Kära tomten. Visst kan jag ha en önskelista fast jag snart fyller 42?!? Om ja - här kommer den.

Ingen högtid väcker väl så mycket ångestkänslor som just julen.

Jag läste någonstans att ett av fem barn i Sverige känner oro och olust inför julen eftersom deras föräldrar dricker för mycket. Tyvärr är det inte julmust som överkonsumeras utan alkohol. Detta stämmer ju inte alls överens med sagan om att julen ska vara barnens högtid.

Jag önskar att alla barn i hela världen får en vit jul. 

Hysterin i handeln når nya rekord varje år. Vem kan köpa störst-dyrast-bäst-flest julklappar?

Vem bryr sig?

 Egentligen?

Det spelar ju inte någon som helst roll i det långa loppet. Visst är det roligt att kunna ge sina barn de bästa julklapparna ever - att se deras glädje när de sliter av pappret på paketet och hittar en I-phone av senaste modell eller 7 Barbiedockor med tillhörande hus, bil och häst. Men sen då?

Jag kommer inte ihåg en enda julklapp jag fick som liten. Däremot kommer jag ihåg hur roligt jag och mina kusiner hade på julafton och jag kommer ihåg hur ledsen jag var de jular min mamma var tvungen att jobba.

Jag önskar att alla får fira jul med sin nära och kära.

Och sen har vi det här med maten. Julbordet dignar av smarriga maträtter, gottebordet likaså.
Runt borden hörs "Jag borde inte....." "Jag har ju lovat mig själv...." "Detta blir absolut sista portionen!!"

Ställ detta i kontrast till dem som kanske inte ens får någon mat på julafton......

Jag önskar att alla får äta sig mätta i jul.

Och till alla er som inte unnar er att låta väl smaka av julens alla delikatesser:

Det spelar ingen roll vad ni äter mellan jul och nyår.

Det är vad ni äter mellan nyår och jul som räknas.

PS Och du tomten - om det inte är för mycket begärt önskar jag att det går bra idag på min gastroskopiundersökning......

Andras klokheter, årsdagen av min andra hjärtoperation och så lite Kalle Anka!

Nu precis läste jag ett klokt inlägg på Facebook skrivet av Anna Hallén som jag bara måste dela med mig av. Jag känner igen mig sååååååå mycket och svarade tyvärr fel på i stort sett alla frågorna hon ställer i texten. Nedanstående text har alltså inte jag skrivit utan den är direkt kopierad från Anna.
Jag vet att den är lång och om du inte orkar/har tid att läsa nu så scrolla till slutet av mitt inlägg så får du dig ett gott skratt i stället.

Duger du?
Är du, i dina ögon, så värdefull att du tar hand om dig?
Är du värd att prioriteras?
Säger du ja till "måsten" även om du är genomtrött?
Tar du dig tid att vila?
Ber du om hjälp?

Och om du vilar, vilar du med lediga tankar?
Eller finns oro? Ältande? Borde göra ditt och borde göra datt?

Skrattar du var dag? I din vardag? Även i sorg och stress?
Har du stimulans och kreativitet i ditt liv?

Är du trygg i din familj? Inget suckande eller surrande missnöje?
Kräver du uppskattning och bekräftelse?
Så du får och tar det du förtjänar?

Tränar du så du är tillräckligt stark för din vardag?

Säger du nedlåtande saker till dig själv? "Slår" på dig själv när du misslyckas? klantar dig & glömmer? Eller inte hinner?

Funderar på vad andra tycker? Oroar dig för vad andra tycker?

Väntar på att "någon" ska göra något?

För om vi ofta oroar oss trötta (tänk om och vad tycker de..), trycker ner oss själva (duger inte...) och älter livet (pratar om andra, oroar oss för vad de ska tycka osv...) ja, då kommer magproblem, värk, sömnproblem och energiproblem.

Stora allvarliga problem. Verkliga fysiska problem.

Långvariga oroliga tankar försätter oss i det sympatiska nervsystemet.
"Bara stress" är absolut inte något "hittepå". Det tar sönder oss och skapar en oerhörd massa problem.

Visste du...

Att långvarig stress äter upp kortisol? (Kortvarig stress höjer kortisol som är vårt stress-SKYDD)
Och kortisol är hormonet för vakenhet, motivation, minne och motorik.

Så med långvarig stress blir du trött, håglös, glömmer lätt och kroppen börjar få inre "förslitningar" för du har inget skydd kvar.

Att kroppen använder progesteron för att bygga kortisol... så med långvarig stress får du progesteronbrist. Brist på lugn och trygghetshormonet... samt att förhållandet till östrogen nu blir fel som i sin tur skapar nya obalanser.

Och att progesteronbristen minskar konverteringen av T4 till T3 (vår energi)?

Att långvarig stress minskar kortisol som minskar serotonin och dopamin?

Att minskad kortisol på grund av stress gör så kroppen inte kan använda energihormoner T3?

Men att binjurarna fortsätter att ösa ut adrenalin - för du är ju fortfarande stressad. kanske ännu mer nu när energin inte räcker till, du glömmer och missar och tappar och klantar dig.

Så nu är du helt uppe i varv (adrenalin) men totalt slut och utmattad (brist på kortisol, serotonin och dopamin). Du är totalt slut men kan inte vila eller sova.

Är det hormonella fel, en ny sjukdom eller obalanser på grund av stress?
Och finns det verkligen "bara stress"? Naturligtvis inte. Detta är oerhört allvarligt.

MEN kan vi verkligen lyckas att balansera upp detta dominosystem? Så det fungerar och samtidigt ha kvar grundorsaken som hela tiden välter första brickan? Med tusen konsekvenser var dag och hela tiden?

Är vi så skickliga att vi kan ta hänsyn till dominoeffektens alla påverkningar?
Jag har bara tagit upp några få.

Det finns i alla fall 50 till som jag kan, och jag kan ganska så lite i detta ämne.

Alla hormoner påverkar varandra som påverkar varandra som i sin tur styr din vakenhet, din värk, din energi, din inlärning, ditt minne, din motorik...

Har du tänkt på att det är när du är som mest stressad som du drar lilltån i en kant, eller välter ut väskan precis när du ska rusa ut genom dörren... eller kanske kaffet över alla papper? Det är för att vi påverkat hormoner som styr vår motorik!

En långvarig pågående tanke styr hela vårt hormonsystem. Som styr våra signalsubstanser. Som styr ALLT!

Vad är nu enklaste vägen? (INGEN av vägarna är dock enkla! Frågan är vad som fungerar bäst till minst insats. Och vad som håller i längden så ditt liv inte blir en evig kamp.)

1 Ta hand om alla symptom, ett i taget? (Värk, mage, inflammationer, sömnsvårigheter, hormonella obalanser, energibrist, huvudvärk, hudproblem mm)

2 Med tillskott, krämer och biokemiska reperationer försöka återställa dominosystemet - hormoner och signalsubstanser? Och ha kunskapen om att alla påverkar alla. Drar du i ett snöre i en sprattelgubbe så sprattlar hela gubben Smiley heart

3 Ta bort "startknappen" - tanken av att inte duga! Känslan av att vara rädd för konsekvenserna om du inte hinner, är bra nog, duktig nog, vacker nog... Ja men Anna, det är faktiskt inte så lätt! - Jag vet! Men vad är alternativet?

Är alternativet lättare? Är alternativet överhuvudtaget ett alternativ?

Detta är ingens fel. Bort med skuld och skam. Att lägga energi på en skuldfråga är bara energikrävande och så långt från lösning som man bara kan komma. Detta är ingens fel. Vi har fastnat i ett ekorrhjul som snurrar för snabbt och med omöjliga krav.

Men ska vi verkligen ta tillskott och krämer för att fortsätta springa -runt och runt och runt - tills vi stupar? Eller hoppa av, i farten - vilket är enormt skrämmande. Och ja, vi kan åka på en smäll eller sjugoelva när vi hoppar. Men vad är alternativet?

- Jag undrade länge, irriterat, ledsen & besviken, varför ingen gör någon åt det.... tills jag kom på att jag var "någon" 

Läste du?? Om du gjorde det så hoppas jag att du i alla fall kunde svara rätt på några av frågorna. Annars måste du nog - precis som jag - ta en titt på hur du lever ditt liv ♥

Precis som Anna nämnde i texten är det viktigt att skratta så håll tillgodo!!!

PS Idag firar jag treårsdagen av min andra hjärtoperation!! 

Ha den allra bästa fredagen ♥

Smiley heart

Nu börjar jag bli riktigt bra!!

på att göra ingenting!! I morse vaknade jag av att ytterdörren smällde igen när skolbussen kom. I vanliga fall brukar jag antingen vara uppe vid den tiden för att jag ska till jobb eller för att jag har massa att hinna med på min lediga dag.
I dag ska jag varken till jobb eller hinna med en massa på min lediga dag.
Däremot bytte jag sängen mot soffan efter frukost och la mig för att titta på Australia.
Sen svidade jag om till träningskläder och gav mig ut på en liiiiiiiiten joggingrunda för första gången sen i somras. Det gick jättebra!! Ja jag gick alltså nästan hela rundan ;-)
Nu har jag precis ätit lunch och funderar allvarligt på att sova middag!!

För övrigt börjar jag må riktigt bra oxå! Ska bara få lite bättre kläm på vad jag kan äta utan att irritera magen. Ägg och sill frukost var ingen hit fick jag erfara i går.......

Vi svenskar är fantastiska

på att vara missunnsamma!!!!
Jag tror att vi kvinnor är värst men männen är inte så mycket bättre.
Bortsett från att jag bott i USA ett år i min ungdom har jag inte bott i något annat land så jag vet inte om det bara är vi svenskar som har så oerhört svårt för att glädjas åt andras framgångar. Antagligen är vi inte ensamma om detta mycket tråkiga fenomen och det är bara att beklaga.
Jag själv blir genuint glad åt andras framsteg och lycka. Senast för några dagar sedan gladdes jag tillsammans med en person för att hens projekt är superlyckat. Och detta trots att jag inte ens gillar personen i fråga sådär överdrivet mycket.

Men låt mig komma till skott.
Jag såg en bild på Facebook i morse. Eller rättare sagt två bilder.
Någon i min vänkrets hade gillat/kommenterat en bild och den dök på så sätt upp i mitt nyhetsflöde. Bilderna var publicerade på en sida som hette Mamma Fitness och visade en kvinna som genomgått en smått fantastisk förändring genom enbart träning på hemmaplan. Det var en före-bild och en efter-bild.

Och ni kan nog själva räkna ut vilken som är vilken.
Nu skulle man ju kunna tro att kommentarsfältet skulle svämma över av beröm för denna kvinnans prestation och det gjorde det faktiskt med. Men tyvärr läste jag en hel del "smarta"?? kommentarer. Som exempelvis "Jobbat över tatueringen på andra sidan. Bra gjort!!" och "Det är ju inte samma tjej!!! Tatueringen är ju på fel sida!!!". Såklart var det en hel del ljushuvuden som hade gillat de här kommentarerna och för alla er kommer här en lite lektion i fotografering. Eller trolleri om ni hellre köper den förklaringen.

Bilden till vänster har jag alltså tagit själv i spegeln och den andra har min dotter tagit. Lägg gärna märke till hur min tatuering har flyttat sig från ena armen till den andra!!!

Så nu när även jag har jobbar över min tatuering på andra sidan så ska jag ge mig ut i skogen och jobba lite med min kropp oxå!!

Självdisciplin

Genom mitt jobb träffar jag ofta en man som har stenkoll på det här med självdisciplin. Han tränar ständigt sin egen självdisciplin genom att ge sig själv olika sorters utmaningar. De här utmaningarna varar alltid minst 21 dagar. Eller kanske exakt 21 dagar? Varför kommer jag inte riktigt ihåg. Kanske för att det är så lång tid det tar att göra något till en vana. Och kanske även att bryta en vana?
Eftersom jag är som jag är kan jag inte bara ta honom på hans ord, jag måste prova.

Därför kommer jag att under 2014 ge mig själv 12 (en ny varje månad) olika utmaningar för att träna min självdisciplin som om sanningen ska fram inte alltid är den bästa. Jag har inte bestämt alla utmaningarna än  (kom gärna med tips!!) men det kommer att bli en blandning av att avstå från saker som jag vanligen ofta gör och mer regelrätta utmaningar som att varje morgon leta upp ett - för mig - nytt ord och använda det minst 5 gånger under dagen. Någon träningsrelaterad sak kommer säkert att slå sig in oxå. Till exempel att göra plankan varje kväll.

Jag tänkte inte gå ut sådär jättehårt så med tanke på att jag shoppade loss ganska så rejält på mellandagsrean tror jag att jag ska klara av att avstå från att shoppa kläder under hela januari månad.
Shoppa till mig då alltså. Om något barn behöver något sorts klädesplagg så är det OK. De ska ju inte behöva lida för sin mammas tokiga idéer.......

Skillnaden mellan kvinnor och män

1.Namn
När Stina, Anna, Maria och Emilia går ut på lunch så kallar de varandra Stina, Anna, Maria och Emilia. När Fredrik, Peter, Krister och Mathias går ut på lunch så kallar de varandra Fetto, Godzilla, Clownen och Stubbhuvudet.

2.På Restaurang
När notan kommer så slänger killarna varsin hundring på bordet trots att räkningen bara uppgår till 200 spänn sammanlagt. Ingen av dem har mindre och ingen vill erkänna att de vill ha växel tillbaka. När tjejerna får sin räkning så åker miniräknaren fram blixtsnabbt.

3.Pengar
En man kan betala tjugo spänn för en sak som är värd tio spänn och han behöver den. En kvinna kan betala tio spänn för en sak som är värd tjugo spänn trots att hon inte behöver den, bara för att den är på rea.

4.Badrummet
Mannen har sju saker i badrummet: tandborste, tandkräm, raklödder, rakhyvel, tvål, deo och en handduk.

Medeltalet på antal saker kvinnor har i badrummet är 337.

Mannen kan med största sannolikhet inte identifiera de flesta av dessa, än mindre säga vad de ska vara bra för.

5.Bråk
Kvinnan får alltid sista ordet. Om mannen säger något efter det så betyder det att han startar ett nytt gräl.

6.Katter
Kvinnor älskar katter. Män säger att de avskyr katter, men när kvinnan inte tittar så klappar de dem.

7.Framtiden
En kvinna bekymrar sig för sin framtid tills hon hittat en man.

En man bekymrar sig aldrig för framtiden förrän han hittar en fru.

8.Framgång
En man är en som tjänar mer än hans fru spenderar.

En framgångsrik kvinna är en kvinna som hittar en sådan man.

9.Äktenskap
En kvinna gifter sig med en man i tron att han kan förändras trots att det inte blir så.

En man gifter sig med en kvinna i tron att hon inte kommer att förändras trots att hon gör det.

10.Göra sig i ordning
En kvinna gör sig i ordning när hon ska till affären, vattna blommorna, gå ut med soporna, svara i telefonen, läsa en bok eller hämta posten.

En man gör sig i ordning för bröllop och begravningar.

11.Naturlighet
Män vaknar lika snygga som när de lade sig. Kvinnor förfaller av någon orsak under natten.

12.Barn
Kvinnan vet allt om sina barn: när de ska till tandläkaren, deras romanser, bästa kompisar, favoritmat, hemliga rädslor, drömmar och önskemål.

Mannen är nätt och jämnt medveten om att det bor små människor i hans hus.

13.Avslutande visdomsord
Varje man bör glömma de misstag han gjort, det är ingen ide att två människor går och minns samma saker…

En extrainsatt hiss

I måndags blev jag väldigt otrevligt bemött av en för mig okänd person. Jag är inte den som är den så jag upplyste såklart personen ifråga att det inte fanns någon anledning att vara otrevlig mot mig eftersom det inträffade absolut inte var mitt fel. 

Igår råkade jag av en slump åter på samma person och döm om min förvåning när hen kliver fram och ber om ursäkt för sitt otrevliga beteende dagen innan. Det gillar jag. Därmed inte sagt att det är OK att bete sig hur som helst bara man ber om ursäkt sen. MEN om man beter sig hur som helst är det bra att man har kurage nog att erkänna det OCH be om ursäkt. 

Det tycker jag. 

Några råd i all välmening

Försök att vara trevlig. Det brukar löna sig. Kalla tjejen i kassan för jävla äckel är inte trevligt.

Med föregående råd i minne: Folk är som de är. Det är väldigt svårt att ändra på.

Köp inte något som är 100% ylle. Inte ens om det verkar vara väldigt mjukt och inte alls kliar särskilt mycket i provhytten.

Man kan aldrig veta. Aldrig.

Allt du tycker är fel med din kropp när du är 30 kommer du att längta tillbaka till när du snart är 40.

Skriv ner ALLT.

Köp inte vita tygsoffor innan barnen flyttat hemifrån.

Köp definitivt inte vita tygsoffor som enbart kan kemtvättas innan barnen flyttat hemifrån.

Ta mer foton. Du kan aldrig ta för många foton. Möjligtvis om du fortfarande kör med filmrulle.

Om skorna inte sitter bra i affären kommer de aldrig att sitta bra.

Tro inte att det inte kan bli värre. Det kan det. Det kan alltid bli värre.

Umgås med vänner och familj så mycket du kan. En dag finns de inte längre. Inte du heller.

Det finns inga hemligheter.

Äntligen

får jag sätta mig ner!!

Eller egentligen jag har väl suttit rätt så mycket idag. I bilen på väg att hämta och lämna diverse barn på diverse ställen, i tandläkarväntrum, när jag åt lunch, när jag fick vänta i 25 minuter på sjukhuset för att de hade lyckats dubbelboka och givetvis blev det JAG som fick vänta......

Men det känns som om jag stått och gått minst lika mycket. Stegräknaren visar faktiskt på hela 13 256 steg och så mycket har jag inte gått på en och samma dag sen min operation. 

Jag har fått med mig en del grejer hem idag oxå för inte kan man bara åka till stan för att äta lunch - man måste ju kolla in i någon affär i alla fall. Några kläder blev det dock inte men lite andra fynd. 

Mest nöjd är jag med min nya termosmugg

Perfekt att ha te i om man står på en kall idrottsplats och väntar på barn eller om morgonte intas i bilen 

och min alldeles egendesignade gästbok.

En gästbok har jag tänkt på att skaffa väldigt länge men jag har aldrig hittat någon jag gillar. Det gjorde jag inte idag heller men jag hittade en svart bok med olinjerade papper och ett ark guldbokstäver. Så nu har jag den där gästboken jag alltid velat ha och imorgon kväll ska goda vänner få den äran att bli de allra första som skriver i den. 

Jag köpte boken och bokstäverna på Bokia - var annars? - och när jag kom till kassan såg jag en skylt om att man kunde runda upp och skänka mellanskillnaden till Bris. Mitt köp gick på 174 kronor så jag bad kvinnan i kassan att runda upp till 200. Hon blev alldeles chockad och undrade om jag verkligen sa 200. Eeeh - ja det gjorde jag. Hon blev jätteglad och tackade mig översvallande högt och tydligt ett flertal gånger. Roligt att jag kunde glädja henne genom att skänka - en för mig - ganska obetydlig summa men nog tycker jag att det på samma sätt är sorgligt att hon blev så glad. Det måste ju betyda att hon inte haft så stor framgång med övriga kunder.

Jag är väl medveten om att det finns personer som inte har råd att ens skänka 26 kronor men det finns oxå de som har råd att skänka betydligt mycket mer. 

Nu ska jag hålla fredag kära vänner - vi ses imorgon!

Vad är tid?

De senaste dagarna har jag ju kört med tidsinställda inlägg eftersom jag och kära sambon är och roar oss i Prag.

Även detta är ett tidsinställt inlägg - det sista i ordningen eftersom jag kommer hem i kväll - och på tal om tid kom jag osökt att tänka på en sak som jag läste i en tidning för många år sedan och som jag faktiskt rev ut och sparade för att jag tyckte det var så tänkvärda ord.

I dag vill jag dela dem med er.

Ni har säkert hört dem innan men de tål att läsas igen.

Hur lång tid är tre år?
Fråga en nybakad student.


Hur lång tid är ett år?
Fråga eleven som måste gå om nian.


Hur lång tid är en månad?
Fråga mamman till en för tidigt född bebis.


Hur lång tid är en vecka?
Fråga chefredaktören till en veckotidning.


Hur lång tid är en timme?
Fråga de nyförälskade som väntar på att träffas.


Hur lång tid är en minut?
Fråga den som just missade tåget.


Hur lång tid är en sekund?
Fråga den som överlevt en olycka.


Hur lång tid är en hundradels sekund?
Fråga den som har tagit silver i OS.


Tiden väntar inte på någon - värdesätt varje ögonblick ♥

Synden straffar sig själv

När det inte går som jag tänkt mig brukar jag säga Shit happens and then you die!


I Görans fall blev det dock tvärtom - You die and then shit happens....


Göran har inte varit något vidare snäll och trevlig mot sin omgivning så när han dör i en bilolycka hamnar han i helvetet. 


Han möts av djävulen som berättar att alla som kommer till helvetet tvingas att välja mellan en rad olika tortyrformer som de ska utsättas för. Tortyren pågår i tusen år och det finns ingen möjlighet att slippa undan.


Djävulen leder Göran in rum fyllda av tortyrformer, den ena värre än de andra. 


Till slut kommer de in i ett rum där en ung, snygg, kvinnlig student utför oralsex på en man som är i full färd med att dricka öl.


Nu börjar det likna nåt säger Göran till Djävulen.


Är du säker frågar Djävulen. Tänk på att det varar i tusen år!


Jepp, svarar Göran.


Djävulen går fram till den unga kvinnan och säger: Du kan gå nu, jag har hittat din ersättare!




Nu säger jag som jag brukar vid denna tiden - ha en alldeles underbar fredag och glöm inte det där myset ikväll!

Puss på er!

Vad var det jag sa????

Tror ni att han har glömt vilken dag det är idag??

Det är bättre att ge små ömhetsbetygelser då och då istället för att haka upp sig på almanackan.
På så sätt slipper man sitta i en buske och sura. Med ryggarna mot varandra.