Najs eller bajs??

Märkligt att han bara tycks vara varm på överkroppen? Långbyxor och rejäla skor på fötterna. Eller så är det bara upptill han har något att visa upp.....

Maria undrar......

Helena ställde två väldigt intressanta frågor på sin blogg häromdagen som jag tänkte att även NI mina  kära bloggläsare ska få svara på!!
Vad är det som gör att du hälsar på här på min blogg? Och vilka inlägg tycker du mest om att läsa här hos mig?

PS Än så länge har jag inte fått in ett enda korrekt svar på gårdagens bild - inte ens ett svar som är i närheten så GISSA PÅ!!!

Vad hade du tagit med dig till en öde ö?

Visst har du någon gång sett en film om människor som hamnat på en öde ö och som på något vis alltid lyckas bygga ett hus och hitta möbler att inreda det med?
Kanske tittade du på Robinson (sänds det fortfarande??) och funderade på hur det skulle vara att försöka överleva på en öde ö? Givetvis utan kameramän och fiskare som går att muta till att fixa både det ena och det andra.
Jag kan tänka mig att i stort sett det enda sättet att hamna på en öde ö ofrivilligt är om man är med om ett skeppsbrott och då kanske man inte har så mycket tid att springa runt och leta efter grejer man vill ha med sig men OM du skulle hinna det - vad skulle du ta med till dig till en öde ö?
Själv skulle jag ta med min taxfree-påse som såklart är fylld med choklad i alla dess former, en bok eller flera om jag har möjlighet och något att skriva på och med.

Det här paret hann inte ta med sig någonting.

Ha den allra bästa fredagen ♥

Gissa låten

När jag var typ 10 år var jag och en kompis i stan tillsammans. Vi skulle äta på ett matställe som hette Kevos och jag beställde en sallad.
På frågan om vilken dressing jag ville ha svarade jag:
- Too iland.
Killen bakom disken tittade väldigt konstigt på mig och bad mig att peka.
Jag pekade på dressingen jag menade och då sken han upp och sa:
- Aha!! Thousand Island!! (fast "island" uttalas ju faktiskt "iland" så jag var ju inte helt ute och reste!!)

Anledningen till att jag sa fel var att min mamma - som inte är världens bästa på engelska - sa too iland - och eftersom jag inte var så världsvan på den tiden så visste jag inte bättre jag. Samma mamma hoppade ofta runt i köket och sjöng Dididoo u-boat, dididoo u-boat till en låt som var väldigt populär när jag var 10. Det vill säga 1984. Är det någon som kan gissa vilken låt hon sjöng på?

(Och om mina systrar läser detta får de inte svara!!)

Rätt svar kommer i morgon tillsammans med lite fler felsägningar och be-toningsfel!

Jag - en lökig hurtbulle????

För några dagar sen blev jag kallad lökig för att jag inte låter mina barn sitta uppe hela natten och spela dator.
Jag blev kallad lökig för att vi faktiskt har haft planer för vår semester.
Planer som innebär att komma ur sängen på morgonen vilket inte funkar om man sitter vid datorn till klockan 04.
Planer som innebär att man lämnar huset under dagen och gör saker tillsammans.
En av sonens kompisar satt vid sin dator 7 timmar!! och väntade på att min son skulle logga in.
7 timmar!!
Jag är väl lökig då som vill tillbringa tid med min familj.
Jag är väl lökig då som vågar sätta gränser för mina barn.
Jag är väl lökig då som vågar säga "nej".


För några dagar sen blev jag och min man kallad för hurtbullar för att vi rör på oss.
Vi blev kallade hurtbullar för att vi inte tog bilen till glasskiosken.
Vi blev kallade hurtbullar av en bekant som definitivt skulle behöva ta sig till glasskiosken med sina barn med något annat fortskaffningsmedel än bil. Helst skulle de kanske inte ens ta sig till glasskiosken överhuvudtaget men det är en annan historia.
Vi är väl hurtbullar då som tänker på vår och våra barns hälsa.
Vi är väl hurtbullar då som försöker lära våra barn om vikten av daglig motion.
Att vi sen värnar om både miljön och plånboken när vi tar oss fram till fots eller på cykel är bonus tycker jag.
Eller det är kanske lökigt??

Vad hade hänt

om vi oftare hade följt våra känslor istället för vårt förstånd?
Tänk: Jag vill verkligen titta på den där filmen på TV men jag borde dammsuga huset istället.
Eller: Jag vill verkligen gå på den där festen på tisdag men jag borde stanna hemma eftersom jag ska gå upp tidigt på onsdag.
Eller: Jag vill verkligen åka till Spanien i sommar men jag borde hälsa på släkten i Haparanda istället.
Hade livet blivit roligare?
Enklare?
Svårare?
Hade det inte funkat alls?
Du kan väl roa dig (och mig) med att svara när jag är på jobbet?!
Motivera gärna ditt svar.

Saker jag funderar på idag

• Om jag ställer alla människor i hela världen runt omkring mig och om vi står så nära varandra vi bara kan - är det sant att vi får plats i Texas då?
• Hur stort ÄR Texas egentligen?
• Vem bestämde färgerna på trafikljuset och vem har sett till att det är samma färger på dem i hela världen?
• ÄR det samma färger på alla trafikljusen i hela världen?
• Finns det ens trafikljusen i hela världen?
• Måste det verkligen finnas en livshändelse som heter "Avslutade en relation med....." på Facebook? Kan iofs vara ett smidigt sätt att berätta för sin omgivning att det är slut, fast jag tycker ändå att den känns onödigt krass.
• Har det verkligen hänt om det inte står på Facebook?
• Hur många avsnitt av "Sons of Anarchy" kan man titta på i rad utan att ögonen blir fyrkantiga?
• BLIR ögonen fyrkantiga om man tittar för mycket på TV?
• Ska jag ta mig i kragen och börja blogga igen?

Är den slut nu?

Sommaren alltså.
Vissa har redan plockat fram höstjacka och stövlar.
Vissa badar fortfarande i poolen på kvällarna.

Det var tydligen jätteskönt och har man en pool så ska man bada i den!

Själv tycker jag att hösten är ganska mysig. Man kan gå på långa härliga promenader och sparka i alla lövhögar, man kan tända lite ljus och kura ihop sin under en filt och titta på en film eller läsa en bok, man kan använda alla sin snygga stövlar (och jag har ju som bekant en hel del såna) och man kan sitta inne, lyssna på bra musik och lägga ett pussel när höstregnet strilar utanför.

Vad gillar du bäst med hösten?

PS Ni glömmer väl inte att läsa på min andra blogg som ni hittar HÄR!!

Lånade ord

"Jag älskar slarviga människor med dålig karaktär! De får mig att känna mig så präktig."
Det skulle kunna ha varit jag som sa de kloka orden men det var det inte.
Inte först i alla fall.
Nä hon som sa dem först heter Gunilla Dahlgren och bilden nedan har jag fotat i hennes bok Lilla Fruntimmersboken.

Och visst är det så.

Jag behöver inte se längre än till mina favoritprogram på TV.

Jag gillar att titta på Biggest Loser. Jag har aldrig funderat så mycket på varför men antagligen för att jag känner mig både smal och vältränad i jämförelse med deltagarna. I alla fall i början på säsongen.

Jag gillar att titta på Lyxfällan. Antagligen för att jag känner mig väldigt smart och förståndig i jämförelse med deltagarna. Jag skulle aldrig köpa pizza på kredit. Inte heller skulle jag vittja mina barns spargrisar.

Jag gillar att titta på Arga Snickaren. Antagligen för att jag känner mig väldigt lyckligt lottad i jämförelse med deltagarna. Min alldeles egen snickare skulle aldrig kunna ställa till med sån oreda som de gör. Han avslutar alltid det han har påbörjat och han gör det dessutom väldigt bra.

Vilka program får dig att känna dig som en bättre människa?

Om jag fick bestämma.....

En rask promenad skrämde flimret på flykten så det var tur att ingen hann nappa på min fråga om att byta grejer. Jag behåller nog mitt hjärta i alla fall. Trots att det flimrar och beter sig illa ibland. Det ryms ju en hel del annat där oxå som jag gärna vill behålla.

Bosse kom med ytterligare en fråga igår och han undrade vad jag skulle bestämma om jag fick ta ett politiskt beslut i min kommun.
Det är mycket jag skulle vilja förbättra -  inte bara i min kommun utan i hela Sverige -  men om jag bara fick bestämma en enda sak så skulle jag förbättra skolmaten. I alla fall i de kommunala skolorna. Min yngsta dotter går på en friskola och de får jättefin mat.
Mina äldsta och deras klasskamrater är dock inte lika nöjda med sin skolmat.
Vid ett möte med de ansvariga påpekade de att de ville ha godare mat i skolan. Svaret de fick var att det inte skulle göras några förbättringar i matplaneringen.
Varför?
För att eleverna slängde för mycket mat!

Eeeeh, hallå!!!
Det är kanske för att den är äcklig som de kastar den.
Om de fick godare mat som kanske kostar några kronor mer skulle de antagligen inte kasta lika mycket. Så i långa loppet hade det lönat sig att göra bättre och godare mat i våra skolor.

Om du fick möjlighet att ta ett politiskt beslut i din hemkommun - vad skulle det vara?

Nu lämnar jag

ordet till er kära läsare.
Då min hjärna tycks ha drabbats av den ökända bloggtorkan behöver jag nu lite hjälp.

Ställ en fråga.
Ställ flera frågor.
Berätta vad du vill läsa mer om.
Berätta vad du inte vill läsa mer om.
Ska jag återinföra Maria dissar och hissar?
Ska jag återinföra Gissa kändisen?
Ska jag ta en paus?

Kan man bli för gammal för att visa medmänsklighet?

I dag hade jag en äldre kvinna i min kassa. Hon hade stora problem att gå och stödde sig på två kryckor. När hon ska betala lutar hon sina kryckor mot kassan för att ta fram sin plånbok. 

Hon råkar stöta till ena kryckan som faller till stengolvet med en skräll. 

Tror ni att en enda person i min kassa går fram och tar upp den till henne?

NEJ.

När hon har betalat går jag runt hela kassan, lyfter upp kvinnans krycka och räcker den till henne.

Bara på pin kiv gör jag en stor affär av att se till att hon kommer på rätt köl och jag går medvetet lite långsamt för att surpropparna i min kassa ska få lite längre kötid för att de inte kunde visa lite vänlighet.

Någon timme senare kom en ung tjej med sitt barn. Hon storhandlade och dottern var tjurig. Hon skyndar sig (mamman alltså) så mycket hon kan för att komma ut från affären med sin skrikiga dotter. När hon ska lyfta papperskassen - som är fylld till bristningsgränsen med varor - till vagnen går den i sönder och alla varor dimper i golvet. Tror ni att en enda person i närheten går fram och hjälper henne?

NEJ.

Såklart kommer en av mina underbara kollegor till undsättning. Inte för att det är hennes jobb utan för att sån är hon. Hon är 20+. 

Jag upplever att de som är mest benägna att hjälpa till vid såna här och liknande situationer är ungdomar. Och det gör mig varm i hjärtat.

Något annat som ungdomar är väldigt bra på är att vara trevliga. Är det någon som undrar hur jag mår eller som önskar mig en trevlig dag är det nio av tio gånger en ungdom. Tionde gången är det en amerikan.

Lite skämt, lite allvar. Visst finns det personer som är trevliga fast de fyllt 40 men för att generalisera lite så är det mest medelålders och äldre som är sura och tvära och som får värsta nervsammanbrottet för att ett pris är fel eller när de får avstämning i scanningen.

Eller har jag fel?

Smaken är som baken

och allt det där.
Men inte kan det väl finnas någon som tycker att detta är upphetsande??

Jag längtar tills jag

kan återuppta min sociala verksamhet igen. Jag Ä L S K A R att ha hem vänner en lördagskväll, bjuda på trerätters och sitta hela kvällen och bara prata! Eller för all del en onsdagskväll och bjuda på makaroner och falukorv och sitta och prata en timme. Av förklarliga skäl har det inte blivit så många bjudningar det senaste halvåret men nu börjar det skrika i hela mig att jag vill ha lite gäster!!

För ett tag sen pratade jag och en kompis just om det här med att bjuda hem folk och hon sa att hon och hennes sambo hade många bjudningar till godo. När jag frågade vad hon menade med det så sa hon att hon tyckte det var en oskriven lag att man bjöd varannan gång. 

Den lagen följer inte jag. Visst är det roligt att bjuda igen men det är ju inte alltid det funkar. Vissa har inte tid, vissa har inte plats, vissa tycker inte att det är roligt att ha folk hemma osv. Har man svårt att bjuda igen kan man ju hellre erbjuda sig att ta med något till den man ska till. Till exempel dessert eller snacks till pratstunden så faller ju inte hela kostnaden alltid på den som bjuder.

Någon gång har jag bjudit hem tre olika familjer och så har en familj tagit med sig förrätt, en familj dessert, en familj snacks och så stod vi för varmrätten. Perfekt sätt för våra vänner att lära känna varandra. 

Hur gör ni?

Vad tycker du?

Från och med nu ska jag försöka hålla isär mina bloggar lite bättre. Här inne ska det snackas strunt, göras undersökningar, publiceras snuskiga fredagsfräckisar, kanske drar jag igång diss och hiss samt Gissa kändisen igen - ja kort och gott här inne behandlas allt och ingenting.

Vill du läsa om mitt hjärta och om min väg tillbaka till det aktiva liv jag hade innan får du gå in på den andra bloggen. Den kommer du till om du trycker på bilden här till vänster. Eller för enkelhetens skull, bli en följare och lägg till den i din blogglista.

Nu till något helt annat. I går kväll såg jag på nyheterna om några fångar på ett fängelse nånstans i Sverige som gått ut i strejk. De strejkade för att de tyckte att utbudet i fängelsekiosken var för dåligt.

Vad tycker du om det?

Ska fångar ha rätt att ställa krav på utbudet i fängelsekiosken?

Jag tycker att de ska vara glada för att de har en kiosk överhuvudtaget......