En mysig tradtion och en god nyhet ♥

Som jag nog skrev i gårdagens inlägg hade vi vår traditionella adventsfika för grannar och vänner igår. Yngsta dottern tycker som tur fortfarande det är mysigt att hjälpa mamma i köket så med hennes hjälp fixades allt ätbart i lördags och igår gick vi all-in på att julpynta huset. Min privata Ernst (läs äkta man) fixade ett litet arrangemang medans dottern klädde granen och jag fixade mig själv. Och satte fram ett gäng tomtar här och där samt slog in de sista julklapparna. De sista som finns hemma vill säga - jag sätter mitt hopp till att Postnord klarar av att leverera de sista i god tid innan jul.....

Mannens kreation

Dotterns kreation

Min kreation. Ja jag alltså. Godiset och kakorna hjälpte ju dottern till med ;-)






Och så den goda nyheten - JAG HAR FÅTT TID TILL OPERATION!!! Bättre julklapp kunde jag inte önska mig ♥

Bästa fredagen ♥

Jag har ju vid ett flertal tillfällen hyllat mina fantastiska grannar längs vägen. Inte nog med att vi gör himla många roliga och trevliga saker tillsammans - de finns alltid där ♥ Vi snackar skjuts till/från busshållplats eller fotbollsträning när vi inte får ihop vardagspusslet här hemma, vi snackar kycklingsoppa vid magsjuka, vi snackar kaninmatning när vi är på resande fot och vi snackar oräkneliga inköp av lotter/kakor/underkläder till förmån för tre barns skolresor.
Och igår fick jag en magisk fredag tack vare en av mina underbara grannar. Jag låter bilderna tala för sig själva!!

Magisk utsikt ♥

Brimar var lite sur för att jag och Sofia fick god fika och han fick torrt gräs :-)

Allt-i-ett så att säga.....

Det går verkligen inte att få till det nuförtiden. Jag får helt enkelt acceptera att det får bli som det blir med bloggandet. För jag börjar ju bli riktigt bra på det där med att acceptera faktiskt. Acceptera att dygnet bara har 24 timmar och att jag omöjligtvis kan leva som gjort de senaste året då jag faktiskt hann med allt. På bekostnad av min hälsa vill säga. Att jag inte mått så bra senaste året är ju inget jag hemlighållt för någon och även om jag mår mycket bättre nu går det baklänges ibland. Så fort jag är minsta lilla stressad mår jag sjukt illa och klumpen i halsen återkommer på några få sekunder. Jag har hittat verktyg som hjälper mig att må bättre men det är ju inte alltid läge att plocka fram dem om vi säger så. Det skulle ju verkligen sett något ut om jag lämnade köerna på jobbet för att lägga mig på en spikmatta och djupandas i en kvart......

För även om jag verkligen trivs på mitt jobb är det nog mest där jag är stressad just nu. Hemma funkar det (för det mesta) att gå undan en stund när det blir för mycket men mitt i julhandeln på en stormarknad är det lite svårare. Detta är såklart något J A G och ingen annan måste ta tag i och jag försöker verkligen att inte bli stressad. Men som sagt - ibland går det baklänges.....

Men nu till något betydligt trevligare - veckans lista över tacksamheter!!

Varje måndag (nästan i alla fall) tänker jag genom veckan som gått och samlar höjdpunkterna i ett blogginlägg. Ett alldeles ypperligt sätt att starta veckan på och hur kämpigt det än är så finns det alltid något att vara tacksam för. Det är Eva som ligger bakom denna fina idé och inne hos henne hittar du en lista på alla som delar med sig.
Saker som gjort mig tacksam senaste veckan:

• bästa flowet i min styrketräning - jag känner mig såååå stark för tillfället 
• att äldsta dottern Ä N T L I G E N hittat vinterjacka och vinterskor som både föll henne och min plånbok i smaken :-)
• min massör Camilla - hon håller både mig och äldsta dottern hyfsat smärtfria
• min yngsta dotter som bakat det mesta till årets traditionella adventsfika som gick av stapeln i går

• minipersonalfest - bowling, gott käk och efterfest hos Eva 
• pannlampa och reflexväst till mina mörka kvällspromenader
• bio med tjejligan - en riktigt hjärta-smärta-film: Fyren mellan haven ♥

Och eftersom det inte blev någon skyltning igår slänger jag väl med en sån oxå!!

Direkt till vänster om skylten finns en spiraltrappa och såklart undrar jag om någon ramlat ner eftersom någon känt sig manad att sätta upp lappen. Jag återkommer om jag får besked om detta!

Vill ni se fler skyltar tittar ni in till BP!

Och tills nästa gång - Ha det bäst ♥

Det här ÄR ju ristat i sten.....

Ni som hängt här ett tag minns kanske att vi började med en ny tradition på vår gata förra sommaren. En familj är ansvarig för en sightseeingrunda och de andra hakar på. Vad vi gjorde förra året hade ni kunnat ta del av om bara jag hittat inlägget så jag kunde länka till det....... Vi hade i vilket fall en jättehärlig dag med otroligt söta alpackor, korvgrillning och annat trevligt.
I år kunde jag tyvärr inte följa med eftersom jag jobbade men min man och yngsta dottern deltog. Exakt vad de gjorde har jag inte full koll på men den här gravstenen fotograferade min man till mig eftersom han visste att jag skulle gå igång på den.  Jag hoppas att ni ser texten ändå men om i fall att ni inte gör det så kommer den här: Måns är född 1708 och dog 1809 - lite konstigt att någon blev 101 på den tiden skulle jag tro. Hans hustru Helena föddes 1714 och dog 1847 - riktigt jättekonstigt att bli  133 år även idag och ännu konstigare på 1800-talet skulle jag tro. Deras första dotter Carolina föddes 1796 (riktigt megakonstigt att få barn vid 82 års ålder!!) och ytterligare en dotter Chatorina föddes 1809. Jag tänkte först att Chatorina var dotter till Carolina men i så fall var hon bara 13 år när hon fick henne. Fast det är kanske troligare än att Helena var 95??? Supermegakonstigt i vilket fall som helst.....

Hoppas ni hängde med i alla svängarna och håll med om att det är konstigt??
Om det nu var tryckfelsnisse som varit framme så borde det väl ha blivit tillrättat vid detta laget??

Tacksamma måndag ♥

Varje måndag tänker jag genom veckan som gått och samlar höjdpunkterna i ett blogginlägg. Ett alldeles ypperligt sätt att starta veckan på och hur kämpigt det än är så finns det alltid något att vara tacksam för. Det är Eva som ligger bakom denna fina idé och inne hos henne hittar du en lista på alla som delar med sig.

• för att jag överlevde gastroskopiundersökningen och för att jag i alla fall nu vet att mina besvär inte kommer från magen. 
• för att jag börjar må bättre
• för den vackra skolavslutningen i torsdags kväll. Det är något magiskt med skolavslutningar och jag har alltid svårt att hålla tårarna borta.
• för en härlig familjedag i Köpenhamn med shopping på Ströget och julmarknad på Tivoli.
• för att tåget till och från Köpenhamn höll tidtabellen på minuten. Ni kan ju om ni vill SJ ;-)

• för alla våra grannar som kom och förgyllde vår traditionella adventsfika igår. Jag tänker ofta på vilken tur vi hade när vi köpte ett hus på just denna gata där det bor så många härliga människor ♥

• för att alla julklapparna ligger inslagna under granen och väntar på att det ska bli julafton.
• för att mina tvillingar är en av varje sort. Tveksamt om jag överlevt två tonårsdöttrar samtidigt.
• för att jag inte är märkesfixerad (på tal om tonårsdöttrar...)

Som vanligt blir jag glad om även du vill dela med dig vad du är tacksam för ❤

Lite damm i hörnorna gör väl inget?!?

Ni som hängt här ett tag vet att min pappa blev dement när han var 54 år. Redan då föddes en tanke inom mig att skriva en bok om honom. Dels för att jag gillar att skriva och verkligen skulle vilja hylla min helt vanliga men alldeles ovanliga pappa med en bok och dels för att kanske kunna hjälpa andra familjer i samma situation. 

De första åren av pappas sjukdom visste vi inte ens vad som var fel på honom och när han väl fick sin diagnos blev vi ju inte mycket klokare. Jag hade vid den tiden arbetat många år inom äldreomsorgen och demens för mig var en söt tant som trodde att hon skulle ut och mjölka korna varje morgon innan hon skulle gå till skolan. Eller en elak gubbe som kissade i kaffetermosar. Demens var inte en gift fyrabarnspappa på 54 som arbetade som lastbilschaufför. 

Jag ska inte påstå att jag vände på alla stenar när jag letade litteratur om unga som drabbas av demens men det finns ju inte hyllmeter efter hyllmeter på biblioteket om vi säger så. 

När pappa dog i februari 2013 skrev jag tre inlägg om honom som är bland de inlägg som lästs flest gånger. Vill du läsa dem hittar du dem under etiketten "Min pappa". I ungefär samma veva påbörjade jag faktiskt även en bok men insåg snabbt att min tid inte räckte till för att göra ett seriöst försök. Det är ju inte bara till att sätta sig vid datorn och bajsa ut en massa ord. 

I vilket fall som helst träffade min man en nyinflyttad granne här på gatan i torsdags kväll. Hon frilansade som reporter vid sidan om sitt "vanliga" jobb.  Min man berättade att jag bloggade och om min dröm att skriva en bok om hur demens kan lamslå en familj. Och om min man inte saltade storyn lite tyckte hon att det var en toppenidé och om jag skrev boken ville hon gärna göra ett reportage om mig! 

Så nu sitter jag här och funderar på vad jag kan göra avkall på i mitt liv.

Städningen kanske?!?

Lyckliga gatan ❤️

Igår gick vår traditionella vägfest av stapeln och vi var en liten men naggande god skara som samlades hos oss framåt eftermiddagen för att dra igång festen med lite lekar. Jag var lekansvarig och på schemat stod fem olika lekar. Efter många härliga skratt stod faktiskt jag och min man som vinnare!! Och nej - vi hade inte tjuvtränat! Inte jag i alla fall!!!

Efter lekarna förflyttade vi oss en bit längre bort på vägen och fortsatte festen. Efter hand som de kom hem från jobb eller andra åtaganden droppade fler och fler grannar in och vi hade som vanligt en fantastiskt rolig kväll! Jag känner mig så lyckligt lottad som bor där jag gör!!!

Bråk och tandgnisslan

är det här hemma idag och egentligen är jag inte alls upplagd för att blogga. Skulle helst bara låsa in mig på toa och gråta en skvätt över grälet jag nyss hade med en av mina ungdomar.

Men så tänker jag att lite bilder från söndagens utflykt med våra grannar kanske kan pigga upp.
Det var Elisabeth som stod för planeringen av dagen och första stoppet gjorde vi hos hennes svåger där vi fick en riktig sötchock!!

Sen fortsatt vi mot Sölvesborg med ett stopp i Edenryd för att titta på huset som Sanna Nielsen bodde i när hon var liten. Det fotade jag inte. Kan tänka att de som bor där nu är lite trötta på att kreti och pleti stannar och fotar deras hus. 

Vi stannade vid Siesjön och vandrade ner till vattnet för att grilla. Jag är inte så förtjust i korv men ute i naturen är det oslagbart!!

Mätta och belåtna körde vi vidare till Valje där Hans-Ola och Elisabeth har sina får. En av tackorna hade gjort sig extra fin inför vårt besök. Här passade vi på att traska ner till Valjeviken för en liten stund i stillhet på en brygga som hade Skåne till vänster och Blekinge till höger.

Och nu är jag på bättre humör!!

Ont, det gör ont.....

Att vara sjuk är en plåga. Inte nog med att jag är sjuk - min kropp som definitivt inte är gjord för att ligga still ömmar överallt. Värst är det i ryggen. Jag byter ställning hundrafemtioelva gånger i minuten (när jag är vaken vill säga) men ändå känner jag mig stel som ett stämjärn. Att gå upp ur sängen för annat än toalettbesök finns inte på kartan. Det orkar jag helt enkelt inte.
Men tur i oturen ändå att jag blev sjuk denna veckan och inte nästa.
För då händer det mycket roliga grejer!!

På måndagen ska jag och mina döttrar (och eventuellt något bonusbarn) åka till Kiviks marknad. Sist jag var där för 25 år åkte jag och min kompis "Flygande Mattan". Minnet av hur den fastnade på den högsta höjden och vi satt fast där i några timmar (kändes det som i alla fall!!) avskräckte mig från att åka dit fler gånger. Men det känns som om jag kommit över det nu.

På torsdagen ska jag och två kompisar ut och äta samt gå på bio.

På fredagen kommer våra goda grannar Tomas och Malin hit och vi ska planera sommaren vägfest.

På lördagen väntar heldag med våra goda vänner Thomas och Carola. Jag har bestämt aktiviteter och sitter bakom ratten. Nästa år får någon annan bestämma och köra.

Och på söndagen är det grillkväll i Grödby med våra grannar.

Men i dag händer det inget roligt alls.......

Undrar vem som blåste vem egentligen?!?

Stormen Egon härjade för fullt igår och det var med nöd och näppe det ens gick att öppna bildörren när jag kom hem från jobbet.
Detta hindrade dock inte mig och en stor del av kvinnfolket på gatan att samlas hemma hos Ulrika för en mycket trevlig kväll med mycket gott både på tallriken och i glasen.
Samtidigt samlades större delen av mansfolket hemma hos oss för en minst lika god kväll. Kanske med ännu mer gott. I alla fall i glasen......

Nu ska jag blåsa iväg till jobbet.
Vad gör du i dag?

Övning ger färdighet

I tisdags var jag och min man på träningsläger hemma hos goda grannar.
Vi tränade inför vår vägfest som gick av stapeln igår.
Så här såg det ut på min sektion av träningslägret.

Och igår var det då dags för eldprovet. Hade jag tränat tillräckligt? Skulle jag orka hålla uppe tempot ända in i mål?
Vi började kl 15 hemma hos en granne med en liten fördrink och en lagtävling. Utan att gå in på en alltför detaljerad fallbeskrivning så omfattade tävlingen två lag och ett långt jävla snöre som skulle träs genom kläderna på alla i laget.

Sen gick vi vidare till nästa granne. På vägen började även tipspromenaden som skulle ta oss till vår slutdestination. Första frågan var: Vem är störst i käften? Eftersom mitt namn fanns med som svarsalternativ kryssade både jag och min man för det (och de flesta andra oxå fick jag reda på senare). Hemma hos nästa granne var det dags frö ny tävling och det var stafett. På med en jävra massa kläder, spring iväg till en solstol, blås upp en ballong och sätt dig på den så det smäller och spring sen tillbaka och klä av dig så att nästa person får göra samma procedur.
Så här såg vi ut.

Sen fortsatte vi till skogs och resterande tipspromenad. Mitt namn fanns med på ytterligare en fråga nämligen "Vem suger bäst"? Även här kryssade både jag och min man för mitt namn.

Slutdestinationen var hemma hos oss och innan vi skulle avslöja de rätta svaren på frågorna var det dags att fixa lite mat. Eftersom jag aldrig grillat i hela mitt liv tyckte jag att det var hög tid att jag provade på. Nu hade jag ju dessutom massa experter på plats som kunde ge mig råd och tips.

Efter intagen måltid var det dags att luska ut svaren på tipspromenaden. Först ut var jag, min dotter och Agneta och frågan gällde vem som var störst i käften. Och mycket riktigt var det jag som var det. Jag fick in nio megamarshmallows i munnen, dottern fick in sex och Agneta som hatar sötsaker fick bara in två.

Nästa fråga som jag figurerade i gällde vem som sög bäst. Och det var faktiskt jag!! Precis som jag och min man svarade.

När mitt glas var tomt var Ulrika och Malin bara halvvägs!

Allt som allt hade vi -som vanligt - en oerhört trevlig kväll och jag längtar redan tills nästa år då vi gör om det igen!!

En alldeles utmärkt uppstart!!

Min första semesterdag flöt på alldeles utan missöden!
Den började med frukost på ett att mina absoluta favoritställen i vårt hus - verandan.
Efter frukost fortsatt dagen på ett av mina absoluta favoritställen i hela världen - en lång skogspromenad.
Sedan spenderade jag några timmar i solstolen, lyssnades på några av min absoluta favoritpersoner i hela världen - två av mina barn och ett bonusbarn i form av kompis till dottern som härjade i poolen.
Efter kvällsmaten cyklade ett helt gäng av mina absoluta favoritgrannar tillsammans med oss ner till Åhus.
Där åt vi en av mina absoluta favoriträtter - en STOR strut med massa glass och hela viddevippen doppad i choklad.
När vi ändå var vid havet passade småtjejerna på att göra något som vid högre temperaturer är en av mina absoluta favoritsysselsättningar - bada.
När vi cyklade hem igen fick vi stanna och lämna företräde åt ett gäng som jag inte på något vis i världen kan komma på hur de skulle kunna vara min favoriter på något sätt. Inte ens på tallriken.
Kvällen avrundades med lite mys tillsammans med ett av mina absoluta favoritdjur.

Och med tanke på att det sägs bli bättre och bättre dag för dag så undrar jag hur jag någonsin ska kunna återvända till vardagen igen!!

Badminton, Sven och adventsfika

I torsdags var det ju då premiär för min och Joakims badmintonträning. Vi trotsade Sven och gav oss iväg till min gamla högstadieidrottshall. Idrott var inte mitt favoritämne i skolan så det kändes lite kymigt att återvända dit. Men efter ett varmt välkomnande av ordföranden i klubben och några joggingvarv senare - mest för syns skull efter påpekande om hur viktigt det är med uppvärmning - var det dags att dra igång. Jag har inte spelat badminton på många herrans år och definitivt aldrig på riktigt. Mina badmintonkunskaper sträcker sig inte längre än till att jag och mamma spelade ofta badminton på gatan utanför vår sommarstuga. Det var 100 år sedan och vi var tvungna att flytta oss varje gång det kom en bil. Sen har jag och Joakim spelat en gång hemma i trädgården. Då blåste det som fan - det gör det alltid hemma hos oss - så värst mycket spelat blev det egentligen inte.

Trots detta gick det faktiskt riktigt bra. Om man bortser från att min arm höll på att ramla av efter fem minuter vill säga. Vem kunde tro att det var så jobbigt att slå på en fjäderboll? Heter det boll?
När vi blivit lite varma i kläderna frågade ordföranden och hans spelpartner om vi ville spela en dubbel med dem. Ordföranden ville spela med mig. Jag tror att han ville maximera sina chanser att vinna jämna ut oddsen lite. Han hade antagligen iakttagit oss en stund och insett att jag var en jäkel på att spela Joakim var lite vassare än mig.
Första setet förlorade vi. Inte med mycket men vi förlorade. Mest på grund av mig som missade flera enkla slag, antagligen prestationsångestrelaterat. Jag missade inte så många slag när jag spelade med Joakim men såklart måste jag ju visa mig på styva linan för andra och då brukar det ju gå som det går.
Andra set gick riktigt bra och det vann vi. Trots att det blev strömavbrott mitt i matchens bästa boll. Vi fick en välbehövlig paus under några minuter när alla trevade runt efter sina mobiler att lysa med. Innan folk ens hade hittat dem var strömmen tillbaka.
Tredje och sista set var en riktig rysare men till sist vann det andra laget med minsta möjliga marginal. Vid det här laget var min arm helt avdomnad och jag fick erkänna mig besegrad för denna gång. Men vi ska på det igen nästa torsdag!
När vi kommer ut inser vi hur mycket det verkligen blåser och vi skyndar oss hem för att kolla om vi har ström. Några kilometer från oss (och några är 7 det vet ni!) ligger ett lite större samhälle och där är det becksvart i alla hus. Ju närmre vårt hus vi kommer desto mer sjunker mitt humör. Jag avskyr verkligen strömavbrott. Men plötsligt ser vi hur det lyser längre fram på vägen. Det lyser hemma hos grannen. Och det lyser hemma hos oss. Tjoho - tack Sven för att du skonade oss.

Igår morse blåste det om möjligt ännu värre och med bilderna på välta lastbilar från gårdagens nyheter i färskt minne fanns det ingen chans att jag satte mina guldklimpar på en skolbuss! De fick stanna hemma. Busschauffören tyckte nog att jag var en hönsmamma utan dess like när jag ringde och sa att han inte behövde köra hit men det bjuder jag på. Dagen gick åt till att baka och fixa julgodis till vår årliga adventsfika som vi ska ha imorgon för alla våra grannar och lite kompisar.
Och på tal om det så är jag inte riktigt färdig med alla förberedelser så det är väl dags att ta tag i denna dagen nu. Jag ska bara.......

En underbar kväll i kärlekens tecken

hade vi tillsammans med släkt och vänner igår. Festen började kl 17 och slutade ungefär 12 timmar senare så idag känner jag mig definitivt som de där 40 jag snart ska fylla. Men OJ vad roligt vi hade!! Jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på vilka fina vänner vi har och alla vackra ord som sades igår på vår kombinerade 40-års och bröllopsfest.

Kameran gick varm och såklart kommer ni att få se lite bilder i veckan. Så länge får ni ta del av den fantastiska sången som världens bästa grannar skrivit och som de tillsammans framförde för oss igår.

Ni förstår varför jag gillar dem så mycket va?

Ibland kanske man måste svälja stoltheten eller Va sa du??

I min skog som jag besöker minst 5 dagar i veckan kan man se en hel del märkliga namn på vägarna. Jag bor alldeles i närheten av ett militärt övningsområde och det är ofta det ränner grönklädda typer runt om i skogarna. Inte så mycket nu för tiden som för några tiotal år sen men ändå.

Varje gång jag har varit ute och gått har jag undrat över ett speciellt vägnamn och hur vägen blev döpt till ett så märkligt och ologiskt namn. Alla de andra vägarna har märkliga men logiska namn. Till exempel "Korsvägen" som går rakt fram och korsar alla andra vägar. En väg heter "Försöken" och leder kanske till ett ställe där de genomförde olika försök eller nåt. Men den jag har undrat över heter

och jag har för mitt liv inte kunnat komma på en logisk förklaring.

Som tur är bor det en gammal man på min gata som har koll på det mesta och han har berättat att när kartan skulle ritas och vägarna skulle få sina namn (troligtvis av något högdjur från Stockholm) togs en bonde från trakten till hjälp. För er som aldrig har pratat med en skånsk bonde kan jag berätta att de pratar precis likadant som alla andra skåningar. Fullständigt obegripligt.

Bonden berättar för urstockholmaren att precis bredvid ovan nämnda väg ligger en stor jädra sten och så blev vägen döpt till Gäddastensvägen.

Här ser du den stora jädra stenen. 

Eller om du är från Stockholm - Gäddastenen.

En magisk natt

I somras hamnade vi i våra grannars växthus en kväll när vi var ute på promenad.
Det är inte bara ett växthus, det fungerar även som ett litet uterum.
När vi satt där och pratade föll Alice ögon på ett litet apelsinträd och hon undrade om hon fick smaka.
Det fick hon såklart och när hon ätit upp apelsinen - vilket tog ungefär en sekund eftersom den var så liten - hjälpte Elisabeth henne att plantera några apelsinkärnor och så fick Alice ett helt eget träd med sig hem.
Varje kväll innan Alice går och lägger sig pysslar hon om sitt apelsinträd. Eller träd och träd - det har inte hänt så mycket.

Igår kväll på jobbet såg jag att det var rea på blomsteravdelningen och det föddes en idé.
Alice sov när jag kom hem så jag smög upp på hennes rum och fixade en sak.
Fatta att hon blev förvånad i morse när hon drog upp sin rullgardin!!

  

Jag höll nästan på att glömma

att det är fredag i dag!!
Jag är lite trött efter vår mycket trevliga grannfruträff igår.
Det blev en mycket god gryta och så slank det visst ner två öl oxå!

Nu ska jag försöka ta mig ur sängen och ta tag i dagen. Men först - en fräckis!


Bettan hade shoppat och var fullastad med paket där hon stod i busskön.
Till råga på allt hade hon en så snäv kjol att hon inte kunde kliva på bussen.
Under stort besvär fick hon loss ena armen och lossade lite på dragkedjan på kjolen där bak.
Det hjälpte inte. Hon drog ner den en bit till. Till sist lyfte en kille helt sonika upp Bettan på bussen.
Ursinnig vände hon sig om.
- Vad håller ni på med? Jag har aldrig träffat er förr!!
- Det är möjligt men  jag tycker nog vi är ganska intima med tanke på att ni just dragit ner min gylf två gånger....

Ha den allra bästa fredagen alla fina ♥

Fotbollsmamma och grannfru

Jag har träsmak i baken efter att ha suttit på en läktare hela dagen och skrikit fåniga heja-ramser till dottern och hennes klasskamrater som spelat fotbollsturnering.

Därför skulle jag helt klart behöva gå på en lång långpromenad ikväll men det finns det inte tid till.
I stället kommer jag att ägna kvällen åt att underhålla min träsmak.
För ikväll är det nämligen återigen dax för en träff med grannfruarna på gatan.
Det blir som vanligt god mat, god dricka och en hel del prat och skratt.


Vi hörs i morgon!

Top notch!

Igår kväll hade jag några mycket trevliga timmar med ett gäng kollegor och nu ligger jag här och känner mig..........bakfull????

Jag har ont i huvudet, är torr i munnen trots att jag druckit två stora glas vatten och känner mig allmänt hängig. Detta trots att jag inte drack en droppe - eller jag drack cola och vatten men inget med alkohol i - och jag var hemma strax efter 23. Nåja, jag är kanske sympatibakis till de andra för jag vågar nästa lova ett i alla fall några stycken inte ligger på topp idag!

Varje gång vi träffas förundras jag över hur roligt vi har, jag och mina arbetskamrater. Vi är ju väldigt många som jobbar i kassalinjen, jag orkar inte ens överslagsräkna på det just nu men ska jag dra till med en siffra får jag nog säga runt 50 och vi är ett fantastiskt härligt gäng. Igår var vi 20 stycken som träffades och trots åldersskillnader - igår var drygt 40 år mellan den äldsta och den yngsta - olika sorters bakgrund, kön och etnicitet skrattade vi så mycket att jag hade ont i magen när jag åkte hem.. Det kan oxå ha något att göra med att jag åt lite för mycket.....

Det där med att söka annat jobb känns väldigt långt iväg just nu. Dels för att jag varit sjukskriven så länge nu att både min utbildning och jag känns oattraktiva på arbetsmarknaden men framför allt för att jag har världens bästa arbetskamrater redan!

Inte nog med att jag har världens bästa arbetskamrater, jag har oxå världens bästa grannar och de träffar jag ikväll!

Ha det bäst!

Det var en kväll i juni.....

Varje år måndagen efter midsommar är det ålabodsvandring. Det är en sträcka längs kusten från Rinkaby till Haväng. Den är uppdelad i 5 etapper så när man gått 5 år på rad har man gått hela vandringen. I år fick jag stå över. Dels för att det regnade så förbannat men dels för att jag inte hade orkat gå hela sträckan. Det innebär ju dock inte att jag inte kunde vara med på efterfesten som hölls hos en av grannarna igår efter vandringen. De som - trots vädret - genomförde vandringen köpte med sig en rejäl ål och sen körde vi knytkalas för resten. Och vilket kalas det blev. En helt vanlig måndagskväll i juni.

Jag bor på världens bästa gata!!!

På tal om någon helt annat så behöver jag lite hjälp av er. Som jag nämnde igår ska min mamma flytta. Hon ska flytta till en mindre lägenhet så hon behöver göra sig av med lite grejer. Min mormor var fantastisk på att virka och mamma har en del konstverk i sina gömmor som hon inte får plats med i nya lägenheten. Bland annat har hon några sängöverkast - till dubbelsäng - som hon tänkte försöka sälja. Och det är nu ni kommer in i bilden. Varken jag eller mamma har någon aning om vad hon ska ta betalt för dessa hantverk. De är väldigt vackra och det ligger otroligt mycket arbete - och garn - i dem.

Vad hade du varit villig att betala? Tack på förhand!