från skolan just på denna dagen för exakt ett år sen. I år har vi inte ens tagit av vintertäcket på poolen än och frågan är om vi någonsin kommer att behöva göra det.

Gråten försvann dock och ersattes av skratt sekunden senare när jag såg bilden på min poolfrissa. Det där med att ha en frisyr som kräver att luggen plattas kommer inte helt väl överens med X antal dopp med självtork emellan. Jag undrar om jag verkligen såg ut sådär varje lunch på Fuerteventura i höstas.....

Hemma!

Och det helt utan missöden!! Flyget lyfte på exakt utsatt tid och allt flöt på som det skulle. Eller flög på kanske det heter i luften??

Ni får vänta ett tag på resereportaget tills jag har styrt upp situationen lite men en fundering från resan vill jag dela med mig.

Vad är det med tyskar och deras tro att A L L A förstår dem?

Om jag är utomlands och vill fråga någon något eller undrar om vederbörande står i kö till toaletten så frågar jag såklart inte på svenska - jag frågar på engelska. Jag inbillar mig att det är störst chans att personen i fråga förstår mig då.
MEN om det är en tysk som vill fråga någon något eller undrar om vederbörande står i kö till toaletten så frågar de på - ja just det - tyska.

Någon som upplevt samma fenomen?
Kanske rent av är det någon som har koll på hur många människor i världen som förstår tyska respektive engelska??

Jag - en lökig hurtbulle????

För några dagar sen blev jag kallad lökig för att jag inte låter mina barn sitta uppe hela natten och spela dator.
Jag blev kallad lökig för att vi faktiskt har haft planer för vår semester.
Planer som innebär att komma ur sängen på morgonen vilket inte funkar om man sitter vid datorn till klockan 04.
Planer som innebär att man lämnar huset under dagen och gör saker tillsammans.
En av sonens kompisar satt vid sin dator 7 timmar!! och väntade på att min son skulle logga in.
7 timmar!!
Jag är väl lökig då som vill tillbringa tid med min familj.
Jag är väl lökig då som vågar sätta gränser för mina barn.
Jag är väl lökig då som vågar säga "nej".


För några dagar sen blev jag och min man kallad för hurtbullar för att vi rör på oss.
Vi blev kallade hurtbullar för att vi inte tog bilen till glasskiosken.
Vi blev kallade hurtbullar av en bekant som definitivt skulle behöva ta sig till glasskiosken med sina barn med något annat fortskaffningsmedel än bil. Helst skulle de kanske inte ens ta sig till glasskiosken överhuvudtaget men det är en annan historia.
Vi är väl hurtbullar då som tänker på vår och våra barns hälsa.
Vi är väl hurtbullar då som försöker lära våra barn om vikten av daglig motion.
Att vi sen värnar om både miljön och plånboken när vi tar oss fram till fots eller på cykel är bonus tycker jag.
Eller det är kanske lökigt??

Down Memory Lane eller Var f*n kommer alla smulor ifrån??

När jag var yngre och bodde hemma hade vi en sån där utdragbar skärbräda ovanför besticklådan. Jag minns ganska tydligt min pappas psykbryt om någon glömde att sopa väck brödsmulorna innan skärbrädan puttades in igen. Det resulterade ju nämligen att alla smulorna hamnade i besticklådan.

När jag flyttade till egen lägenhet var det en likadan skärbräda ovanför besticklådan och man kunde ju tycka att jag skulle ha lärt mig att sopa av smulorna efter mig men det hade jag tydligen inte. Eller så var det mina gäster som inte hade lärt sig för av en eller annan anledning var det inte bara bestick i min låda.

Så när jag och Joakim valde kök till vårt hus för några år sen var det ganska givet att vi I N T E skulle ha en sån skärbräda! Men vet ni vad??
Vi har ändå massa smulor i besticklådan!!!! Var f*n kommer de ifrån??

Har du smulor i din besticklåda och framför allt - vet du var de kommer ifrån??

Får man skoja om allt?

Jag såg en bild på Twitter i morse som rent ut sagt fick mig att må illa. Jag hoppades att det var ett skämt och googlade genast på Östberga komvux mattebok för vuxna med särskilda behov. 
På deras hemsida fanns en funktion som gjorde det möjligt att bläddra i boken och jag skummade sida och och sida ner med osmakliga matteuppgifter om tjejer med ätstörningar, invandrare, kriminella och alkoholister. Inte ett skämt alltså utan en bok som finns på riktigt och kostar 119 kronor.

Jag skulle vilja exakt vilket särskilt behov dessa vuxna har som denna boken vänder sig till.
Och så skulle jag vilja veta hur Bonnier tänkte när de gav ut den på sitt förlag.
Sist men inte minst skulle jag vilja veta - Är det OK att skämta om allt?

När Carl-Fredrik våldtog Tessan på en fest i Täby var hon både överförfriskad och lättklädd. Självklart fick C.F 80% kortare straff på grund av dessa, enligt åklagaren, förmildrande omständigheter och behövde bara sitta 4 månader. Hur länge skull C.F få sitta om Tessan varit nykter och haft en knälång kjol?
Bild lånad på Twitter.

Undra sa flundran om gäddan är en fisk.....

Det händer att jag får vänförfrågningar på Facebook från personer som jag inte känner.

Ofta har vi gemensamma vänner så det är möjligt att de vet vem jag är, det är bara det att jag inte har någon som helst aning om vilka de är. Min pappa sa alltid till mig att "Alla känner apan, apan känner ingen". Jag svarar varken ja eller nej på deras förfrågan, jag låter den vara. Risken är ju att de tryckt fel och när jag svarar "Ja" undrar de vem jag är och om jag är en sån som bara vill ha så många vänner som möjligt för att det ser bra ut. Om jag svarar "Nej" blir de kanske ledsna för att jag inte vill vara vän med dem eftersom de uppenbarligen vill vara vän med mig. Om jag inte svarar alls kan de ju leva i tron om att jag är V Ä L DI G T sällan inne på Facebook. Till sist har de glömt bort det.

Jag har även fått en del förfrågningar från män runt omkring i världen som sett min profilbild och skriver att de gärna vill bli vän med mig eftersom de tycker att jag är snygg. Underbart för självförtroendet så jag lapar i mig berömmet och avvisar deras förfrågan. 

Jag får även förfrågningar från Blogglandia. Och det vill jag ha eftersom jag lagt en länk till min Facebook här på boggen. Det enda som kan vara knepigt med de förfrågningarna är att en del av er är hemliga på bloggen och då kan det ju vara lite besvärligt att para ihop ert riktiga namn med ert bloggnamn. Men med lite detektivarbete brukar det gå bra. Jag är bara rädd att jag ska råka avslöja er på något sätt.

Men sen händer det att jag får förfrågningar av någon som jag inte har någon gemensam vän med och som jag inte har någon som helst koll på vem det är. Det fick jag nu precis. Jag fick en vänförfrågan av en kvinna som jag inte har någon gemensam vän med, som bor bara ett stenkast (om man är väldigt stark och kastar stenen ca 8 km) iväg, som har ett ovanligt efternamn och två barn som jag aldrig sett i hela mitt liv (vad är det med folk som har sina barn som profilbild??). 

Eftersom vi inte har några gemensamma vänner kan hon ju inte ha skickat förfrågan till mig av misstag. Hon borde heller inte ha fått upp mig som förslag på "personer du kanske känner" - det får man väl bara på dem man har gemensamma vänner med om jag har fattat det rätt. Nej hon måste ha letat upp mig och med tanke på att jag har mig själv som profilbild måste hon ju känt igen mig och tänkt att det var rätt Maria Nilsson hon hittat. Hon måste ju ha fått upp en hel del om vi säger så......

Så nu har jag lite dåligt samvete för att jag inte vet vem hon är. Är det någon från skoltiden som jag inte minns men som jag gjorde så starkt intryck på att hon minns mig? Eller minns jag henne bara det att hon har gift sig till ett ovanligt efternamn? Är det en bloggläsare som kände att det var fritt fram att fråga eftersom jag har en länk på bloggen? Är det en bloggare som tror att jag vet att hon heter så på riktigt? Tycker hon att jag är snygg och vill ha kontakt? Är det ens hennes barn som är på profilbilden?   Har jag för lite att göra eftersom jag gör så stor affär av detta?????

Vad tror du?

Hur är det möjligt??

Jag har en korg i ett skåp i tvättstugan.

Den är full med omaka strumpor.

Nån gång då och då tar jag ett ryck och går genom den för att hitta några par.

Idag hittade jag ett tjugotal par.

Ändå ligger det kvar 43 omaka strumpor. 

Jag lekte med tanken att slänga dem.

Men om jag gör det kommer alla 43 makor dyka upp inom det snaraste.

Jag la tillbaka dem i korgen.

Nu kommer de aldrig att dyka upp.

Det är jag ganska säker på.

Mysteriet tätnar.....

Större delen av eftermiddagen och kvällen gick åt till att undersöka om det är något virus eller inte på min blogg. Jag har varit i kontakt med några hjälpredor och någon får upp en virusvarning men de flesta inte. Jag har gjort 4 olika scanningar på bloggen, 1 säger att det är smittad och de 3 andra säger att den är ren.......

Nu vet jag varken ut eller in.......

Och nu precis när jag var inne på Facebook såg jag ännu ett mysterium.

I Sverige finns det 2 834 kvinnor som har Joanna som tilltalsnamn. Det finns även 3 män som Joanna som förnamn, dock inte tilltalsnamn. (källa SCB)

För att ha något att jämföra med kan jag berätta att det finns 81 800 kvinnor och 8 män som har Maria som tilltalsnamn. (källa SCB)

Vad är då så mystiskt med det här?

Jo det är så att jag känner 2 kvinnor som har Joanna som tilltalsnamn och båda fyller år på samma dag, nämligen idag! Vad är oddsen på det?

Eller känner och känner - den ena har jag aldrig träffat men jag tycker att jag känner henne ändå.

Om du vill kan du gratulera henne om du trycker här!

Vad tror ni??

Dottern: Mamma, varför kallar jag inte dig för Maria istället för mamma?


Jag: Vad menar du?


Dottern: När du pratar med mig så kallar du ju inte mig för dotter!?


Som jag konstaterat innan är ju vi mammor duktiga på mycket. Ni som missat det kan läsa om det om du trycker här. En sak vi är speciellt duktiga på är att känna igen vårt eget barns röst bland i stort sett hur många andra barn som helst. Jag vet inte om barns förmåga att känna igen sin mammas röst är lika utpräglad.

Sen tror jag oxå att det hade låtit väldigt fånigt att säga Dotter - nu är det dax att hoppa i säng! För att inte tala om hur krångligt det hade blivit på lekplatser och andra ställen med massa barn om alla mammor gick runt och ropade Dotter! Kom nu så åker vi hem! Man kunde ju få med sig vilken unge som helst hem.....

Jag tror vi fortsätter på det gamla traditionella viset.

Ännu fler mysterier

För ett tag sen skrev jag om världens olösta mysterier. Vad jag inte visste då är ju att det finns så många fler.... Här nedan följer några exempel på vad jag söker svar på denna gång....

Varför känner jag alltid på dörren så att den är låst när jag precis har låst den? Har det nån gång i världshistorien hänt att dörren INTE låstes när nyckeln vreds om?

Och på tal om dörrar - Varför envisas vissa människor att hålla upp dörren för mig när jag är typ 100 meter iväg? Då måste jag ju typ springa annars för ju personen i fråga stå där typ hur länge som helst innan jag är framme! Typ!!

Och på tal om vissa människor - Varför lägger vissa kunder upp allt det ömtåliga först  på bandet och sen fortsätter de med 10 kg kattsand, 8 liter mjölk, 3 kg potatis och 5 colaflaskor? Och sen blir de arga på mig för att deras bröd blev alldeles tillplattat?!

Och på tal om kunder - vad är det för ljushuvuden som inte orkar gå tillbaka med det där skinkpaketet eller mjölken om de ångrar sig när de börjar närma sig kassan? Nä stoppa det hellre i godishyllan eller lägg det bland DVD-filmerna för 19 spänn som står i kassalinjen så att det är förstört när vi väl hittar det! Berättade inte deras mamma om barnen i Afrika för dem??

Och på tal om mat - varför är det bättre mat inom fängelsevården än det är inom äldrevården?

Och på tal om fängelser - varför kan vi inte skicka fångarna till en öde ö och låta dem klara sig bäst de vill? I alla fall de som mördar för nöjes skull och pedofilerna.

(Sen är det ju ett mysterie i sig själv vad som kan få en människa att bli mördare eller pedofil men den vägen tänker jag inte vika in på.)

I stället avslutar jag med ett mysterie som finns på mitt jobb. Hade tänkt att lägga ut ett foto här men som bekant är jag ju inte värlsbäst på att identifiera vad jag ska blogga om just när jag ser det.... Ni som inte är bekanta med det kan bli det HÄR!

I alla fulla fall - vi säljer en pastill som är rökfri!

VA???

Finns det pastiller som röker??

Med tanke på hur liten en pastill är så måste det vara VÄLDIGT små cigaretter då.......


PS Kolla gärna in till Tjillevipp morsan -hon har oxå en sak hon går och fnular på!!

Jag håller med Fru Gårman!

Vi svenskar är ganska dåliga på att ge varandra komplimanger. Det finns såklart vissa undantag men överlag är vi ett ganska tillknäppt folk som på sin höjd ger komplimanger till sina närmaste. Absolut inte till någon man inte känner.
Igår fick jag en fin komplimang från en person som jag inte känner men som jag ändå känner på sätt och vis.....Hon känner inte mig heller men ändå gör hon det....lite grann...

Låter det skumt?? Vänta så ska jag förklara!

Jag är ju relativt ny i Blogglandia och en av de första bloggar jag började följa var fantastiska Fru Gårman och igår skrev hon ett inlägg om mig!! Ni kan läsa det själva om ni trycker här!

Tack för den frun - jag suger på den ett tag om det är OK för dig ;)

Tänk att jag oxå är ett olöst mysterie......

PS Välkomna som följare Anki, Lippe och Madde! Kul att ha er här :D

No shit Sherlock!

Livet är fyllt med olösta mysterier! Mer eller mindre mystiska. Mer eller mindre viktiga. Jag har valt ut några av de mest samhällsviktiga och tar tacksamt emot lösningar!

Varför trycker jag hårdare på fjärrkontrollen när batteriet börjar ta slut?

Var tar den irriterande flugan vägen när jag hämtat flugsmällaren?

Och på tal om flugor, varför sätter den sig alltid på exakt samma ställe på mitt ben hur många gånger jag än jagar bort den?

Varför säger jag alltid "Hallå" typ 4 gånger när personen redan lagt på luren när jag svarar? Och varför säger jag alltid "Nähä!" när jag lägger på?

Och på tal om telefonen, varför höjer jag rösten när det är dålig täckning?

Varför stänger jag av bilradion och säger åt barnen att vara tysta när jag är osäker på var jag ska köra?

Och på tal om bilar, varför hamnar jag alltid bakom en traktor eller annan sengångare när jag har bråttom?

Hur kan det komma sig att 9 gånger av 10 har mina barns två olika skolor möte på samma kväll? Och varför jobbar jag alltid just den kvällen?

Och vems var beslutet att Alexander Bard skulle sitta i Idoljuryn?????

Flykten från vardagen...

Det blev ingen första dag på jobbet idag. Dottern har lyckats att bli sjuk och det blev VAB i stället. Så nu fick jag ju genast tid till att dela med mig av vad jag gick och fnulade på igår i min ensamhet....

Har ni tänkt på hur lätt det är att dela på sig nuförtiden?? Par som hållt ihop i vått och torrt får plötsligt för sig att gå skilda vägar. Utan minsta förvarning till oss runt omkring som inte ser några som helst varningstecken utan tror att de är nöjda med tillvaron och att de är lyckliga ihop. Men plötsligt en dag är allt förändrat...

Den ene försvinner och kvar finns en ensam stackare - lamslagen av det plötsliga uppbrottet från sin livskamrat. Med en känsla av oduglighet, rädd för att aldrig hitta en ny partner. De flesta är ju ganska kräsna och har höga krav på sin tillkommande. Han ska ha rätt hårfärg, vara lagom lång och det får inte vara för stor åldersskillnad.

När jag var singel lät jag inte skilsmässoproblem påverka min vardag men sen jag fick barn och familj är det ett stort problemområde för mig. En tröst i allt elände är att i vissa fall är nog parterna överens om att den ena ska ge sig av och utforska världen. Byta karriär, prova på städbranschen, söka in vid teatern eller kanske spela in en uppföljare med Staffan Westerberg.

Till de övriga lymlarna som bara försvinner utan ett ord vill jag bara ställa en enda fråga...


Var i h*****e tar ni vägen??


 Jag har två misstänkta i min närhet nämligen TVÄTTMASKINEN och TORKTUMLAREN!!

Frågan är vilken av dem som hela tiden envisas med att äta upp våra strumpor???

Hur ser det ut hemma hos er?
Har ni oxå en kasse full med olyckliga strumpor som blivit av med sin bättre - eller sämre -  hälft??

Nej det är INTE OK!!!

Bytte för ett tag sen försäkringsbolag på bilen och den trevliga killen som lurade på mig denna nya försäkring LOVADE att han skulle säga upp min nuvarande. Jag har lite svårt att säga upp saker  - vad det än må vara - bokklubbar, medlemsskap på gym och tidningsprenumerationer. Jag har fått för mig att man måste uppge en bra anledning - jag har blivit blind och ska gå med i en blindbokklubb, jag blir ändå INTE smal och vältränad och min son är snart 11, han läser inte Bamse längre!!!
Jag tror inte att "den nya bilförsäkringen är både bättre och billigare" räknas som en bra förklaring - det hade bara slutat med att de erbjöd mig samma villkor och eftersom jag även har ganska svårt att säga nej innebär det att jag ganska snart hade stått med en bil och två försäkringar....

Döm om min förvåning när det dimper ner ett försäkringsbrev från mitt gamla försäkringsbolag med tillhörande inbetalningskort. Efter att ha ägnat hela morgonen åt att stå i telefonkö hos det nya bolaget, förklarat mitt dilemma, lyssnat på försäljarens ursäkter om varför min gamla försäkring fortfarande inte är uppsagd så säger jag med blid röst :Det är OK, det är sånt som händer. Bara det rättar till sig i slutändan.
För sån är jag oxå. Jag skulle aldrig få för mig att släppa ut alla de där hemska orden som bubblar i mitt huvud. Jag jobbar själv i ett serviceyrke så jag vet hur det är. Fast jag gör ju aldrig fel så jag förstår inte varför andra ska behöva göra det.