Tjuvlyssnat!

Måndag betyder provtagning och så även i dag.

Jag mådde inget vidare i morse så jag stannade kvar i sängen ända tills kl 9.
Det innebar att jag inte var på Blodcentralen förräns klockan var närmre 10.
Det innebar i sin tur att det var massa människor före mig i kön.
Närmare bestämt 30 människor.
Nån minut efter mig kom ett ungt par med sin lilla dotter.
Paret var nog inte 18 fyllda. Dottern var runt året.
Alla stolar är upptagna så de ställer sig en bit ifrån mig.
Dottern är otålig i sin vagn och protesterar genast högljutt mot att vagnen slutade rulla.
Jag förstår att det är tjejen som ska lämna prover eftersom hon har en remiss i handen när hon går för att ta en nummerlapp.

Killen: Vilket nummer fick du?
Tjejen: 93.
Killen: Seriöst?? Det är ju typ 50 nummer iväg!!! (Inte riktigt men han sov kanske på mattelektionerna.....) Vi sticker!!
Tjejen: Jag måste ju lämna proverna idag!

De käftar lite fram och tillbaka men till sist inser killen att han får ge med sig. Vid detta laget är dottern ganska ilsk och det låter mer och mer från vagnen.

Tjejen: Kan inte du gå en runda med henne?
Killen: Varför det? Det är mest din unge!
Tjejen: Varför säger du så?
Killen: Jag hade ju faktiskt lagt mig för att sova när du kröp ner i sängen på den där festen.
Tjejen: Jag tvingade ju inte dig att ligga med mig?!
Killen: Nej men du var ju sugen på mig och så. Jag skulle ju egentligen sova.....

När han stegar iväg med barnvagnen tänker jag att det var nog inte bara mattelektionen han sov sig igenom.....

Tjuvlyssnat

Ungt par på Maxis fruktavdelning: Äsch vi köper inte tomater idag. Vi ska ju köpa både ananas och svamp!!

Eeeeh.......OK??

Dagens sötaste

Hört i Minihuset.

Agnes 4 år: När jag var liten hade jag kikhosta.


Hilma 5 år: Hade du??


Agnes: Aaaa. Men jag dog inte.

Hilma: Nää.

Agnes: Min mamma var alldeles olycklig då.

Hilma: Mmmm det är mamman när barnen är sjuka.

I get by with a little help from my friends

Idag på jobbet ska jag fundera på om jag vågar göra en ögonoperation.

Jag fick glasögon när jag gick i första klass. Jag satt längst bak i klassrummet, bredvid Fredrik som var ständigt förkyld och hade snor hängande ner till överläppen. I stället för att torka bort det och snyta sig slickade han bort en sträng när snoret kom för långt ner.
Det tog inte många minuter av första skoldagen för mig att inse att jag inte såg ett ord av vad fröken skrev på tavlan. Men det gjorde Fredrik och det blev en vana för mig att skriva av honom i stället för fröken.

När det blev dax för ett besök hos skolsyster hade jag utformat en eminent plan.

Jag erbjöd mig att gå först och när det blev som jag misstänkt - att jag inte ens såg den översta raden på syntavlan - fick jag plötsligt väldigt ont i magen. Som en skänk från ovan eller genom bra skådespelartalanger - välj själv vilket ni tycker passar bäst in i storyn.....

I vilket fall som helst fick jag helt planenligt lägga mig på skolsysters soffa medans resten av klassen genomförde sina syntest. Där gjorde jag mitt bästa för att memorera i vilken ordning bokstäverna kom på vilken rad. När det blev min tur var det upp till bevis. Men som ni förstår gick det inget vidare och några veckor senare hade jag glasögon.

Jag vantrivdes från första sekund och när jag var 14 skaffade jag mina första kontaktlinser.

Eftersom jag avskydde mina glasögon blev det linser från morgon till kväll varje dag, lägg till lite slarv med rengöring och det var slut på det roliga 10 år senare. Då fick jag en allvarlig infektion på hornhinnan och fortfarande än i dag måste jag ta ögondroppar morgon och kväll, jag får bara ha mina linser 8 timmar per dygn och måste ha minst en linsfri dag i veckan.

Jag önskar att jag kunde lära mig att trivas med mina glasögon men nu har jag gett upp hoppet. Jag kan inte tänka mig en större befrielse än att se utan glasögon eller linser samtidigt är jag livrädd för att något ska gå fel under operationen och jag blir dömd till ett liv med glasögon. Eller ännu värre som blind.

Så när jag kommer hem från jobbet i eftermiddag tar jag tacksamt emot erfarenheter - både bra och dåliga, goda råd - här vill jag bara ha de bra inte de dåliga -  och allmänt pepp.

Tack på förhand!

Doris och Lasse

Varje tisdag morgon åker jag till badhuset och bastar infrarött en timme.

Perfekt för mina ryggproblem och om det sen är sant att man förbränner upp till 600 kalorier på en timme så gör inte det saken sämre.....

För det mesta sitter jag själv i bastun men idag fick jag sällskap av två äldre damer.

Nu är det ju så att jag gillar att tjuvlyssna (det biktar jag mig om här) så det gjorde ju inte mig något att de pratade vitt och brett om både det ena och det andra.

Rätt som det var började de prata om sin väninna Doris och hennes man Lasse.

Tydligen hade Doris fått något fel på ögonen och var i stort sett blind.

Bara det i sig är ju en anledning att deppa ihop men vad Doris upplevde som än värre var hur annorlunda människor behandlade henne efter att hon fick problem med synen.

Lasse lät henne inte göra någonting hemma - inte ens de saker hon utan problem kunde gjort på känn. Utan syn. Han menade på - säkert i all välmening tyckte damerna i bastun - att det gick fortare om han gjorde det. Damerna själva önskade att deras man hade hjälpt till lite mer hemma. Lasse hade minsann både hängt upp julgardiner och satt ljusstakar i fönstrena!!

Doris hade också märkt att människor som hon och Lasse umgåtts med i hela sitt liv pratade nu bara med Lasse om de möttes i affären.

Väninnorna i bastun hade en teori om det. De tyckte själva att det var svårt att prata med Doris eftersom de inte kunde prata om det där TV-programmet som gick i söndags eller den där artikeln i tidningen. De var rädda för att säga något som sårade Doris och tyckte då det var lättare att inte säga något alls.

Och det är nu jag vill ge mig in i diskussionen.

 Jag vill veta varför det är viktigt att det ska gå fort att göra saker?
Är inte Doris och Lasse pensionärer?
Är det inte viktigare att Doris känner sig delaktig i hushållet trots sitt handikapp än att det går fort?
Är det inte bättre att hon får dammsuga ibland även om det innebär att det ligger kvar lite dammråttor i vissa hörn?
Om man varit vänner i 30 år finns det verkligen inget annat att prata om än vad som visas på TV och skrivs i tidningar?
Varför trippas det på tå runt dem som plötsligt förändras? Personen är ju för det mesta densamma även om de fysiska förutsättningarna inte är det.
Om och det skulle vara att personen förändras - till det bättre eller sämre - so what? Är man vänner så är man.

Så tänk på detta om ni har en Doris i er närhet. Sitt inte i en bastu och prata om henne. Fråga henne om hon vill följa med istället....

Movienight

Efter en helt fantastisk förstadag på semestern är det nu dax att hålla kväll. Dagen har spenderats med SOL, SOL och åter SOL nere på bryggan och jag är nu brun som en pepparkaka. Minst.

Tyvärr blev det ingen tjuvlyssning idag då Ella 6 år och Miriam 8 år hade tävling om vem som kunde skrika högst och längst med falsettröst. Med mig som enväldig domare vill jag hävda - efter 30 minuters tävling - att det blev oavgjort....

Nu har sambon stuckit till stan med de två stora för att gå på bio. Transformers 3. Ingen film som jag gråter över att missa utan jag och lilltjejen tänker ordna vår egen filmkväll med tillhörande popcorn och läsk såklart. Den stora frågan är bara vad vi ska titta på. Dottern har plockat fram 5 filmer som jag har att välja på. Hmmm - det blir inte lätt. Men huvudsaken är att vi sitter tillsammans i soffan så att hon kan väcka mig när jag somnar....

Och valet faller på.....

Om sanningen ska fram....

...tycker jag att det är ganska roligt att tjuvlyssna på okända människor. Ett bra ställe för den lasten är på stranden. Där ligger sällskapen nära varandra men trots detta verkar det vara fritt fram att prata om ALLT! Senast igår tjuvlyssnade jag på två vuxna bröder som hade en dispyt om sin mamma. Tydligen hade den ena brodern sagt si eller så till mamman som i sin tur hade ringt och beklagat sig för den andre sonen som nu var tydligt irriterad på sin brors påstådda bryska behandling av mamman. Den beskyllde brodern försökte förmedla sin version men det stod ganska klart att hans bror redan hade valt sida. Nu har mina barn inte förstått tjusningen i att lyssna på andras problem så jag fick inte höra upplösningen utan fick istället lyssna på en utläggning om huruvida det var sonens eller döttrarnas tur att dra flotten.....