Äpplet faller inte långt från trädet

Ni som har hängt med ett tag vet att jag brinner för återvinning och att värna om vår miljö.
Och då vet ni oxå att min sambo är en ovanligt händig man.
Då förstår ni att det inte är så konstigt att vår dotter frågade om hon fick bygga ett kaninhus av brädstumparna som blev över när poolplanket fick sin rätta längd.

Så här bra blev det:

Huset ska stå i kaninernas rastgård och Tuss flyttade in omgående.

Och så här bra blir poolplanket:

För övrigt var jag på bröllopsfest igår och med mig hem fick jag -  förutom minnet av en mycket trevlig kväll - en ihållande huvudvärk som jag försökt bota hela dagen med hjälp av Pepsi och poolbad. Det har gått sådär måste jag erkänna men jag börjar sakta men säkert känna mig som en människa igen.
Så nu ska jag för första gången på semestern gå ut på en skogspromenad.
Det är ju bara inte klokt att jag varit ledig i två veckor redan och inte en enda promenad har jag hunnit med. Fast jag har ju hunnit med en hel del annat istället......

Alkoholister i olika former

Igår tog jag och sambon en bussresa till Tyskland och jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag ska skriva om den.
Ska jag skriva om killgänget som satt längst bak och som döma av sina rövarhistorier - den ena värre än den andra - hade grava alkoholproblem?
Eller ska jag skriva om paret framför oss som döma av sitt utseende och det faktum att de hinkade i sig 4 burkar öl och 5 snapsar Jägermeister innan kl 11 hade grava alkoholproblem?
Eller ska jag skriva om mannen som döma av sin kundvagn med 70 liter whisky hade grava alkoholproblem?
Eller ska jag skita i att berätta om dem och istället visa en bild på vad vi köpte?

Fast vi har inga grava alkoholproblem.
Vi ska bara ha fest.

Vilken cliffhanger!!

Men nu har jag hittat lite tid att gå in på detaljer gällande måndagens diss om att bli motarbetad av livet.
För att ta det från början så gick ju vår spis sönder för ett tag sen. Förra måndagen fick vi hem vår nya värstingspis. En induktionsspis med en hel del finesser, den kostade en slant men eftersom jag/vi lagar mycket mat och bakar en hel del ville vi köpa en ordentlig spis som skulle hålla länge.
Men tji fick vi. Den höll fem dagar för att vara exakt. I lördags började den krångla. Ugnen la av och bara två av fyra plattor fungerade. Och nej, det är inget el-fel i uttaget till spisen. Det har vi kollat.

I måndags när vi skulle köra tillbaka åbäket var det typ 100 grader varmt i bilen. Vi öppnade alla dörrar inklusive koffertluckan för att lasta in spisen och då passar det på att flyga in en fågel i bilen.
Vi trodde att den flög ut igen så när spisen var inlastad körde vi mot den stora staden. När vi kommit en bit på väg hör vi hur det låter under instrumentbrädan. Eftersom jag har extrem fågelfobi blir jag hysterisk och kräver att Joakim ska stanna bilen omedelbart för att släppa ut mig. Jag tror på fullaste allvar att mitt hjärta hade stannat om en fågel hade flugit runt inne i bilen.
Medans Joakim skruvar isär instrumentpanelen står jag en bit därifrån och hyperventilerar. Plötsligt hojtar han till och ut flyger en svala!!

Nu skulle man ju kunna tro att det skulle bli något problem med att lämna tillbaka spisen men det blev det inte. Vi tackade vänligt men bestämt nej till en spis av samma modell och med oss hem tog vi en spis som inte har en enda finess. Ingen induktion, ingen självrengöring, ingen touchpanel, ingen timer, INGENTING som kan gå sönder!!!

Men om ni trodde att dagen och oturen var över nu så trodde ni fel. På eftermiddagen åker jag till jobbet och lämnar min semestrande sambo och mina sommarlovslediga barn hemma. När jag kommer hem 7 timmar senare möts jag av en haltande semestrande sambo i köket. Det visar sig att när han tömde diskmaskinen ramlade en kniv ut och var tror ni den hamnade??
Jo rakt in i Joakims fot! Som tur var skar den inte av några väsentliga delar. Han blödde ner halva köket och Julia som inte tål blod höll på att svimma men annars gick det bra.

Bra det gick det oxå när han några timmar tidigare tappade släpet på väg till återvinningsstationen.......

En diss och hiss under tidspress

Det blir inga detaljer på dagens diss och hiss utan dem får jag be att återkomma med.

Jag vill dissa när man blir motarbetad av livet. Det har vi verkligen blivit idag.

Utan att bli långrandig kan jag berätta att huvudpersonerna i dagens diss är 

Och så vill jag hissa världens bästa sambo som har sett till att jag kan åka till jobbet alldeles nysvalkad.

♫♪ Mitt sommarlov ♪♫....

...får vänta ett tag till.
Barnens började i fredags och de har redan lyckats vända på dygnet.
Lite märklig känsla att jag och sambon går och lägger oss innan våra barn.
Men så länge de är hemma i alla fall går det an.
Om några år blir det till att sitta uppe och vänta på att de ska komma hem så att man kan gå och lägga sig i lugn och ro.
Jag har växt upp på landet, långt från all ära och redighet. Det gick tre bussar om dagen från stan och på vårt håll. En på morgonen, en vid lunch och en vid 17-tiden. Samma bussar vände och körde tillbaka och således gick det även tre bussar om dagen till stan. På kvällarna gick det en nattaxi från stans turistbyrå 22.15.
När jag var 14 flyttade vi till ett lite större samhälle. Där gick det 4 bussar i kvarten in till stan. Sista bussen hem gick väl vid 24-snåret om jag inte minns helt fel.
Det var som att släppa lös ett barn i en godisaffär och mina föräldrar har det inte så lätt de fyra åren fram tills jag fyllde 18 och flyttade hemifrån.
Här där vi bor idag går inga bussar alls in till stan.
Jag har lagt upp det bra jag.

En liten bit på väg

Jag gillar verkligen mitt jobb men visst händer det att jag har dagar när jag inte vill åka dit.
Idag är en sån dag.
Idag skulle jag verkligen vilja vara hemma med min familj och framför allt med min sambo som har födelsedag just idag.
Men vi hade ju trots allt en härlig långweekend i Stockholm förra veckan så vi får leva på minnet av den idag på var sitt håll.
Och så kan vi ju se fram emot hur vi ska fira hans (och min kommande) 40-årsdag i sommar.

Det kan nog vänta en stund

Jag ligger i min säng och mår inte alls något vidare bra.
En krypande känsla av rastlöshet växer inom mig samtidigt som jag blir helt matt av att bara tänka på att resa mig upp.
Pontus och Julia är på sina rum men innan jag vet ordet av kommer de att stå i köket och undra om det verkligen inte är mat snart.
Alice är hos en kompis. Hon får kanske mat där. Det tror jag att hon får.
Joakim är ute och fixar en sak med Erik, en god vän som har fixat den saken som de nu med gemensamma krafter fixar färdigt med.
Jag har inte ätit någon mat idag.
Jag har ätit tre tallrikar med glass.
Jag behöver få i mig någon sorts mat innan dagen är slut.
Det är något som låter i huset.
Det låter som om någon trycker på några tangenter på ett ostämt piano med jämna mellanrum.
Vi har ett piano men det är inte ostämt.
Det står i brist på annan plats dessutom i vårt sovrum så jag vet att det inte är det som låter.
Hoppas att det inte är något farligt.
Nu lät det igen.
Och nu känns det som om jag lite hungrig.
Men det kan nog vänta tills Joakim kommer in.....

Kommer ni ihåg?

Innan livet kom emellan så hade vi ju ett litet hem-ligt projekt här hemma som mot alla odds börjar bli färdigt. Såhär såg det ut innan.

Och såhär ser det ut nu.

Och jag gillar det.
Beröm kan skrivas nedan så vidarebefordrar jag till rättmätig ägare.

Vi har haft en synnerligen aktiv

lördag i dag.
Vi har städat förrådet fast det visste ni redan, vi har klätt granen, vi har bakat ännu en sats saffransbullar till morgondagens adventsfika och så har vi sett en film tillsammans.

I väntan på att dottern skulle bli klar med en sak innan vi tittade på film gick Joakim och la sig på sängen en stund. Det tog inte många sekunder innan han snarkade gott.
När jag var färdig med mitt tog jag min bok och la mig bredvid honom i sängen.
Efter en stund vaknade han med ett ryck och går ut till dottern i vardagsrummet och frågar var jag är någonstans!!
Jag har aldrig förstått vad kvinnor menar när de säger att deras män inte ser dem. Nu vet jag.

Ni vill kanske se vår gran?

Riktigt tjusig om jag får säga det själv.
Och det får jag ju.
Nu ska jag och min onda rygg gå ut på en liten kvällspromenad.

I morgon kommer jag att fresta er med bilder på allt godis jag dukar fram för mitt årliga adventsfika!

Jag är ganska duktig

på att handla hem mat som redan finns hemma. Framför allt frysvaror har vi ganska många uppsättningar av varje modell. Ibland skriver jag listor på vad som finns i frysen men eftersom det bara är jag som kommer ihåg att stryka när jag tar upp något är de listorna ganska verkningslösa. Jag nämner inga namn på vem som glömmer att stryka men det enda barnen tar upp ur frysen är glass. Och det brukar jag inte skriva på listan. Det gör inget om vi har dubbelt. Eller trippelt.

Därför har jag nu planerat veckans matsedel på vad som finns i frysen. Jättebra tänkte jag. Då behöver jag inte handla så mycket ikväll när Pontus är på sitt skytte.

Trodde jag ja.......

En toppendag!

I dag har jag haft en riktigt bra dag och därmed fått en hel del gjort. Man får ju liksom passa på!

Projekt nummer ett var att klippa ner syrénhäcken och jag satte barnen i arbete.
Ja ni trodde väl inte att JAG skulle göra det. Jag måste ju ta det lugnt så att jag inte får flimmer!!

Men innan ni jagar upp er allt för mycket ska jag berätta att de hade sin pappa, sin mormor och sin morbror till hjälp. Och faktiskt lite sin mamma oxå. Det är ju inte riktigt min grej det där med att ta det lugnt.....

Going....

going....

gone!!

Om ni undrar varför sista bilden inte är tagen ur samma vinkel är det för att jag har tagit den bilden från vårt sovrumsfönster. Vid det laget hade jag faktiskt insett mina begränsningar och gått in för att laga middag åt mina arbetare.
Anledningen till att vi tagit bort syrénhäcken är att det till våren ska byggas ett garage med tillhörande garageuppfart.

Framåt kvällen ville Joakim ut och springa. Jag erbjöd mig att följa med. Ja inte springandes men cyklandes tänkte jag.
Det blev en runda på en mil. Vi var ungefär lika trötta när vi kom hem.

Nu har vi ätit kvällsmat. Tjejerna åt nudlar, Joakim och Pontus åt korv i bröd och jag åt varma mackor. Så kan det bli en söndagskväll!

Har ni inte deltagit i min marknadsundersökning i förra inlägget - gå gärna in och gör det!

Och ha sen en underbar söndagskväll alla fina ♥

En underbar dotter och tre snabba

Som jag berättade redan igår var Joakim ute på vift med en kompis. Han frågade trettioelva gånger innan han åkte om det var säkert att jag klarade mig själv. Jag svarade minst lika många gånger att det var klart att jag gjorde.
Uppenbarligen litade han inte på mig för precis innan han åkte säger han till Alice (som är 8 år) att ta hand om mig.
Och det gjorde hon efter alla konstens regler. Jag fick fotmassage, nackmassage och en supersnygg (?) håruppsättning. När det blev dax för att krypa till kojs upptäcker jag att hon bäddat upp sängen och lagt fram min pyjamas. Jag tror att hon ska få ta ett snack med sin pappa när han kommer hem. När det nu blir. Tydligen gick det lite vilt till igår......

I morse gjorde jag en grej som jag - hör och häpna - aldrig gjort innan. Jag bakade scones. Det var lätt. Och gott. Det ska jag göra fler gånger.

Sen hittade vi ett konstverk i vår regnvattenstunna.

Sen har jag tittat på några avsnitt av Greys. Jag har börjat på säsong 4 nu. Fasen vad bra det är.

Vad har du gjort idag?

Ibland får man bara göra

Nu har jag haft flimmer i 132 timmar. Inte för att jag håller räkningen.......
Trots att jag egentligen inte orkade var jag tvungen att gå ut på en kvällspromenad.
Eftersom Joakim är på vift var Pontus snäll och följde med mig.
Det blev en liten runda i min älskade skog.
Som ni ser var det hyfsat ljust när vi gav oss iväg men det mörknade på ganska snabbt.

Jag föreslog att vi skulle hoppa över kvällsmaten och äta lite extra mycket godis ikväll i stället.
Så gör man tydligen inte enligt Alice.
Man måste äta ordentligt.
Det har tydligen jag sagt.

Så nu ska vi äta pizzabullar och sen blir det en film eller två.
Och lite godis.
Eller extra mycket om vi inte blir mätta på pizzabullarna.
I morgon lovar jag att jag ska titta in till er.
Jag har varit dålig på det senaste veckan.
Å andra sidan har jag varit dålig på det mesta senaste veckan.
Å tredje sidan har jag varit dålig senaste veckan.....

Ha det bäst!

Varför ska inte han få en lista?

I går skrev jag ju en lista på 10 saker jag vill göra innan jag dör. Sen tänkte jag att Joakim borde oxå få en lista. Vi kör ganska jämnställt här hemma så har jag en lista borde han ha en lista. Så här kommer en lista på:

10 saker jag vill att Joakim ska göra innan jag dör!

1. Lära sig att fläta. Inbakat, utbakat, fiskben och allt vad det heter. Jag är jättedålig på att fläta hår. Jag kan på sin höjd göra vanliga flätor. På andra. På mig själv kan jag inte fläta alls.
2. Lära sig att jag A L L T I D har rätt. Det hade sparat oss en hel del tjafs här hemma.
3. Lära sig att sätta igång diskmaskinen. Han kan fylla den, lägga i diskmedel, stänga luckan men sen är det stopp. Detta kan jag lära honom.
4. Lära sig att det inte är farligt att be om hjälp ibland. Detta kan jag inte lära honom. Jag är nämligen oxå väldigt dålig på det. När han har lärt sig kanske han kan lära mig. Som tack för att jag lärde honom sätta igång diskmaskinen. Det är väl ungefär samma svårighetsgrad?
5. Lära sig att förstå att jag skulle behöva ett eget badrumsskåp. Alternativt att han har sin deo på en av mina hyllor.
6. Lära sig att filmen inte blir bättre för att ljudet är på max.
7. Lära sig att aldrig någonsin äta upp den sista chokladen utan att ha köpt hem ny.
8. Lära sig att "det är inget" oftast betyder "varför i h****te åt du upp den sista chokladen utan att köpa hem ny".
9. Lära sig att gilla samma musik som jag. Alternativt skaffa hörlurar.
10. Lära sig att sluta snarka.

Jag hoppas han blir glad att jag gjort hans lista åt honom. Det är ju ganska mycket jobb med att göra en sån här lista och han har så mycket att stå i redan. Jag gör ju gärna vad jag kan för att hjälpa till. Och om ni tycker att hans lista är lite tråkig - tänk på att han både ska gå på stor fest OCH åka på rundresa i USA.

Ha det!

Och han ber mig skruva ner när jag spelar SongPop?!?!

Varje kväll brukar jag spela SongPop på mobilen. Jag brukar ligga i sängen och göra det. Eftersom jag är ruskigt snabb på att gissa är det inte många sekunder som hinner spelas av låten. När man svarar rätt låter det lite grann när man svarar fel låter det ingenting. Jag svarar för det mesta rätt så sammantaget låter det kanske 15 sekunder per match och jag spelar kanske 10 matcher. Alltså totalt 150 sekunder med lite musik och lite pling.
Varje kväll frågar Joakim om det inte går att skruva ner lite grann. Jag härsknar då till lite grann och förklarar att hela spelet bygger ju liksom på att jag H Ö R vilken låt det är som spelas.

Varje kväll spelar Joakim World of Tanks på datorn. Datorn står på kontoret som ligger precis utanför vårt sovrum. Det är ett spel som går ut på att han kör runt i en stridsvagn och skjuter en massa. Det spelet låter H E L A tiden. Stridsvagnen brummar, bomberna smäller samt att där är en speaker som refererar vad som händer, om han träffar sina mål och om han själv blir träffad. Jag störs inte nämnvärt av hans spelande.

Ikväll har Joakim bjudit in en kompis att vara med i samma pluton som honom. För att kunna snacka ihop sig Skypar de samtidigt som de krigar.

Hoppas att de inte tänker göra detta till en vana.

Men om ifall att det bryter ut krig här hemma - finns det någon som känner sig manad att vara speaker?

Ooops.....

I går kväll tittade jag och Joakim på en film.
När man tittar på film måste man äta godis/chips och dricka läsk.
Jag hade lite svårt att bestämma mig så jag åt både godis och chips. Och drack läsk.
När filmen började gå mot sitt slut kände jag illamåendet komma krypande.
Och som pricken över i var jag ganska kissinödig.
Så när filmen var slut var det jag som skyndade in på toa.
Eftersom jag hade lite flimmer ovanpå alltihopa blev jag sittande en stund för att hämta andan.

När jag ändå var där passade jag på att borsta tänderna. Jag satt inte på toa längre. Eller jo det gjorde jag -  med byxorna uppdragna satt jag på det stängda locket. Då kommer Joakim in.
Han tar sin tandborste och så vänder han sig till mig:

- Kunde du klämma ut nåt eller?

Alltså nog för att vi varit tillsammans länge. Definitivt tillräckligt länge för att han skulle ha lärt sig att tjejer bajsar inte. Och om vi mot förmodan skulle göra det så berättar vi ju inte det. Så jag blir lite ställd och drar på svaret.

- Det körde lite i magen men det är nog som jag ätit för mycket godis så.....

Joakim tittar frågande på mig och håller upp tandkrämstuben som har varit på upphällningen hela veckan men som ingen har orkat byta ut.

- Jag pratade om tandkrämstuben.....

Jag gör väl ett nytt försök då....

Den där egentiden igår ersattes av mor och dottertid tillsammans med Julia.
Vi shoppade loss lite smink till henne på Cosmetic. Så att jag får ha mitt ifred.
Vi åt lunch på SubWay. Premiär för både henne och mig faktiskt. Inget jag känner att jag måste göra om i det närmaste. Såna mackor kan jag göra själv här hemma. Betydligt billigare.


Men idag ska jag åka på loppis och strosa en runda.
Fast jag tror att Joakim vill följa med. Och det går bra det oxå.
Egentid kommer jag att få så att det räcker och blir över nästa vecka igen när barnen börjar skolan.

Och ni som gissade på att smutt betyder litet utrymme igår gissade helt rätt.
Bara för att ni var så duktiga så ska ni få gissa på ett till.

Bojsa - ett ord mina tvillingar använde när de var små. Vad menade de??
Ni kan få en ledtråd. Det är ett klädesplagg.

Ha det bäst!!

Nu gjorde jag det för lätt igen.....

För visst var det Magnus Uggla och allra först med rätt svar var Anna!! Cyberapplåden kommer här!!

Han har solglasögon för det mesta. Alltså är han skygg. Han spelade åsna i nån teateruppsättning på 70-talet nån gång. Då var han ganska ung. Han har fått 7 Rockbjörnar som jag förmodar att han har i sin ägo och hans hit Jag mår illa beskriver ett hälsotillstånd.

Igår mådde jag för omväxlings skull inte illa så jag och sambon passade på att spela lite rollspel för att få lite spänning i vårt liv. Han låtsades att han var Mikael Persbrandt och jag var Modesty Blaise!!

Ja jag vet att Modesty antagligen inte har gula foppisar men svarta kläder har hon väl??

För enkelhetens skull valde vi att jaga stillasittande skurkar. Förlåt jag menade burkar.

Sen kom min syster och hennes familj från Uddevalla på besök. Vi spelade Gin Rummy hela kvällen. Första gången vann jag nästan från början och andra gången vann jag från slutet....

Idag träffas vi hela syskonskaran på lite glass i stadens inre och sen ikväll grillar vi hos mamma. Som ni förstår blir det inte mycket tid över för er idag men det är OK va? Jag gottgör er i morgon med en fräckis!

Ha det bäst!!

Rött vatten, nödiga barn och dagens hjälte

Igår var vi ju som sagt på Tosselilla. Det var även 1 332 557 andra personer varav vi faktiskt kände minst 20 stycken!!

Större delen av dagen tillbringades i bassängen. Det var 50 grader varmt. Tror jag. På grund av värme och hjärtåkomma orkade jag inte springa uppför massa backar och trappor så det där med vattenrutschkanor lämnade jag över till experterna. Mina barn alltså.

I tisdags kväll piffade jag till mig och färgade håret. Rött. I går piffade jag till bassängen på Tosselilla och färgade vattnet. Rött.

När vi satt och fikade upplyste flickan 3 år vid bordet bredvid att hon behövde bajsa. Gör det då! sa hennes pappa. Jag har ingen blöja sa flickan. Då sätter vi på en sa pappan. Det var inte så smart tyckte jag.

Framåt eftermiddagen fick jag nog av badandet. För det första var det jobbigt att alla tittade på mig med förskräckt min eftersom de trodde att jag blödde från hela huvudet och dessutom var jag helt enkelt trött. Jag och Joakim satt i skuggan och höll ett öga på våra tre badexperter. Bredvid oss satt en dansk familj. Mamman och pappan drack öl och vek ihop handdukar. Deras dotter 1 år tänkte passa på att ta sig ett dopp under tiden. Joakim fångade upp henne i sista sekund innan hon plumsade i. Tydligen finns ordet tack inte i det danska språket.

Sen åkte vi hem. Vi köpte med oss pizza hem. Där är jättemånga kalorier i en pizza.

Så nu vet ni vad jag gjorde igår.

Ha det bäst!!

Inte konstigt att jag inte kan hålla mig vaken på kvällarna....

I förmiddags ringde de från sjukhuset och undrade om jag hade möjlighet att komma in och göra ett arbetsprov idag. Dvs cykla på en träningscykel samtidigt som det görs ett EKG på mitt hjärta.
Det passade alldeles utmärkt eftersom jag och tjejerna ändå hade lite ärenden i stan.

Innan arbetsprovet sattes igång gjordes ett vanligt EKG och lite andra provtagningar. Mitt EKG såg hyfsat ut men min puls och mitt blodtryck var inte så mycket att hänga i julgranen. Jag hade 40 i puls och 100/55 i blodtryck. Min läkare tyckte ändå att vi (läs JAG) skulle testa att genomföra undersökningen. Sagt och gjort hoppade jag upp på cykeln och drog iväg. Ganska snart började det ta emot och det blev tyngre och tyngre. När jag cyklat i dryga 6 minuter var jag uppe i en puls på 146 och var tvungen att bryta. Min läkare var dock nöjd med min prestation och nu är det bara att vänta in att Waranbehandlningen ska göra sitt. Måndagens prov visade att mina värden inte rört sig en millimeter så nu är dosen ökad till det dubbla.

När jag kom ut i väntrummet såg Julia lite generad ut när vi gick iväg. Hon frågade om det varit jobbigt att cykla. Tydligen hade jag hörts ända ut i väntrummet......

När jag och tjejerna kom in till stan ramlade vi rakt in i en matmarknad. Jag tog inte bilder på maten för det har ni väl sett innan men jag tänkte att ni ville se lite andra godsaker!!

Hur gott ser det ut på en skala??

Hur bra jag mår på en skala efter dagens bravader vill ni inte veta men jag kan ge er en liten vink - inte bra......

Så nu ska jag ligga här och flimra medans Joakim tar tag i fredagsbestyren!!