I dag är det exakt ett år sedan

jag gjorde min andra hjärtoperation i Lund.
En operation som räddade mitt liv.
Den första räddade livet på mig men den andra räddade mitt LIV.
Så idag firar jag livet med en extra lång promenad innan en extra lång dag på jobbet.
Och genom att äntligen skicka in lapparna till Skatteverket!

Det kom en Londonresa och lite annat trams i vägen men nu är de på väg!!

Bloggar, Svarta Havet och barnnamn

För att Per inte ska tro att jag har glömt bort honom smiter jag emellan med två av hans frågor. Eller rättare sagt utmaningar.....

Per vill att jag ska skriva om två bloggar som jag läser med behållning.

Jag är ledsen Per men den kan jag inte göra. I dagsläget följer jag 70-talet bloggar och jag kan omöjligtvis välja ut två som är bättre än de andra. Jag läser alla era bloggar med behållning. Inte med samma behållning men med behållning.
Vissa får mig att skratta, vissa får mig att reflektera, vissa får mig att bli förbannad, vissa får mig att bli sugen på både det ena och det andra, vissa får mig att att bli nostalgisk och vissa får mig att se ljust på framtiden.
Jag tittar kanske inte in till er varje dag, jag kanske inte kommenterar varje inlägg men berör mig - det gör ni alla. Var och en på sitt lilla speciella sätt ♥

Vidare vill Per att jag skriver om två av de semesterresor jag minns.

Sommaren 1997 åkte jag och två väninnor till Sunny Beach i Bulgarien. Vi åkte en lördagseftermiddag så vi hann med god marginal gå ut och festa på fredagskvällen. Jag stolpade runt i mina högklackade skor och det bar sig inte bättre än att jag stukade foten ganska rejält. Det var dock inget som hindrade vår resa och efter några rejäla bulgariska snapsar första kvällen så kändes det bättre.

Vi festade hela nätterna och sov hela dagarna. Det gjorde ingenting - det var nämligen den kallaste sommaren i mannaminne och vi frös konstant. Jag hade en jeansskjorta med mig och båda de andra tjejerna hade varsin kavaj. Vi bytte varje kväll för att få lite omväxling. Sista kvällen bestämde vi oss för att bada. Vi kunde ju inte gärna ha varit på semester i Bulgarien utan att ha badat i Svarta Havet. Det blåste enormt mycket och vågorna var skyhöga. Vi var ett helt gäng som turades om att hålla i varandra så att vi kunde doppa oss i strandkanten. För så mycket förstod vi - trots det enorma alkoholintaget - att om vi inte höll i varandra kom vi nog aldrig upp igen......

Detta nattliga bad ledde till att jag vaknade med 40° feber dagen efter och av hemresan minns jag ingenting......

Den andra resan har jag i betydligt färskare minne och det är vår Turkietresa från i höstas. Den kan du läsa om här, här, här, här, här och här.

Sen undrar Lippe hur vi kom på namnen till våra barn. Pontus och Julia bestämde jag själv av den enkla anledningen att jag var själv om alla beslut fram till dess att jag träffade Joakim. Jag kommer inte alls ihåg hur jag bestämde namnen däremot kommer jag ihåg att jag först var inne på Claudia som flicknamn.

När jag väntade barn andra vändan var vi ganska säkra på att det var en kille som låg därinne och att han skulle heta Filip. Nu blev det ingen Filip utan det blev en tjej som fick heta Alice. Tyvärr måste jag säga samma sak där - jag minns inte hur vi tog det beslutet. Tråkiga svar Lippe - men alldeles alldeles sanna....

Matsedlar, drömveckan och Steve Buscemi

Vilken respons på matsedlarna!! Jätteroligt att ni gillade dem men jag kan inte ta åt mig hela äran. Det var ju inte min idé från början - det var faktiskt Elle och Jeanette som kom med förslaget. Fast det förstås.... Det var ju jag som bad om förslag och det är ju faktiskt jag som skrivit recepten så.......äsch jag tar åt mig hela äran i alla fall!! Glöm inte att rapportera betyg och beröm när ni provlagat.

Jag fortsätter att beta av Mammahäxans frågor. Både för att det är himla bra frågor och för att det inte händer något i mitt liv just nu som är värt att berätta om.

Beskriv en drömdag/drömvecka.

Hade det varit för några veckor sen hade mitt svar sett helt annorlunda ut än vad det kommer att göra idag. Den senaste tiden har jag haft tid i överflöd att fundera över vad som är viktigt i livet. På riktigt.

Så en drömdag för mig skulle vara att jag skickar iväg barnen till skolan, går ut på en lång skogspromenad innan jag själv kör till jobbet. Sen jobbar jag och har trevligt med mina underbara arbetskamrater innan jag kör hem till min familj och alla måsten i form av kvällsmat, träning, läxor och allt annat. Kanske hinns det med en fika med en vän. Eller ett biobesök eller något annat trevligt.

För att beskriva drömveckan kan du läsa ovanstående text fem gånger med vissa tillägg på dag 5. Då har vi fredagsmys efter att Joakim och barnen följt med  mig på skogspromenaden. På lördagen sover vi länge, äter en härlig frukost innan vi gör lite vad vi känner för. På kvällen har vi huset fullt med goda vänner och skratt. På söndagen sover vi ännu längre och åker sen till något mysigt utflyktsmål och har picknick.

Om du inte jobbade med det du gör nu vad skulle du vilja göra då?

Jag skulle vilja ha ett jobb inom det område jag är utbildad (ekonomi) Jag vill ha ett jobb där jag får ett eget kontor med ett eget skrivbord med en egen bokhylla där jag kan ha alla mina egna pärmar med mina egna papper i. Typ.


Ditt första barndomsminne?
När jag var liten jobbade min mamma natt och min pappa var lastbilschaufför så han började jobba innan mamma kom hem. Eftersom vi inte hade någon barnomsorg sov jag och min storasyster hos mormor och morfar de vardagsnätter mamma jobbade. Jag minns en kväll när mamma hade lämnat oss och vi stod i mormor och morfars kök. Jag stod hos mormor och när mamma skulle köra ville jag ge henne en kram till. Mormor trodde att jag skulle börja bråka om att jag ville följa med mamma så hon tog mig i armarna och höll fast mig så att jag inte kunde krama min mamma. Jag minns att ju mer jag kämpade för att komma loss desto hårdare höll mormor mig och jag fick inte ge min mamma en kram till innan hon körde. Jag tror att det är denna händelse som gjort det så otroligt svårt för mig att skola in mina barn på dagis. Jag har mått fysiskt dåligt när personalen har bänt loss mitt skrikande barn från mig och jag har själv lämnat dagis gråtande många gånger. Jag hoppas att de inte kommer att ha det som sitt första barndomsminne när de är vuxna.

Favoriträtter, favoritfilmer, favoritskådisar, favoritböcker.

Jag gillar mat alldeles för mycket för att kunna plocka ut en enda favoriträtt.

Jag älskar att titta på film! Vissa filmer kan jag se hur många gånger som helst. Som t ex  Dirty Dancing, Pretty Woman och Titanic. Sen gillar jag Sleepers, Seven, Avatar, Wallander-filmerna (de svenska) Bourne-filmerna och många många fler.

Alla snygga män är mina favoritskådisar. Och några fula med. Till exempel Steve Buscemi, Rowan Atkinson och Krister Henriksson. Jag gillar kvinnliga skådisar oxå. Tuva Novotny gillar jag till exempel.  Och Jennifer Aniston och Meryl Streep.

Deckare i alla dess former är mina favoritböcker. Till exempel Harlan Coben och Michael Connelly.

Nu tror jag inte ni orkar ta in mer Maria-fakta så de sista två frågorna sparar jag till ett annat tillfälle.

Jag är typ värlsbäst

på att göra veckomatsedlar och eftersom flera av er inte verkade vara det ska jag givetvis stå till tjänst!

Jag kommer att göra en veckomatsedelflik här uppe ↑ och om det blir uppskattat kan jag tänka mig att göra det varje vecka. Typ på lördagen så att ni kan handla på söndagen. Men då måste ni lova mig att ni använder sidan och det kan jag kolla - det vet ni!! och ger mig lite feedback så att jag har lust att fortsätta.

Jag ska bara peta in en liten hjärtesak sen ska jag nog inte prata mer om det. Inte idag i alla fall....
Inatt väckte Joakim mig för att han vaknade av att jag låg och grät. Jag drömde att jag höll på att dö och ingen trodde på mig. Drömmen symboliserar med all säkerhet alla läkare som jag träffat genom åren som har avfärdat mitt tillstånd som stressrelaterad panikångest. Även om jag själv ställde samma diagnos (med hjälp av Internet) så är jag förundrad såhär i efterhand hur nonchalant jag har blivit behandlad. Det är inte en enda doktor som har ens lyssnat på mitt hjärta genom åren. Första frågan har jag varit hur privatlivet ser ut och när jag berättat om mitt har de alla dragit slutsatsen att jag var stressad. Jag kunde såklart stått på mig och krävt att de gick vidare men de flesta tänker nog inte så i den situationen. Det kommer jag att göra i fortsättningen. Jag kommer att lyssna mer på min kropp, kanske ännu mer på min magkänsla och framför allt på mitt förnuft och inte låta någon läkare sätta sig på mig igen!!

Men nu pratar vi om något annat. Det har ramlat in en hel del frågor faktiskt - tack för det och keep them coming för all del. Idag svarar jag på ♥ Carinas ♥ frågor som  - även om det är till synes ganska enkla frågor - satte fart på hjärnverksamheten såhär på morgonkvisten.

Vad skulle du ta med dig till en öde ö?  Sweet Carina - att inte ha några begränsningar! Eftersom jag förmodar att jag får åka tillbaka när jag vill tar jag faktiskt inte med mig familjen. Jag kan inte ens förstå att jag vågar skriva det - nu kommer anklagelserna  att hagla......
Nej i stället tar jag med mig alla mina bloggvänner! Både mina läsare och dem jag är läsare hos. Kan ni fatta vad roligt vi hade haft i varandras sällskap? Jag menar den ene av oss är ju roligare än den andre!! Självklart står jag för mat och dryck. Och underhållning. Vad sägs om Chippendales? Jag har aldrig sett dem så har ni bättre förslag så låt mig veta det innan vi åker! Så om det finns någon som fortfarande inte läser min blogg är det hög tid att börja nu. INNAN vi åker!

Om du vann en resa var skulle du vilja åka? New York är det första resmål som ploppade upp i huvudet men sen tänkte jag varför stanna där? Nej jag vill vinna en jordenruntresa. Och då menar jag ingen sån mesig resa på 80 dagar eller nåt. Jag menar en riktigt jordenruntresa. En stad i varje land. Minst. OK inte i alla land men de flesta. Och i alla stater i USA. Och ni förstår ju själva att inget annat än "All inclusive" är aktuellt.

Om du bara fick äta en maträtt i en månad, vad skulle du vilja ha då? Mitt svar måste bli pizza. Ett genomsnittligt pizzaplace har väl en sådär 60-70 olika sorters pizza på sin meny så det kommer ju inte kännas som samma maträtt. Och eftersom jag gillar en utmaning kör jag inte bara en månad med samma mat - jag kör två. Andra månaden kör jag med Nutrilett för hela slanten!!

Har ni inte läst hur jag träffade Joakim går ni tillbaka ett inlägg. Det är faktiskt en hjärteknipande historia som ni inte vill missa!

Flicka möter pojke

Mammahäxan undrar hur jag och min sambo träffades. Eller ja - ska vi vara riktigt noga så undrade hon hur jag och min man träffades men vi har valt att leva i synd. I alla fall för tillfället.....

Året var 2003. Mitt förhållande med Pontus och Julias pappa (mina tvillingar) tog slut redan under graviditeten så sen den dagen de föddes i september 2000 har det bara varit vi tre. Jag var fullständigt tillfreds med min lilla familj och det där med att träffa någon ny man kändes väldigt avlägset och inte alls nödvändigt. Närsomhelst jag ville ställde mina föräldrar upp som barnvakter så att jag kunde gå ut med mina vänner. Och det är under en sån här kväll jag kommer att träffa Joakim. My partner in crime....

Det är i slutet på januari så det är kallt ute. Jag och en kompis som faktiskt oxå heter Maria står i kö till stans inneställe nummer 1. När vi kommer ner för trappan lite lagom fnittriga och rosiga om kinderna - både av kyla och av vin - ser jag honom direkt i baren. Som av en händelse är det två lediga barstolar precis bredvid honom och hans kompis så jag och Maria glider in där lite snyggt. Det tar inte så lång stund innan jag och Joakim får upp ögonen för varandra. Jag har en del fixa idéer och en sak som jag är lite larvig med är att killen måste vara längre än tjejen. Så min otroligt charmiga öppningsfras blir  således:

- Jag måste bara fråga - Hur lång är du?


Eftersom det visade sig att hans längd fungerade alldeles utmärkt ihop med min stannade jag kvar på min barstol men jag tyvärr inte berätta för er vad vi pratade om av den enkla anledningen att jag faktiskt inte kommer ihåg....

Veckorna gick och vi träffades så ofta vi kunde. För det mesta kom han hem till mig när Pontus och Julia gått och lagt sig men det hände att vi träffades hemma hos honom oxå. Till slut kände jag mig redo att presentera honom för mina barn och han kom hem till oss med pizza en fredagskväll. Vi hade en mysig kväll tillsammans och det bar sig inte bättre än att Joakim stannade över natten. Mitt i natten vaknar jag av att Julia kräks och jag gick ner med henne på nedanvåningen. Jag hade inte mer än fått henne i badkaret förrän jag hörde hur Pontus började gapa där uppe. Jag skyndade mig så gott jag kunde med Julia, svepte in henne i ett badlakan och sprang upp för att se till Pontus.

När jag kom upp möttes jag av en syn som fick mig att börja gråta och som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Pontus har kräkt ner hela sängen och skriker som en stucken gris. I stället för att göra vad som jag hade haft full förståelse för nämligen att fly fältet sitter Joakim på Pontus sängkant och tröstar honom samtidigt som han försöker torka rent i sängen. Snacka om att gå från singelkille till att ta sitt ansvar som tvåbarnsfar på en kväll!!

Efter den dagen har det blivit många fler spyor att torka, ytterligare ett barn, ett hus att renovera och ett gemensamt liv att leva! Och vi har mycket kvar att se fram emot!!

På allmän begäran

Mammahäxan var den som var tröttast på mitt eviga tragg om mitt hjärta så hon kom med en hel drös med bra frågor som jag ska beta av i nummerordning tänkte jag. Tack för hjälpen kära du!

I väntan på det kan ni få svaren på Helenas frågor så länge.

Har du/ni husdjur?  Ja vi har två dvärgvädurar (kaniner) som heter Tuss och Viva.

Har du träffat någon från nätet irl? I natt drömde jag att jag mötte en bloggvän mitt ute i skogen - räknas det som IRL? Annars har jag faktiskt tre stycken på min blogglista som jag känner IRL. Men jag  skulle vilja träffa er allihop!!

Vad är värst, spindlar eller ormar?  Ingen av dem rör mig i ryggen faktiskt. Däremot är jag livrädd för fåglar.

När blir det videoblogg så jag får höra hur du pratar? Eeeh - aldrig. Du får höra hur jag pratar när VI träffas IRL!

Knasterfaster undrar:

Vad gör dig lycklig i hela kroppen? Just för tillfället kan jag inte svara något annat än att få vara hemma hos min familj!
Annars är det ganska enkelt att göra mig lycklig i hela kroppen. En fika med en god vän, ett vykort i postlådan, en härlig kväll i goda vänners lag, tanken på hur många underbara vänner jag har och mycket mycket annat.

Alla ni andra 79 som läst inlägget UTAN att komma med förslag - jag antar att ni har en bra ursäkt för att ni inte gjorde det. Annars är det inte försent än - det är bara att fylla på.
Blir det mot förmodan många frågor kan det ju hända att jag sparar några om ifall att jag någon gång blir drabbad av den berömda bloggtorkan!