Bäst att smida när järnet är varmt ;-)

Boostad av all kommentarer på gårdagens inlägg inser jag att det där med att blogga är något jag vill ha kvar i mitt liv. Att jag inte är ensam om att känna hur skrivlusten åker bergochdalbana var trevligt att få bekräftat - jag inbillar mig ibland att det är så himla lätt för alla andra att få ihop sitt inlägg och att det bara är jag som får krysta fram inläggen i perioder. 

I dag har jag haft utvecklingssamtal med min chef och det var inte utan att jag växte några centimeter under samtalets gång. Det är ju alltid härligt att få uppskattning och beröm för sina ansträngningar att vara en bra anställd. Och det trots att det blir tokigt ibland - som i fredags till exempel. Det rullade på ganska bra i kassan och när jag ser hur en kund lägger upp en påse från bageriet börjar jag fundera på om jag säger "frallor" eller "bullar". Och som alltid när man tänker för mycket på vad man gör blev det fel när jag håller upp påsen och frågar den kvinnliga kunden om hon har åtta ballar?? Hon tittar lite frågande på mig men förstår ju vad jag menar så hon svarar ja. Jag gör ett tappert försök att skyla över min fadäs och säger "Vilken tur att du inte är en man!!" Jag vet inte om det blev så mycket bättre....

Nu ska jag ut och övningsköra med min son. Vår bensinräkning kommer att skjuta i höjden med två 16-åringar i huset som tycker det är skitroligt att köra bil.....

Dubbelt så roligt!

I kväll hade jag en kund i min kassa som glömde sina hasselnötter och då kan ni ju gissa vad jag skrek efter honom?!?
Det riktigt roliga är att några minuter senare glömmer en annan kund en påse cashewnötter och innan jag hinner reagera busvisslar den manliga kunden som står och packar ner sina varor och skriker samma sak som jag skrek en stund tidigare: HALLÅ!!! DU GLÖMDE DINA NÖTTER!!!!!

Jag och min stora trut.....

I fredags kväll bjöd jag hem tre tjejer från jobbet och vi hade en trevlig kväll. Framåt småtimmarna beställer en av tjejerna taxi hem (vi kan kalla henne Lotta), de andra två skulle sova över.
Dagen efter fick jag ett trevligt SMS från Lotta där hon tackar för en trevlig kväll och så berättar hon att det var en stammis på jobbet som körde taxin. Hon berättad även att hon förgäves hade försökt att betala med en andel på Bomben. (Lotta jobbar i Spelbutiken)
I dag jobbade jag med Lotta när taxichauffören kom för att spela på V64.
- Det var honom jag åkte med hem i lördags morse! sa Lotta.
- Jaha sa jag.  Det är du som inte vill ha betalt i annat än pengar?!?
Jag behöver väl inte tillägga att vi hade lång kö och att alla hörde vad jag sa.....

Freudiansk felsägning??

Denna veckan har vi en hel del olika erbjudanden laddade på det rosa kundkortet. Bland annat får man rabatt på en viss sorts korv. 

Några minuter innan jag skulle gå hem hade jag en man i min kassa som hade köpt just korv.

"Gäller rabatten på denna eller?" frågar han. 

Jag planerar då att säga "Dra ditt kort så får vi se" men så ofta som när det gäller mig kommer det helt andra ord än de jag tänkt från min mun och jag säger:

" Ta fram din korv så får vi se!!"

Och nej, han var inte snygg....

För att jag är jag.....

Det är lång kö i spelbutiken.
Jag tror att min kund är färdig och är lite snabb att trycka fram nästa nummer på displayen när han plötsligt kommer på att han ska ha en dosa snus och ett paket cigaretter oxå.
Jag ser mig omkring för att försöka få ögonkontakt med den som står på tur - nummer 506 - men hittar inte någon. Precis när jag tar betalt för killens varor tittar jag upp och ser en man som ser lite frustrerad ut och som nästan stampar lite med foten när han säger med hög röst: Alltså jag har faktiskt sex här!!!
Massa (o)lämpliga kommentarer ploppar upp i huvudet på mig men jag manar mig själv att vara professionell (han såg inte ut som om han hade uppskattat någon av de kommentarer jag såg för mitt inre ändå!!) och tittar på honom och säger med ett leende: Om du bara väntar en sekund så kommer jag strax till dig!!
För att det var ju en jätteproffsig kommentar.....  

Att göra en Maria

Idag stod jag i scanningen med en manlig kollega. Vid en av självutcheckningsstationerna stod en ung tjej och försökte mata in en bonuscheck i kupongläsaren. Den blev dock utspottad hela tiden och till sist uppmärksammade min manliga kollega tjejens dilemma och ropar till henne tvärs över hela scanningen:

Om du kör in den från andra hållet så ska du se att det går för dig!!

Jomensåatt..... Det är inte bara jag som kan......

Efter åtta månaders tristess är det nu många grodor som vill komma ut!

När jag låg på sjukhuset i våras så var min sal lite av en samlingspunkt.
Ni kommer kanske ihåg att jag delade sal med Anders, Allan och Börje och att vi hade riktigt roligt tillsammans. Så roligt att det ofta satt patienter från andra salar inne hos oss på kvällarna.

I dag på jobbet var det någon som ropade på mig. Det var fullt av folk och när jag vände mig om stod det en äldre man och log mot mig. Det var något bekant över honom men jag visste ändå inte riktigt vem det var.

- Känner du inte igen mig? sa han.

När jag hörde hans röst kunde jag placera honom direkt.

- JO! Det var du som brukade komma till mitt rum på kvällarna!!

Jodåsåatt.

Jag är tillbaka.

Ni ska inte tro

att jag har slutat kämpa för grodornas frigörelse.

Det har jag inte. Däremot kämpar jag inte lika ofta längre utan jag brukar göra en rejäl insats då och då i stället.

I går utspelade sig följande scen på mitt jobb.

Jag står i scanningen. Kunden - en man i 50-årsåldern - försöker sätta i sitt betalkort i nederkant på betalterminalen.

Det hade väl funkat om det hade varit en sån sorts betalterminal. Men det är det inte. På våra ska man stoppa ner kortet i ovankant. Fattar ni?? Bra!

Jag visar honom hur han ska göra, han ler lite fånigt och undrar varför inte alla kan se likadana ut.

Jag svarar:

- Det där är ju en smaksak. Personligen föredrar jag när man kör in den där uppe istället för där nere. 




                                                            

Rätt svar på dagens fråga

är faktiskt grönsaker.

Då förstår ni att jag resonerade som de flesta av er och letade under frukt.

Jag tycker dock inte att rabarber är en grönsak.

Inte kan man väl göra en grönsakspaj och servera den med glass eller vaniljsås.

Eller??

Sen misstänker jag att Paula jobbar i en Maxibutik som tänker som jag - hon angav nämligen rätt  PLU-nummer men fel kategori!


Har ni förresten tänkt på att det är väldigt länge jag frigjorde någon groda??

Jag har blivit förvånansvärt duktig på att hålla dem på plats men det gäller inte för min kära kollega som släppte ut en i går kväll.

L och P bestämde sig för att de skulle svänga inom McDonalds på vägen hem efter jobbet igår.

P är hungrig och tycker att klockan går väldigt sakta.

L skriker uppmuntrande tvärs över kassalinjen: Tänk P - klockan 22 har du den i dig!!!


Jag tror att det är någon som vill ta min plats som grodornas frihetskämpe......

Den där Freud är en av mina bästa vänner....

Nu är det ju bra länge sen jag släppte ut en groda men ikväll var det återigen dags för en freudiansk felsägning.

Ett ungt par var och handlade ikväll. Tjejen såg väl inte mycket ut för världen men hennes kille.....

Som så många andra ungdomar handlade de var för sig och tjejen var först. Hon köpte cigaretter och jag bad att få se hennes leg. Killen flinade lite när hon fumlade upp sitt körkort.

När det var killens tur visade det sig att även han skulle köpa cigaretter och det är nu den där Freud får med i ord i laget när jag kläcker ur mig:

Jag får väl ta på dig med så du blir nöjd!

Han fattade dock inte vad jag menade och halade upp sitt körkort.....

Sex? Ja tack!

Ikväll fick jag frågan av en kund om jag ville ha sex.

Såklart svarade jag Tack gärna!

Jag menar det är ju trots allt fredag.

Och så handlade han ju för 386 kronor och betalade med en femhundralapp.

Men det förstod ni såklart.

Det förstod alla i kön oxå.


Och för er som trots allt inte förstod så höll han sex kronor i handen när han ställde frågan.

Here I go again on my own...

Ikväll när jag skulle byta av en kollega på rast förde jag onödigt mycket oväsen när jag öppnade dörren till hennes kassa.

"Ta det lite lugnt med min dörr" bad min kollega.

"Varför det?" frågar jag. "Jag vill att det ska höras när jag kommer!"

Jag tycker det är bäst så. Då blir det ju inga missförstånd.

Välkommen till grodornas paradis Chrissan! Här får de hoppa runt precis som de vill......

Och så var det det där med grodorna...

När man har såna här blommor i sortimentet på jobbet

kan det ju hända att man låter tankarna vandra på annat håll. Det hade ju varit optimalt om jag hade kunnat låta det stanna vid tankar men om man kämpar så hårt för grodornas frigörelse som jag gör (läs mer om det här och här) så blir det genast liiiiite besvärligare....

Till exempel kan det ju lätt missuppfattas när man (läs jag) säger till en kund som var lite lätt på handen när han skulle godkänna summan i betalterminalen: Du får trycka lite hårdare. Det går inte för mig om du inte trycker tillräckligt hårt på knappen!!

Vi har en regel på vårt jobb. Vi har många regler men just nu är det bara just denna som är aktuell. Vi får inte handla med våra arbetskläder på utan vi måste byta om först.

Någon timme efter den första incidenten går jag ut i förbutiken. Det visar sig att killen som jobbade där ikväll hade en andel kvar på Keno som han gärna ville bli av med. Han undrade om inte jag kunde köpa den. Då säger jag  "Visst men kan jag köpa den nu när jag har kläderna på??"
Det framgick inte med önskvärd tydlighet att det var arbetskläderna jag menade. Min kollega förstod såklart vad jag menade men alla andra runt omkring undrade nog vad jag har för rutiner när jag handlar....

Så nu är jag ännu två grodor fattigare men jag är å andra sidan en följare rikare!! Välkommen Malla!

Små grodorna små grodorna är (fortfarande) lustiga att höra

Jaha då var det dags igen att släppa ut några grodor i det fria. Ni som missade förra tillfället kan snabbt och lätt ta igen det här.  Idag nöjde jag mig inte med att befria en - tyckte det var lika bra att släppa ut ett par.

Groda 1: En ganska överviktig kvinna kom fram till mig - på jobbet alltså - och frågade varför inte alla kunder fick samma erbjudande hemskickade på posten. Jag TÄNKTE säga att om hon var STAMkund så fick hon ta del av de flesta men ut kom att om hon var STORkund så bla bla bla...

Groda 2: Man i kassan. Han är rullstolsbunden. Han har glömt en sak. Och det är då den andra grodan passar på att smita. Jag: Om du SPRINGER och hämtar den så väntar jag med att slå ut kvittot....

Dessa två missöden framstår som väldigt banala om jag tänker tillbaka något år när följande situation uppstår i självscanningskassan: (Vi måste fråga ALLA kunder om det gått bra att scanna.....)

Min kollega får  plötsligt ett något panikartat uttryck i  ögonen och viskar till mig: Jag måste bara springa och baja!! I samma sekund kommer en kund och jag vänder mig med ett leende på läpparna mot honom och säger: Har det gått bra att BAJA idag??

Han tittar förskräckt på mig och frågar vad jag har med det att göra!?

Undrar om han fortfarande handlar hos oss??

 Troligtvis inte.....

Små grodorna, små grodorna är lustiga att höra

Ni som känner mig privat vet att min mun har lite problem med att hålla alla grodor på plats. Då och då hoppar det ut en och annan. Ibland är det stora grodor och ibland är de lite mindre. Ni som inte känner mig får tro mig på mitt ord.
Igår var det dax igen att släppa ut ännu en groda i frihet....

Jag skulle fylla på påsar i alla kassorna igår. I de stängda kassorna var det ju inga problem - där kunde jag bre ut mig hur mycket som helst. Lite annorlunda var det att krångla in sig i kassorna med kö i. De flesta kunder tycks förstå att om de vill ha något att stoppa ner sina varor i så måste det ju faktiskt fyllas på ibland. Andra verkar tycka att det är långt under deras nivå att flytta lite på sig för att underlätta situationen.

Givetvis står det "en sån" i en av kassorna och jag får balansera påsarna på knät samtidigt som jag försöker komma åt att lägga dem på plats. Kunden bakom tycker nog att det ser ganska besvärligt ut och undrar om han kan göra något för att underlätta för mig.

-Det är ingen fara, säger jag. Jag är van vid obekväma ställningar!

Ojdå, det lät kanske lite konstigt. Bäst att jag försöker släta över det hela...

-Men bara här på jobbet!!

Sådärja det blev ju MYCKET bättre.....