Vilket finger använder du?

Tack alla som deltog och delade med sig av sitt resultat på gårdagens undersökning. Stärkt av att det gick så himla bra i går tänker jag faktiskt göra en ny undersökning i dag med en tillhörande liten anekdot från min ungdom.

I dag vimlar det av tekniska mojänger. Smarta telefoner, paddor och plattor finns i händerna på även våra allra yngsta medborgare.
Man kan göra allt och lite till på det där små finurliga hjälpredorna. Spela spel, köpa bussbiljett, banta, fotografera ja you name it - allt funkar.
Eller inte riktigt allt faktiskt.....

När jag gick på gymnasiet hade vi skrivmaskin på schemat. Två timmar i veckan satt vi vid våra skrivmaskiner med en utstickande platta fastmonterad så att det inte gick att snegla ner på bokstäverna. Jag minns att vår lärarinna hette Heike och att jag tyckte att hon var ful på det där ignoranta sättet som vissa tjejer kan ha i slutet på tonåren. Tyvärr var jag en av dem men till mitt försvar har det försvunnit för länge sen. Det finns ju - tragiskt nog kvinnor (och män oxå för den delen) som är ignoranta hela livet.
I vilket fall som helst var jag oerhört skoltrött när jag gick på gymnasiet och det enda betyg som är något att hänga i julgranen är faktiskt min 4:a i skrivmaskinskunskap. Jag var sjukt duktig på proven som genomfördes på papper med karbon emellan så att det syntes om man använde suddaknappen. Ja det fanns faktiskt en sån även på stenåldersmaskiner. Jag skrev nästan aldrig fel och jag skrev sjukt snabbt.
Detta hänger i än i dag och så länge inget smarthuvud kommer på idén att byta plats på bokstäverna kommer mina fingrar att fortsätta flyga fram över tangenterna på min laptop.
Och det mina kära vänner kan man inte göra på dagens grunkor. Det spelar ingen roll hur smarta de än är. Det är en fysisk omöjlighet att placera ut fingrarna som på ett riktigt tangentbord och skriva hundrafemtioelva ord i minuten.

Skriver du med tummen/tummarna eller med pekfingret när du skriver på telefonen?

Shit happens and then you die

Tydligen tar det typ 2 timmar att ladda upp alla Londonbilderna så att jag kan göra min fotobok.
Om jag inte missminner mig så betalar vi för det snabbaste hastigheten på vårt bredband.
Men jag är inte den som är den.
Jag kan kolla på två avsnitt av Sons of Anarchy så länge.
Och så kan jag fortsätta svära lite över den s¤%#&s j#¤&a diskmaskinen som har valt att paja.
Dagen innan vi ska ha 12 personer på 3-rätters.
Men vi är ju många som kan diska i alla fall.
Och så har jag fått nackspärr.
Och nu är det plötsligt 3 timmar kvar på uppladdningen....

Officepaket, studiedag och bråkande barn

Idag vill jag dissa mitt Officepaket som helt plötsligt bestämt sig för att krångla. När jag går in på "Dokument" och ska öppna något begåvat jag skrivit ser alla Officedokument ut som orangea papper istället för ett papper med ett "W" på. Datorn påstår att jag inte har något Officepaket men när jag går in via Microsoft Office ser alla papper ut som de ska.
Fy sjutton vad jag är dålig på att förklara!! Jag visar istället!!

Om jag går in via "Dokument" ser det ut såhär:

Hrrm, ja just här hade jag kanske inte skrivit något väldigt begåvat.......

Och om jag går in via Office ser det ut såhär:

Den som förstår vad som hänt får gärna berätta hur jag ska fixa till det!

Sen vill jag hissa studiedagar och att mina barn har just en sådan idag! Eftersom jag jobbat hela helgen har jag inte sett så mycket av min lilla familj och därför passar det ju ypperligt att jag kan spendera dagen med dem i dag istället. Att de sen verkar tycka att studiedagar är till för att bråka med sina syskon och driva sin stackars mamma till vansinne kan vi ju prata om en annan gång......

Dum dummare dummast

Med gårdagens diss och hiss i minne konstaterar jag att det var tur att jag skrattade så mycket igår eftersom det inte kommer att bli så mycket av den varan idag. Insikten om hur dum en havererad Smart-phone är lockar inte direkt till skratt.
Insikten om hur mycket detta kommer att röra till min vardag är inte heller direkt skrattretande. För i telefonen finns alla mina arbetstider, barnens tandläkartider, andra viktiga tider, telefonnummer till alla jag känner (typ) och sist men inte minst några presentkort som vi fick i bröllopspresent. Det roliga är (eller jag vet inte om det är så jävla roligt egentligen) att jag senast igår kväll tänkte att jag måste skriva ner presentkoderna omifallatt det händer något med telefonen. Och i morse var fanskapet helt dött!! Och såklart hade jag inte skrivit ner koderna, det stannade vid en tanke.

Rubriken syftar på mig själv som är så dum att jag köper samma fabrikat på telefon igen fast jag hade så mycket bekymmer med den förra.........

Hej hopp gummi.........arm??

Vår dag på stranden igår resulterade i att jag höll på att bli galen av klåda under mina övervakningslappar, Julia lyckades bränna axlarna trots insmörjning efter alla konstens regler, Pontus blev brun som en pepparkaka och Alice ramlade ner från en två meter hög ställning och landade väldigt konstigt på sin arm. Hon fick såklart skitont men det är helt otroligt att armen inte gick av. Däremot får jag kanske förklara för min läkare varför mitt hjärta flög upp i halsgropen i några minuter. Det lär väl synas på övervakningen......

Mitt strul med tekniken fortsätter och jag fick igår kväll fabriksåterställa min telefon. Fattar ni hur mycket jobb jag har framför mig med att få till det igen med appar och annat tjafs?? Om ni inte fattar så ska jag berätta att det är MYCKET!!! 
Det fattas ju bara att min övervakningsgrunka inte har spelat in ett jota och jag får göra om alltihopa igen.........

Maria dissar och hissar

Om någon undrar varför jag slet mitt hår igår så kommer ni att förstå varför när ni läser min diss idag.

Jag vill dissa teknik som inte funkar. Allt har strulat för mig denna helg. Det hela började med att min Runke-Per informerade alla mina Facebook-vänner att jag minsann varit ute och sprungit. En ganska lång runda. Inte nog med att jag sprang en ganska lång runda - jag sprang oerhört fort oxå. Ynka 5 minuter/km påstod han. Det är ju bara det att jag inte sprang - jag GICK. Och jag gick inte en lång runda - jag gick en ganska kort. Och jag gick absolut inte i femminuterperkilometertempo. Hoppas nu bara att Försäkringskassan och min läkare inte har någon kontakt med Runke-Per.....

Det fortsatte med att Instagram vägrade lägga ut mina bilder och någon timme senare gick det inte att gå ut på Internet på min mobil. Vidare funkade det inte att logga in på dotterns Googlekonto, Rumble har spökat, en app som jag köpte i helgen har jag betalt två gånger enligt bankkontot osv osv....

Så BLÄÄÄÄ för strulande teknik.

Men jag är inte sämre än att jag ska erkänna att teknik är fantastiskt. När den funkar. Därför vill jag hissa teknik som funkar.

Men nu till något helt annat. Idag ska jag börja jobba!!! Bara halvtid men ändå! Det ska bli otroligt roligt att komma tillbaks till jobbet och träffa alla mina fina arbetskamrater. Det ska bli så roligt att det nästan inte gör något att jag varit sjukskriven hela min semester och ska således jobba resten av sommaren.. Jag drömde inatt att det bjöds på jättestor fest för att fira min återkomst. Alla kvinnliga medarbetare fick varsin balklänning och alla manliga fick varsin frack. Det fanns ett stort nöjesfält och baren var fri. Nog för att jag tror att de är glada att jag kommer tillbaka men det där var nog bara en dröm......


Ha det bäst ♥


PS Jag gör ett litet semesteruppehåll med veckomatsedlarna - de återkommer till hösten!

Teknikens under

Min kära sambo är en tekniknörd av högsta klass och kommer ständigt hem med nya leksaker. Den senaste i raden är en behändig liten sak som med några enkla tryck mäter min IQ, visar nästa veckas korrekta lottorad och ger mig en uppfattning mellan tummen och pekfingret om hur många glas vin jag kan dricka ikväll och ändå köra bil tidigt i morgon bitti.

Nej hoppsan - jag läste fel - det var modellen dyrare som kunde allt det där... Denna kan bara visa andra nyttiga, bra och ovärderliga saker som t ex min puls, hur långt jag förflyttat mig, hur många kalorier jag förbränt under förflyttningen - den är ganska BRA, då jag vet hur mycket jag kan äta/dricka för att ta igen vad jag förlorat - och hur lång tid eländet tog.

Eftersom sambon är sjuk hade vi inga upptåg planerade igår kväll och i brist på annan sysselsättning bestämde jag mig för att prova den här fantastiska mackapären. Jag plöjde snabbt igenom 300 sidors bruksanvisning och.... Nej, det gjorde jag inte. Sambon fick visa hur jag skulle gå tillväga. Tydligen måste bandet som ska spännas över hjärtat tvunget blötas med iskallt vatten innan man spänner på det. Detta tror jag inte på, det var nog bara ett straff för att jag tvingade upp honom ur soffan men jag lät honom hållas...

Jag sa till honom att inte bry sig om att mecka med att ställa in längden, brösten hängde över bandet och höll det på plats alldeles utmärkt. Sedan skulle jag gå ut och sätta igång klockan som faktiskt skulle sitta på handleden precis som en vanlig klocka. Detta för att den skulle leta upp någon Sputnik i rymden som ska hjälpa till att beräkna all ovärderlig info. Innan jag gav mig iväg gick jag snabbt ut på nätet och letade upp lite fakta om maxpuls. Nä, det gjorde jag inte heller. Jag fick en snabblektion av sambon om att jag skulle springa så att min puls var 200 minus min ålder * 80% per minut. Que???

Skit samma, jag springer så snabbt jag kan och så länge jag orkar. Efter ca 2 km - det ser jag på klockan och förstår att det finns verkligen en gizmo uppe i rymden som håller koll på mig - börjar jag få upp flåset. Jag tittar på klockan och ser att min puls är uppe i 259 slag per minut!! Va faaan!! Sa han inte 200 minus min ålder*80%?? En snabb överslagsräkning senare inser jag att antingen har han köpt den dyrare modellen i alla fall eller så har vi fått några extra finesser på köpet.

Den har ju en IQ-mätare.

Dax för en förändring

De senaste veckorna har jag märkt en förändring i hans beteende och sätt att behandla mig. Han har aldrig tid för mig. Han är upptagen med film, musik, dataspel och Facebook på de flesta av dygnets vakna timmar. När det väl är min tur att få lite kvalitetstid med honom är han för det mesta sur och tvär. Jag försöker först med lock och pock men när han inte vill samarbeta blir jag frustrerad och ganska hårdhänt.
Detta gillar han inte alls utan slår helt bakut och vägrar att släppa till överhuvudtaget!
Om vi nån gång väl får till det är han så låååångsam. För mig hade det inte varit ett stort problem om det bara tog 4 sekunder men sån tur har väl bara Magnus Ugglas fru. Nej, här snackar vi flera minuter och det är ju så tråååkigt! Ju äldre han blir desto längre tid tar det innan han är färdig....

När han kom in i mitt liv en torsdagseftermiddag för X antal år sedan så trodde jag verkligen att han var här för att stanna. Kanske inte för alltid men i alla fall för ett bra tag framöver. Men alla sagor har som bekant ett slut och så även våran.

Jag har bestämt mig för att gå vidare med mitt liv och lämna honom. Jag har faktiskt redan skaffat en ny! Så idag tar jag mitt pick och pack och flyttar........


....till min nya laptop som kom med posten igår!!