Vilken cliffhanger!!

Men nu har jag hittat lite tid att gå in på detaljer gällande måndagens diss om att bli motarbetad av livet.
För att ta det från början så gick ju vår spis sönder för ett tag sen. Förra måndagen fick vi hem vår nya värstingspis. En induktionsspis med en hel del finesser, den kostade en slant men eftersom jag/vi lagar mycket mat och bakar en hel del ville vi köpa en ordentlig spis som skulle hålla länge.
Men tji fick vi. Den höll fem dagar för att vara exakt. I lördags började den krångla. Ugnen la av och bara två av fyra plattor fungerade. Och nej, det är inget el-fel i uttaget till spisen. Det har vi kollat.

I måndags när vi skulle köra tillbaka åbäket var det typ 100 grader varmt i bilen. Vi öppnade alla dörrar inklusive koffertluckan för att lasta in spisen och då passar det på att flyga in en fågel i bilen.
Vi trodde att den flög ut igen så när spisen var inlastad körde vi mot den stora staden. När vi kommit en bit på väg hör vi hur det låter under instrumentbrädan. Eftersom jag har extrem fågelfobi blir jag hysterisk och kräver att Joakim ska stanna bilen omedelbart för att släppa ut mig. Jag tror på fullaste allvar att mitt hjärta hade stannat om en fågel hade flugit runt inne i bilen.
Medans Joakim skruvar isär instrumentpanelen står jag en bit därifrån och hyperventilerar. Plötsligt hojtar han till och ut flyger en svala!!

Nu skulle man ju kunna tro att det skulle bli något problem med att lämna tillbaka spisen men det blev det inte. Vi tackade vänligt men bestämt nej till en spis av samma modell och med oss hem tog vi en spis som inte har en enda finess. Ingen induktion, ingen självrengöring, ingen touchpanel, ingen timer, INGENTING som kan gå sönder!!!

Men om ni trodde att dagen och oturen var över nu så trodde ni fel. På eftermiddagen åker jag till jobbet och lämnar min semestrande sambo och mina sommarlovslediga barn hemma. När jag kommer hem 7 timmar senare möts jag av en haltande semestrande sambo i köket. Det visar sig att när han tömde diskmaskinen ramlade en kniv ut och var tror ni den hamnade??
Jo rakt in i Joakims fot! Som tur var skar den inte av några väsentliga delar. Han blödde ner halva köket och Julia som inte tål blod höll på att svimma men annars gick det bra.

Bra det gick det oxå när han några timmar tidigare tappade släpet på väg till återvinningsstationen.......

Hör du du livet?

Nu ska vi ha ett snack.
Du och jag.
Jag tror på Karma.
Goes around comes around är ett av mina motton.
Men nu får det väl ändå vara nog?
Jag vet att jag inte varit Guds bästa barn.
Jag vet att jag var taskig mot en av mina klasskamrater i andra klass.
Och en annan i femte.
Jag vet att jag och en kompis pangade en ruta på skolan utan att berätta det för någon.
Jag vet att jag krossat några hjärtan i mina dagar.
Inte så många men några stycken.
Jag vet att jag tjuvrökte och fick min första fylla långt innan lagen tillät det.
Jag vet att jag var en mycket besvärlig tonåring och att mina föräldrar gått genom prövningar med mig som jag hoppas att jag slipper att gå genom med mina barn.
Jag vet att jag ibland kör över hastighetsgränsen. Jag gjorde det senast idag.
Jag vet att man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv.
Jag vet allt det där.

Nu har jag tagit emot tjuvnyp av dig både här och där utan att säga ett knyst.
Jag har till och med tagit emot regelvidriga slag under bältet utan att beklaga mig alltför mycket.

Så nu räcker det.
OK?

Karma is a bitch!

Idag var det dax att köra Pontus till tandläkaren för justering av tandställning. Eftersom jag var ute i god tid körde jag först till biblioteket för att hämta en bok jag reserverat. Där fanns inga lediga parkeringsplatser så jag ställde mig på en parkering förbjuden-ruta.

Pontus: Nej nej nej! Här får du inte parkera!!

Jag: Äh tyst med dig. Jag ska bara hämta en bok. Det tar 1 minut.

Småsprang in, högg min bok, lånade den i maskinen och ut igen. Kanske lite mer än 1 minut men inte mycket. Vrider om nyckeln och ............inget. Bilen startar inte.

Pontus: Jag sa ju att du inte skulle parkera här!

Vad synd att ingen sa åt mig att jag inte skulle köpa en Renault Clio. Fast risken är att jag inte hade lyssnat på dem heller.......