Några viktiga siffror från året som gått!

1 - resa till Prag tillsammans med sambon.
2 - hjärtoperationer.
3 - veckor på sjukhus.
9 - säsonger av Greys Anatomy har jag tittat på.
44 - böcker har jag läst. Minst en på varje bokstav i alfabetet.
89 - blodprov lämnade. Typ.
3033 - km har jag traskat i ur och skur.
87 - km fattas för att jag skulle nått mitt mål att gå mellan Ystad och Haparanda. Förklaring, se ovan.
14 - kg gick jag upp under min sjukdomstid
7 - månader har jag varit sjukskriven
3 - st barn här hemma har visat ett underbart tålamod med att helt plötsligt få en hjärtsjuk mamma.
2 - tusen kort har jag satt in i album under min sjukskrivningsperiod
1 - vän fattigare blev jag under året men många många rikare.

Om du vill ha några oerhört intressanta siffror

så här framåt fredagskvällen rekommenderar jag dig att titta in HÄR!!

Vet ni vad, vet ni vad, vet ni vad???

JAG ÄR FRAMME I HAPARANDA!!!!

Trots hjärtoperation, flera veckors sjukhusvistelse och ytterligare någon veckas återhämtning är jag framme i Haparanda 3 dagar tidigare än beräknat!

FY FAN VAD JAG ÄR BRA!!!

Haparanda! Hold on - I´m coming!!

Om jag ska följa min tidsplan måste jag vara framme i Haparanda den 1 juli. Den dagen är nämligen mitten på 2012 och är således den dagen jag ska sikta på.
Bli nu inte alldeles upprörda och tro att jag ska fara på som en annan dåre som jag gjorde innan min operation.
Det ska jag inte! Men jag ska börja lite smått med att traska vidare. Fast med tanke på att jag har 103 km kvar till Haparanda vilket motsvarar 145 000 steg tror jag inte att hinner fram i tid. Å andra sidan blir det bara 7631 steg om dagen så det är ju inte helt omöjligt.....
                                                                   
                                                                        *

Igår vågade jag mig ut första gången själv. I två omgångar till och med! Det gick inte fort och det blev inte långt men det blev.
Med telefonen krampaktigt i handen gick jag en liten bit längs vår lilla gata och sen tillbaka hem igen. Jag vet inte riktigt vad jag är rädd för men rädd är jag. Men med tanke på att jag överlevt timslånga cykelfärder, gett järnet på cross-trainern och irrat runt i djupaste skogen utan täckning på mobilen med mitt hjärtfel så ska jag nog överleva 500 meter längs gatan utan det.....

                                                                        *

Jag känner hur min kraft återvänder lite för varje dag som går. Från att ha varit helt sängliggande förra veckan orkar jag faktiskt vara uppe någon timme i taget nu. Igår kväll blev det dock lite för många timmar och jag var trött så att jag skakade i hela kroppen när jag skulle gå och lägga mig. Även nu på morgonen känner jag att det blev lite för mycket igår och jag har haft en del hjärtklappning. Så därför passar det ju alldeles ypperligt att en fin väninna kommer hit idag och passar upp mig lite!

                                                                       


 

Det var väldigt svårt

att komma till ro igår kväll. Jag låg hela tiden och väntade på att hjärtat skulle rusa iväg. Det har alltid varit värst när jag gått och lagt mig och jag kom på mig själv med att ligga och känna efter hela tiden hur hjärtat slog. Men när jag väl kom till ro har det varit väldigt skönt att sova i min egen säng i natt.

Joakim stannade hemma tills barnen kommit i väg med sin skolbuss för även om jag är hemma är jag långt ifrån återställd. 

Jag får inte göra någonting. Jag får varken diska, dammsuga eller städa och det kan jag väl leva med.

Värre är att jag får inte gå i trappor (barnen bor på ovanvåningen) jag får inte träna (fast om sanningen ska fram är jag inte värst sugen på det heller) och jag ska helst bara vara så stilla som möjligt. Det är ju med andra ord tur att jag ligger bra på det i min tripp till Haparanda - det lär nämligen inte bli så många steg de närmaste veckorna. 

I går envisades jag med att jag skulle följa med och hämta Alice på fritids. Det gick sådär. Det är väl några 100 meter från parkeringen till fritids och halvvägs dit skakade jag i hela kroppen. Det slutade med att Joakim fick hämta bilen och köra in på skolgården för att hämta mig. Jag var sen ganska tagen resten av kvällen så något vidare kalas för Alice blev det inte. Men lite mys orkade jag med.

Jag har väl inget större val än att inse att jag faktisk inte är någon Superwoman - hur gärna jag än vill tro det. Jag får nog - i alla fall de närmsta veckorna -  bli lite duktigare på att ta emot all hjälp jag kan få så jag ska börja träna redan nu i form av att ge er en fredagsfräckis á lá Gina!

Kalle och Per var på väg till Stockholm från Göteborg då Kalle blev akut kissnödig. De stannade vid en skogsdunge och gick in där för att uträtta sina behov. Plötsligt bet en huggorm Kalle i de ädlare delarna!

"AJ!" skrek han.

"Vad är det som händer?" undrade Per förskräckt.

" En huggorm bet mej i snoppen! Vad skall vi göra? Hjälp!" skrek Kalle i panik.

Per fann sig snabbt, tog upp sin mobil och ringde sjukvårdsupplysningen:

"Min kompis har blivit biten av en huggorm, vad skall jag göra?" skrek han i luren.

"Du måste suga ut giftet, annars kommer din vän att dö!" informerade damen i luren.

Per avlsutade samtalet, vände sig mot Kalle och sa:

"Jag är ledsen Kalle, men du kommer att dö!"

Så mycket var den vänskapen värd!

Er vänskap däremot går det inte att sätta ett pris på. Jag kommer aldrig att kunna gengälda all den kärlek och allt det stöd ni gett mig under de senaste två veckorna. Om jag någon gång kommer över en större summa pengar så lovar jag att bjuda på världens största bloggfest!

OJ vad roligt vi ska ha då!!

Ordningen är återställd

Nästan lika skönt som det är att åka på semester är det att komma hem igen och ramla tillbaka i rutinerna.

På måndagar är det ju rutin att

så även idag.

Och idag var ju inte så svårt att bestämma vad som får tummen ner och vad som får tummen upp.

Tummen ner får i dag vågen. Trots att vi gick i genomsnitt 25 000 steg om dagen så tror jag att jag gått upp 1, 2 eller kanske 3 kg. 

Byxorna stramar lite obekvämt i midjan men jag är övertygad om att de sitter OK om några dagar igen. 

Vem vet nästa vecka kanske jag hissar vågen men i dag får den en diss.

Vad som får tummen upp efter en så här härlig minisemester är väl inte så svårt att räkna ut.

Prag är en fantastiskt fin stad med otroligt många och intressanta sevärdheter.

Trots att vi som sagt gick och gick och gick varje dag – både med guide och på egen hand – tror jag inte att vi såg en bråkdel av staden. Men det vi såg var oförglömligt.

Vi drack klosterbrygd öl, gick 300 trappsteg upp i det 60 meter höga utsiktstornet, var nästan lika högt uppe i det imponerande astronomiska klocktornet, åkte på en flodkryssning och var inne i så många fantastiskt vackra kyrkor att jag inte ens kommer ihåg hur många. För att inte tala om hur gott vi har druckit och ätit.

Så i dag och alla andra dagar i veckan vill jag hissa att åka på semester. Och att komma hem.

Självklart kommer jag att berätta om vår lilla resa. Ni ska tro att det hände spännande saker både på ditvägen och på hemvägen. Och även på plats i Prag såklart. Mer om det i ett senare inlägg.

Jag kommer inte att ha tid att läsa ifatt inne hos er så är det något ni känner att jag har missat så lämna gärna en liten kommentar här så att jag inte missar någon spännande utmaning eller tävling!

Och på tal om tävling kommer jag att under dagen dra en vinnare bland er som är med i min lilla tävling. Jag ska fnula lite på hur jag ska göra och så återkommer jag.

Ha det bäst så länge!

PS Trots att jag kom hem från Prag i går hamnade jag samtidigt med hjälp av veckans 140 799 steg en bra bit förbi Umeå!

Jag har inte varit

världens flitigaste denna vecka men 95 064 steg har det blivit och jag är snart framme i Östersund.

Någon som har Valborgsfest i morgon??

Jag har egentligen inte tid

att sitta här.

Jag är nu framme i Örnsköldsvik och tittar på en jättespännande film.

Turligt (?) nog är den på en kanal med reklam så att jag hinner avrapportera att jag gått 69 075 steg denna veckan och är som sagt framme i Örnsköldsvik.

Vi hörs i morgon!

Nu är jag (ganska) nära!

Denna veckan har jag cyklat till jobbet inte mindre än två gånger och då springer det snabbt till steg.

Tur-och-retur till mitt jobb är dryga 3 mil och om jag snittar 20 km/h motsvarar det nästan 19 000 steg.

Därför har jag denna vecka skrapat ihop 122 959 steg och jag är nästan framme i Örnsköldsvik.

Så det där med sängplats i natt borde inte bli något problem.

Eller hur Camilla??

I morgon ska jag starta en måndagstradition.

Om det faller er på läppen vill säga - annars blir det bara en engångsgrej.....

Ha det bäst!

PS Svinhugg var en alldeles förtjusande bok - läs den!

Det blir inte alltid som planerat....

Efter en hektisk dag tänker jag nu hålla kväll.

Trots att barnen haft påsklov har jag lyckats traska en hel del steg i veckan som gått.

Det hjälpte såklart till att jag lyckades gå vilse i går kväll.

Tanken var att gå en liten runda i skogen men en enda liten felsväng resulterade i en 8 km lång runda!

Det var en trevlig runda.

Den ska jag gå fler gånger.

Om jag kommer ihåg hur jag gick.....

I alla fulla fall har jag gått 75 km denna påsklovsvecka.

105 642 steg.

Jag är nu en bra bit utanför Sundsvall - 1 053 km från Ystad.

Enligt planeringen jag gjorde på nyårsdagen skulle jag ha varit i Gävle ikväll - 840 km från Ystad.

Där var jag för tre veckor sen så man kan ju säga att jag ligger rätt så bra på det!!

Nu blir det soffmys ♥

Ha det bäst

Påsklov, ny bok och Hudiksvall

Trots att jag gick mindre steg än genomsnittsamerikanen* i lördags slutade ändå räknaren på 115 705 steg förra veckan och jag påbörjar påsklovet strax utanför Hudiksvall.

*Genomsnittsamerikanen går 3 000 steg/dag. Källa: Biggest Loser.

Nu lägger jag veckans bok Glasklart av Karin Wahlberg åt sidan en stund och går ut med barnen för att (förhoppningsvis) återkomma med en bunke björkris.

Återkommer med bilder när det är pimpat!

Mammor är väldigt bra att ha!!

Bilder på en prunkande trädgård får ni vänta på ett bra tag men några blommor kom i jorden idag samt ett magnoliaträd.

Jag kan inte ta åt mig någon ära alls för detta - jag är inte road av trädgårdsskötsel.

Däremot har sambon och min mamma påtat i jorden för glatta livet. Sen satt de med näsorna i trädgårdsböckerna ett tag och visst kommer det att bli en trädgård hos oss med. Någon gång.....

Men varför sluta där?

När mamma tvättat av sig jorden tog hon itu med vår tvätthög och vad som finns kvar i tvättstugan kan ni läsa om här. (◄ Länk)

Och nej ni får inte låna henne - hon är min mamma!!

För övrigt har det hunnits med både en cykeltur med sonen och en härlig skogspromenad.

Allt som allt har jag promenixat 100 329 steg denna vecka och det tar mig 71,2 km närmare mitt mål. Jag hamnar ikväll strax utanför Söderhamn och nu är jag verkligen vilse i pannkakan.

Det blir till att plocka fram kartan och undersöka hur jag ska komma vidare. Geografi är min absoluta svaghet och jag vet inte ens vilket landskap jag är i men jag antar att någon begåvad människa kan upplysa mig??

Nu blir det soffan med sambon och om jag känner oss rätt så snarkar vi snart gott i varsin hörna.......

Ha det bäst!


 

Första gången

jag varit så långt upp i Sverige.

120 386 steg har denna vecka tagit mig nästan ända till Gävle.

Nu håller jag kväll med en tallrik glass och en film. Och en sambo.

Fortsätt gärna svara på min marknadsundersökning.

Tack för ordet.

Over and out.

Korv, målarfärg och koppargruva

Och ikväll även lilla jag!

Veckans 90 108 steg tog mig till Falun.

Jag hoppas att du är hemma Anna så att jag kan sova på din soffa!!

Ha det bäst - nu ska jag och min telefon bok umgås lite!

♪♫♪ Lunka på lunka på ♪♫♪

Lång väg att gå - det har jag.

Men jag har kommit en bra bit på väg.

Denna veckan har jag kommit 83,6 km. Så långt kommer man om man går 117 672 steg.

Så ikväll letar jag efter en LÅNG säng i Ludvika.

Jag har nämligen växt flera meter efter allt ert beröm om min hjälteinsats idag. Ni är ju bara för gulliga ♥

I den här långa sängen ska jag läsa färdigt de sista sidorna i veckans bok så den återkommer jag till imorgon.

Puss på er allihop och sov gott!

Det ska jag göra. Ett rent samvete är den bästa huvudkudden!!

♪♪ Ack Värmeland du sköna ♪♪

Det har varit mer lov än sport denna veckan men trots det har jag kommit 100 786 steg eller 71,6 km närmare Haparanda.

Ikväll är jag framme i Karlskoga i det sköna Värmland.

Ha det bäst!

År björnarna vakna tro??

112 485 steg=80 km har jag lagt mellan mig och Lidköping sedan förra söndagen.

Jag har därmed avverkat 520,1 km sen jag startade den 2 januari och jag hamnar ikväll 1 mil utanför Norrköping.

Det får väl bli en sväng inom Kolmården då.....

Ha det bäst!

Och välkommen Trädgård och Hage-intresserad!

108 295 steg har jag lagt bakom mig denna veckan och det motsvarar 76.7 km.

Så ikväll letar jag sovplats i Lidköping. Någon som har en skön säng att erbjuda till en trött vandrare?

Får jag något gott att tugga på till Wallander med så är min lycka gjord.....

Seriöst??

8 röster??

Det måste ju vara världshistoriens sämsta röstresultat!

Men OK - ni kan ju haft annat för er idag än att ägna er åt valdeltagande så ni får några chanser till.

Det är ju trots allt en väldigt viktig omröstning vi talar om!! Nästa söndag kommer jag att kora bästa Bond ever så se till att rösta på er favorit. Röstar gör ni alltså genom att trycka här.

Sen kan jag meddela att jag har gått 112 293 steg denna veckan. Det motsvarar 79,73 km och jag traskar förbi Lena Ph´s föräldrahem i Vetlanda och hamnar istället i Nässjö.

Nu tänker jag inte ta ett steg till idag! Hoppas att sambon är villig att bära mig till sängen.....

Ha det bäst!

I Apladalen i Värnamo......

106 959 steg eller 75,94 km har jag avverkat denna vecka. Det har blivit lite av en sporre att hela tiden öka antalet steg men det känns som att jag snart nått gränsen på hur mycket jag kan traska.

Men jag mår toppen, min kropp gillar verkligen min nya livsstil och mina energidepåer är fyllda till
bristningsgränsen!

I alla fulla fall så stannar jag strax utanför Värnamo ikväll och imorgon tar jag sikte mot Vetlanda.

På tal om V - så vill jag hälsa Fruntimret välkommen!

Ha det bäst!