Varför är det ingen som sagt nåt??

De senaste dagarna har jag gått runt och sjungit "Iiiii´m gonna swing from the chimney, the chimneyhiiiiii" i min allra snyggaste falsett.
I dag fick jag reda på att det inte var skorstenen hon skulle svinga sig från, det var ljuskronan.
Bästa feltolkningen ever står dock fortfarande min lillebror för. Den kan du läsa om HÄR!!

För övrigt har jag gjort något dumt mot min man i dag. Jag fällde hellre än friade. Jag har bett om ursäkt och jag har moffat i mig 200 gram choklad. Inget av det gjorde att jag kände mig bättre till mods.

Förlåt mig

Året är 1993. Jag har precis kommit hem från USA och bor hemma hos mina föräldrar över sommaren.
En fredagskväll är jag och mina kompisar på vårt stamställe och jag träffar en kille.
Jag har druckit lite för mycket och med ölglasögonen på tyckte jag att han var jättesnygg.
Mina kompisar försökte förklara för mig att han inte alls var min typ men jag lyssnade inte med det örat. Så när kvällen var slut och han ville ha mitt telefonnummer skrev jag glatt ner det på en lapp.

På måndagen gick vi till vårt stamfik och redan i dörren ser mina kompisar killen som jag gav mitt telefonnummer till i helgen som gick. Till min stora fasa hade de rätt. Killen var inte alls min typ. Om sanningen ska fram så var han ganska ful och ingen som jag tänkte ödsla mer tid på. Ja jag vet att det är ytligt att bara se till utseendet men jag var faktiskt bara 19 år. Så när vi gick in och satte oss ägnade jag inte honom ens en blick och snart såg jag i ögonvrån hur han och hans kompisar gick ut.

På kvällen ringer telefonen.

- Hej det är Mr X. Jag kommer inte ihåg vad han hette.

- Mr X??

- Ja vi träffades i helgen och jag fick ditt telefonnummer.

- Det måste ha varit min tvillingsyster Malin. Hon brukar låtsas att hon är jag och dela ut vårt telefonnummer till killar. 

- OK. Kan jag få prata med henne då?

- Nej hon åkte till USA i går och kommer inte hem på ett helt år. Hej då.

Varenda gång jag sprang på X hade jag svårt att hålla mig för skratt samtidigt som jag kände mig jättedum. Att jag bara kunde vara så korkad att jag ljög ihop en sån historia istället för att bara vara ärlig.

Igår när jag jobbade såg jag plötsligt X längre bak i kön till min kassa. Samtidigt som skrattet bubblade upp fick jag ett stygn av dåligt samvete hur jag betett mig mot honom. Jag vet inte om han kände igen mig och antagligen har han glömt historien för länge sen. Men om han inte har det tar jag nu tillfället i akt och säger:

Mr X - förlåt mig........

Förlåt mig....Jag menade inte vad jag sa.....

Jag cyklade till affären igår.
Jag skulle köpa en kyckling.
En djupfryst hel kyckling.
Jag brukar inte handla i den affären så det tog en stund att ens hitta till frysdisken.
Jag hittar Stinas kyckling, kycklinglår, kycklingvingar, kycklingfilé, gås, anka och chicken nuggets. Jag hittar inte en hel kyckling.
På andra sidan står en kille och packar upp djupfryst pizza.

Jag: Har du de djupfrysta hela kycklingarna på den sidan eller?

Kille som jobbar i affären: De är på din sida ser du väl? Du står ju precis vid dem.

Jag: Nej här finns allting utom hel kyckling.

Killen: Ja men då har vi ju inga såna i sortimentet då!

Jag: Det är klart att ni har. Alla välsorterade affärer har hel kyckling i sitt sortiment.

Killen suckar djupt och går över på min sida. Efter en liten stunds letande hittar han en mikroskopisk lapp där de beklagar att det inte går att få tag på kyckling för tillfället.

Jag: Vad konstigt. Går det någon kycklingsjukdom eller? Kycklingar tar väl inte slut?

Killen: Det vet väl inte jag! Du får ta nåt annat. Jag kan ju inte trolla!

Jag: Vad synd. Annars kunde du kanske trolla fram lite servicekänsla!

Så här i efterhand kan jag tycka att jag kanske var lite hård mot honom så killen i frysdisken - om du läser detta vill jag bara säga:

Förlåt! Jag sa fel! Du kan kanske trolla fram ett annat jobb i stället så behöver du ju inte ändra på din personlighet. Du kanske kan jobba som latrintömmare eller slamsugare så kan du fortsätta med ditt skitsnack......

Förlåt mig....

Året är 1992. Det är lördag natt. Eller söndag morgon om vi ska vara riktigt noga.

Jag och mina kompisar har varit ute och festat. Nu är vi på Parisararen för att äta lite nattamat innan vi drar oss hemåt.

Som alla andra tjejer har jag en miljon grejer i min handväska och när jag inte hittar tillräckligt med pengar vänder jag uppochner på den så att hela härligheten ramlar ut. Cigaretter, läppstift, tuggummi, pengar, smink och en engångsrakhyvel.

Vid ett av borden sitter ett helt gäng MC-knuttar. En av dem sitter stolt och fingrar på ett ganska långt getskägg. I övriga ansiktet är han relativt fjunig så det har nog tagit lång tid att samla ihop till tofsen som pryder hans haka.

Någon i hans gäng får syn på min rakhyvel och tycker att jag ska raka av det där getskägget. Om jag vågar......

Så du MC-knutte vars skägg jag rakade av en lördagsnatt på Parisarens gatukök 1992 - förlåt!!

Jag vet att det är föga tröst för dig men till största delen var det din kompis fel. Han tvingade mig i stort sett att göra det. Han sa ju de magiska orden - om du vågar....

My name is Maria

Har ni sett TV-serien "My name is Earl"?

Jag har zappat förbi den tillräckligt många gånger för att förstå att den handlar om en man som av en eller annan anledning har bestämt sig för att be alla som han någonsin behandlat illa om ursäkt.

Det händer ibland att jag tänker på dumma saker jag gjort genom åren och som jag aldrig kommer att kunna gottgöra eftersom jag inte vet var personen i fråga är idag. MEN då kom jag på den eminenta idén att jag kan ju be om ursäkt på bloggen! Troligtvis kommer den inte fram till rätt person men jag kan ju i alla fall döva mitt eget dåliga samvete.

Jag har ju provat detta en gång innan då jag bad Gud om ursäkt å min lillebrors vägnar. Du som missat det kan läsa om det här. Denna gången vill jag be en annan man om ursäkt......

Året var 1989 och jag gick i nionde klass. Vi hade en vikarie som hette Hans. Han var väldigt skelögd och vi kallade honom för pippi-Hans. Jag har ingen som helst uppfattning om hans ålder - troligtvis var han inte så gammal men för ett gäng kaxiga tonåringar stod alla över 30 med ena foten i graven.

På en rast komponerade jag och ett gäng andra i klassen ihop en liten sång som vi kom överens om att vi skulle sjunga när Hans kom in i klassrummet.

Sagt och gjort när Hans kommer in ställer vi oss upp och sjunger: Jag skäms bara jag tänker på det.....

"Vi kan nåt som inte du kan
Vi kan titta rakt fram
Det kan inte du
Ha ha ha ha ha ha ha"

Det finns inga som helst ursäkter för att vara så grymma mot en annan person och jag ångrar mig ofantligt mycket. Vi tyckte att vi var jätteroliga och hade inga tankar på att vi kanske sårade Hans med vår sång. Vilket vi med all säkerhet gjorde....

Så om du läser detta Hans så vill jag be om ursäkt för mitt och mina klasskamraters beteende.

Förlåt......

Förlåt Gud

Året är 1984. Det är julafton och jag är 10 år. Lyckan är total när jag får Alphavilles LP i julklapp. Jag förutsätter att alla som läser min blogg vet vad en LP-skiva är och om inte :  Just f**king google it!! Skivspelaren går varm hela kvällen och låten som spelas mest är min absoluta favoritlåt Forever Young.

Vid den här tiden sjöng jag och min syster i en barnkör som hette Unga Röster. Det var alltså bara att gilla läget och vara i kyrkan jättetidigt på juldagsmorgon för att sjunga på julottan. När alla (faktiskt så var större delen av byns invånare på plats) satt i sina bänkrader, knäpptysta och väntade på att kyrkklockorna skulle börja ringa tyckte min lillebror 3 år att det var läge att sjunga låten han hörde femtioelva gånger kvällen innan. Enda problemet - förutom att det är meningen att man ska vara tyst i kyrkan - var hans bristfälliga kunskaper i engelska språket. Så när han tar i för kung och fosterland och sjunger För Jävelen vaknar alla morgontrötta till och undrar vad sjutton det var för konstig öppningspsalm på årets julotta!!

Så Gud - om du var vaken kl 05.59 på juldagsmorgon 1984 -  hoppas att du inte satte morgonkaffet i vrångstrupen och att du har förlåtit min lillebror för hans synder.