Det manliga arvet ;-)

Min pappa var värdelös på att hitta.
Inte rent geografiskt för det var han fantastisk på.
Han kunde sitta hemma vid köksbordet och ge vägbeskrivningar till vilken del av Sverige som helst. Typ.
Han var min GPS ♥
Men när det gällde att hitta saker i köksskåp och lådor på hemmafronten hade han inget lokalsinne what so ever.
Stod det inte längst fram i skåpet eller låg överst i lådan - ja då fanns det inte och mamma kallades in. Eller någon av döttrarna.

I går kväll vankade Pontus runt här hemma och letade efter sin telefon. Som vanligt var ljudet avstängt så att ringa till den var ingen idé. Han kom ner i köket ett flertal gånger och letade t o m i kylskåpet! Enligt egen utsago hade han vänt uppochner på allt i rummet och där fanns den absolut inte!!
- Så om jag går upp på ditt rum hittar jag den inte då menar du? frågade jag eftersom både han och jag vet hur ofta jag plockat fram saker på en sekund som han letat efter "hela dagen".
- Jo om du går upp ligger den antagligen där...... sa han med en liten uppgiven suck.
Julia var uppe på Pontus rum innan jag ens var halvvägs upp för trappan - jag måste ju tänka på hjärtat hallå!! - och omgående hördes: HITTADE DEN!!
Jodåsåatte....

Min man är en ordentlig typ som lägger saker där de ska vara och på så sätt eliminerar risken att yra runt och leta efter dem. Detta skriver jag dels för att han läser min blogg och dels för att det faktiskt är sant. Visst händer det att han "inte hittar" saker men för det mesta har han koll på läget.

Är männen i din omgivning duktiga på att hitta??

Jag tror att jag är något på spåren.....

Ganska länge nu har min telefon tjatat om att lagringsutrymmer håller på att ta slut. I dag bestämde jag mig för att gå genom mina bilder och kanske rensa ut lite. Jag använder kameran i mobilen i stort sett varje dag och är urdålig på att slänga bilderna efterhand som jag använt dem så det var många bilder att gå genom. Ett hundratal bilder bakåt hittade jag några bilder som var tänkta till ett blogginlägg som av okänd anledning aldrig blev av. Men bättre sent än aldrig!

Den 20 maj 2016 trädde en ny lag i kraft här i vårt avlånga land. I stället för en skriftlig varningstext på cigarettpaketen visas nu otäcka bilder på vad som kan hända om du röker. Mer om lagen kan du läsa om du trycker HÄR! Vi säljer ju cigaretter och annan tobak över disk i Spelbutiken på jobbet så jag har ganska bra koll på de där mindre trevliga bilderna. Något som tyckt mig lägga märke till är att det är fler unga tjejer som röker än unga killar. Jag frågade min vän Google vad hen tyckte om saken och fram kom - inte dagsfärsk men ändå - siffror som gav mig rätt i sak. De kan du läsa om du trycker HÄR! Om du inte orkar/vill trycka på fler länkar kan jag berätta att statistiken säger att 11% av tjejerna i åldern 16-29 år (jag tycker det är lite märkligt att undersökningen tar med 16-åringar då det trots allt är 18-årsgräns enligt lag för att få köpa tobak) som röker varje dag och 6% av killarna i samma åldersgrupp. Och jag tror att jag har en teori om varför det är så. Häng med!

                                           Varken tjejer eller killar vill bli av med en tå!!

Varken tjejer eller killar vill ha ett hål i halsen!!

I och för sig vill varken tjejer eller killar att killen ska vara impotent men ni fattar hur jag tänker va??

Sen tycker jag inte att denna varningsbild är lite läskig som de andra men det är kanske för att jag är kvinna?!?

Jag har varit rökare i ganska många år men slutade när jag blev gravid med Pontus och Julia. Sen dess har jag återfall då och då. Typ på alla personalfester och på nyår. Typ. 

Är du vanerökare, feströkare eller ickerökare?

För att hålla tråkiga tankar på avstånd.....

För tillfället är mitt huvud fullt med tankar av alla de slag. De flesta inte alls så roliga. Och för att de inte ska få allt för stor plats försöker jag att hålla mig sysselsatt med sånt som jag orkar göra. Typ titta på TV. Och på tal om TV.....

Varje år tittar jag på Ivanhoe på nyårsdagen. När jag var yngre var det ju typ det enda jag orkade göra dagen efter nyårsafton men nu tittar jag mest av gammal vana och för att jag hoppas att Ivanhoe någon gång ska fatta att han ska välja Rebecka i stället.
Totalt har jag väl sett filmen en sisådär 25 gånger och det är en sak brukar jag fundera på varje år. Ni som sett filmen vet att den börjar med en slags tornerspel (heter det så??) där män i rustningar försöker putta ner varandra från hästryggen med hjälp av en lans. Och det är just den lansen jag funderar på. Alla som är med i tävlingen har en sköld och en slags cape på sig. Dessa två accessoarer har samma färg. Till exempel är Ivanhoe ljusblå. Det konstiga är att vilken färg männen än har på sina tillbehör så finns det en lans som matchar. Är det bara jag som tycker det är konstigt? Finns det liksom en lansansvarig som kollar upp vilka färger som kommer att behövas? Fast så kan det inte heller vara eftersom Ivanhoe kommer väldigt sent in i tävlingen och ändå finns det en lans i exakt samma ljusblå färg som han har på sin sköld och sin cape.

Och på tal om film så undrar jag oxå om det är ett krav från Quentin Tarantino att Samuel L Jackson måste ha en roll i alla hans filmer? Jag har kanske inte sett alla Tarantinos filmer men de jag har sett har Jackson varit med i. Han behöver kanske inte ens göra audition??

Nu ska jag gå på en lång bloggpromenad så att jag får lite annat att tänka på....

Jag får väl göra en lista.....

I går var jag ledig och ägnade dagen åt att köra några maskiner tvätt, städa ut julen och till att laga mat inför kommande sex dagar då både lunch och kvällsmat kommer att ätas på jobbet. När jag som bäst höll på att lägga ner tomtarna i deras bostad de kommande 11 månaderna kom äldsta dottern smygande. -Varför gör du det här mamma? Varför gör du inget som du tycker är roligt? Nåt av allt det du säger att du ska göra när du är ledig? 
För visst är det så! När jag jobbar kan jag komma på hur många saker som helst jag skulle vilja göra men när jag är ledig är de som bortblåsta. Kvar finns tvätt, städning och matlagning. För de blåser ju ingenstans......

För övrigt är det min födelsedag i dag och även om jag tycker det är roligt att jobba hade jag gärna varit ledig just i dag och kunnat bli firad lite av min familj.Och kanske göra nåt av allt det jag säger att jag ska göra när jag är ledig. Men det står 14-22,15 på schemat så jag antar att det får vänta till en annan dag. Om jag kommer ihåg det vill säga.....

Men först ska jag till gymet. För det kommer jag alltid ihåg. Och för er som gärna glömmer att träna - här är den perfekta ursäkten!!

Tacksamma måndag och en undran

Varje måndag tänker jag genom veckan som gått och samlar höjdpunkterna i ett blogginlägg. Ett alldeles ypperligt sätt att starta veckan på och hur kämpigt det än är så finns det alltid något att vara tacksam för. Det är Eva som ligger bakom denna fina idé och inne hos henne hittar du en lista på alla som delar med sig.

• H Ö S T L O V - alla mina tre ungdomar är så duktiga och ambitiösa i skolan att de är väl värda en veckas ledighet ♥
• en semesterresa med hela familjen att se fram emot
• en inspirerande föreläsning om motivation och inspiration
• inskrivning på körskolan för mina två stora
• en härlig långpromenad hem från jobbet 

• en stund vid pappas grav i lördags kväll med hela familjen ♥

• en riktigt lat söndag (även om det slutade med flimmer och huvudvärk......)

Och så till min undran. De morgnar det funkar åker mina två stora med mig till jobbet och min man lämpar av cyklar vid busshållsplatsen som ligger dryga 6 km hemifrån. I morse när jag körde Pontus (Julia har sovmorgon på måndagar) klagade han på att han inte hittade sina vantar och hur kallt det skulle komma att bli att cykla hem. Och mycket riktigt kom han hem i eftermiddags med illröda händer. Och då hade han ändå stannat och fiskat upp lite kläder ur gympapåsen som han lindat runt händerna. Efter han beklagat sig några vändor tänker jag att NU ska han nog leta efter sina vantar men i stället går han upp och sätter sig vid sin dator. Och nu undrar jag vart gränsen går mellan en omtänksam mamma och en curlingmamma? Ska jag påminna honom att leta upp vantarna eller ska jag låta honom cykla hem och förfrysa händerna tills han själv tänker på det? 

Det är ju inget jobbigt för mig att påminna honom precis som jag påminner övriga familjemedlemmar om saker ibland och som de påminner mig MEN samtidigt ligger det ju absolut i hans eget intresse att ha koll på sina vantar. Han är ju trots allt 16 år. HUR GÖR/GJORDE DU MED DINA BARN??

Det här ÄR ju ristat i sten.....

Ni som hängt här ett tag minns kanske att vi började med en ny tradition på vår gata förra sommaren. En familj är ansvarig för en sightseeingrunda och de andra hakar på. Vad vi gjorde förra året hade ni kunnat ta del av om bara jag hittat inlägget så jag kunde länka till det....... Vi hade i vilket fall en jättehärlig dag med otroligt söta alpackor, korvgrillning och annat trevligt.
I år kunde jag tyvärr inte följa med eftersom jag jobbade men min man och yngsta dottern deltog. Exakt vad de gjorde har jag inte full koll på men den här gravstenen fotograferade min man till mig eftersom han visste att jag skulle gå igång på den.  Jag hoppas att ni ser texten ändå men om i fall att ni inte gör det så kommer den här: Måns är född 1708 och dog 1809 - lite konstigt att någon blev 101 på den tiden skulle jag tro. Hans hustru Helena föddes 1714 och dog 1847 - riktigt jättekonstigt att bli  133 år även idag och ännu konstigare på 1800-talet skulle jag tro. Deras första dotter Carolina föddes 1796 (riktigt megakonstigt att få barn vid 82 års ålder!!) och ytterligare en dotter Chatorina föddes 1809. Jag tänkte först att Chatorina var dotter till Carolina men i så fall var hon bara 13 år när hon fick henne. Fast det är kanske troligare än att Helena var 95??? Supermegakonstigt i vilket fall som helst.....

Hoppas ni hängde med i alla svängarna och håll med om att det är konstigt??
Om det nu var tryckfelsnisse som varit framme så borde det väl ha blivit tillrättat vid detta laget??

De får väl dela med sig eller??

Veckan innan vi skulle åka till Stockholm brann det ju för fullt på Kungliga konsthögskolan på Skeppsholmen. Och eftersom vi bodde just på Skeppsholmen när vi var i huvudstaden var jag ju tvungen att gå dit och ta en titt.

Det var inte lätt att få en bild där det syntes att taket var borta men eftersom man ser himlen genom fönsterna på översta våningen fattar man ju att det regnar in där uppe.

Och några hundra meter bort hittade jag det här.

Ett nytt tak.
Fast det skulle inte vara på konsthögskolan utan på Moderna Museet. Undrar om konsthögskolan får ärva det gamla?? För visst ska man dela med sig till dem som inte har så bra som en själv??

PS. Du glömmer väl inte bort att gissa på dagens bild?!

Rätt svar på veckans bild

Ni är grymma på att gissa!! Flera stycken har gissat helt rätt och allra snabbast var Elin W igen!! Hon får därmed 3 poäng och tar ett starkt grepp om ledningen. Jag återkommer med den aktuella poängställningen vid ett senare tillfälle.

 Min allra bästa sängkamrat (förlåt Joakim.....) var det på bilden. Alldeles underbar för en skadskjuten fryskyckling som jag ;-)

För övrigt jobbar jag fortfarande på att styra upp eländet som ficktjuven dottern råkade ut för i Stockholm ställde till med, Nytt bankkort är fixat likaså busskort och matkort. Ansökan till nytt moppekörkort måste förses med ett fotografi innan det skickas iväg och så fick jag just i skrivande stund ett SMS från Folksam som vill att jag ringer till dem gällande vårt ärende. Undrar dock vem som skrev det messet eftersom jag ringde upp direkt när jag fick det och då var det stängt för dagen. Att vänta är inte min bästa sida men jag antar att jag bara får gilla läget tills i morgon bitti då de öppnar igen. Hoppas bara att hon/vi får lite ersättning för kontanterna hon blev av med och för alla kostnader med att fixa nya kort. Jag vet inte riktigt hur det där funkar. Är det någon som vet får ni gärna berätta så slipper jag grubbla på det i natt......

Viktiga frågor som kräver svar!!

Idag är jag ledig och när jag gick hem från jobbet igår kväll var jag riktigt trött och skrev på Facebook att jag skulle stanna i sängen hela dagen!
Men eftersom jag är ganska olydig blev det bara till klockan 9 sen kände jag mig klar......
Trots att jag försökte att tänka på ingenting dök det upp några frågor i huvudet som jag nu behöver lite hjälp med att få svar på!

• Är Samuel Jackson ALLTID med i Tarantinos filmer??
• Varför hör man ALDRIG talas om Östertälje och Västertälje?? (De finns - jag har kollat!!)
• Är det verkligen lönt att köpa ekologiskt om du är rökare??
• Hur skriver man "0" med romerska siffror??
• Varför heter det "extrapris" när det är billigare??

Tack på förhand!

Skäms du på andras bekostnad??

Igår såg jag en person på stan som hade gjort en ganska stor sak av att hen skulle vara någon helt annanstans vid denna tidpunkten. Jag anade ugglor i mossen redan när diskussionen ägde rum eftersom jag vet att hen är känd för sina vita lögner. Och det visade sig alltså igår att jag hade helt rätt i mina misstankar. Personen i fråga betyder inte något direkt för mig och lögnen berör inte mig personligen. Alltså fanns det inte någon anledning att ljuga för mig och nu kommer jag antagligen alltid misstro denna person.

Eftersom jag tycker det är oerhört pinsamt av avslöja någon med att ljuga (om det inte är någon som står mig nära vill säga för då blir jag mest förbannad och har inga problem med att ifrågasätta vederbörande) vände jag mig åt ett annat håll och låtsades att jag inte såg hen. Jag vet inte om hen såg mig men det lär jag bli på det klara med nästa gång jag träffar hen.

Tycker du det är jobbigt att avslöja någon med att ha ljugit för dig?
Ställer du mot väggen eller skäms du på deras bekostnad?

PS Rätt svar på Guess What kommer i eftermiddag!

Om man inte kan göra det ena får man väl göra det andra då.....

Alltså jag har så j#¤%&a ont efter dagens biopsi i sköldkörteln att jag knappt kan prata! Och det är ju bland det bästa jag vet så då kan ni förstå hur illa det är. Så då får jag väl göra the next best thing nämligen att skriva istället.
Jag har ju legat pall hela dagen och haft massa tid att tänka på både det ena och det andra.

Till exempel om det verkligen finns någon i hela världen som lyckas med att ta slut på schampoflaskan och balsamflaskan samtidigt?

Varför trycker jag alltid hårdare på knappen på fjärrkontrollen när jag vet att batteriet är slut?

Varför stänger jag alltid av radion i bilen när jag är osäker på vart jag ska köra?

Har affärer som är öppna dygnet runt 365 dagar om året låsbara dörrar? Och om de har de - varför har de det??

Om olivolja kommer från oliver var kommer då babyolja ifrån?

Kommer mitt huvud att explodera i morgon om jag inte kan gå till jobbet??

Sånt som jag funderar på ibland.

Varför är det oftast kvinnliga röster på GPS? Är det för att män är så vana vid att lyssna på sin kvinna om hur han ska köra? Eller för att de har svårt att ta emot råd från andra män?

Varför rycker det ofta till någonstans i kroppen precis när jag ska somna?

Varför heter det smörgås?

Varför hittar man alltid den där saken man tappat bort så fort man köpt en ny?

Varför går läkaren ut ur rummet när man ska klä av sig när hen ändå ser en naken vid undersökningen?

Varför går tiden fort när man har roligt?

Och var sjutton tar alla strumpor vägen??

Jag - en skata?!?

Jag har ett väldigt selektivt minne.

Jag minns (nästan) bara positiva och lyckliga saker från min barndom. Det stämmer med all säkerhet inte.

Jag minns (nästan) bara de positiva händelserna från våra barns uppväxt.
Om jag ser/hör skrikande barn som beter sig illa kan jag bara komma på enstaka tillfällen då våra barn betett sig på det viset. Det stämmer med all säkerhet inte.

När mina tonåringar berättar om hur flertalet av eleverna på deras skola beter sig mot varandra kan jag inte komma på många som betedde sig så när jag gick på högstadiet. Det stämmer med all säkerhet inte.

När jag tänker tillbaka på personer som av en eller annan anledning inte längre finns i mitt liv minns jag (nästan) bara allt roligt vi gjorde tillsammans, hur bra allting kändes och jag har ofta svårt att minnas varför våra vägar skildes. Jag tänker att om jag fått åka tillbaka och göra om hade allt sett annorlunda ut i dag. Det stämmer med all säkerhet inte.

Mitt minne är som en skata. Det plockar bara med sig allt som är blankt och fint och lämnar kvar allt annat som oxå är viktigt. 

Det ena efter det andra leder till det tredje......

I går var det då dags att återvända till jobbet efter 14 dagars sjukfrånvaro.
Det var inte optimalt att börja just igår eftersom ett 10-timmarspass stod på schemat  men ibland är det bara att tugga i sig.
Och tugga gjorde jag i stort sett hela tiden.
Det enda som håller mig hyfsat smärtfri och fri från illamående är att äta. Ungefär var tionde minut måste jag stoppa i mig något. Därför hade jag en påse med skorpor i ena fickan och en burk med sötmandel i den andra. Och så Proviva i en flaska. På så sätt tog jag mig genom hela arbetspasset utan större problem.
Jag fick ju utskrivet Omeprazol av min läkare men de slutade jag ta eftersom de bara gjorde att jag mådde ännu sämre.
Dessutom tror jag inte så mycket på att dämpa symptom - jag tror på att komma till roten med problemet och försöka hitta en lösning på det istället.
Och jag är ju helt på det klara vad problemet är.
De senaste åren (!!) har ju varit väldigt tuffa för mig vilket såklart har inneburit mycket inre stress och oro som inte synts på utsidan.
Två hjärtoperationer och en nio månaders lååååååång återhämtning.
Oräkneliga läkarbesök med min äldsta dotter på grund av hennes smärtproblematik.
Min helt vanliga men alldeles ovanliga pappa dog efter lång kamp mot sin demens.
Min mamma ramlade baklänges nerför en stentrappa och skadade sig ganska allvarligt.
Mycket problem med mitt diskbråck och överhuvudtaget med mitt måndagsexemplar till kropp.
Lägg sen på mina alldeles för höga krav på mig själv, en semester som inte var någon semester utan som mest innebar att försöka hinna med så mycket som möjligt på tre veckor, några stressiga månader på jobbet med många extrapass och den ständiga oron för mina tre barn så blir det en magkatarr i slutänden......

Mycket av ovanstående var ju utanför mina händer så att säga men jag ska verkligen jobba med att hitta en balans i det jag kan påverka själv. Jag vet att jag har många kring mig som kommer att stötta och till er vill jag säga ett stort tack för att ni finns ♥

När blir en styrka en svaghet??

Igår ringde en god vän och undrade hur det var med mig. När vi pratat en stund sa hon: Du vet att du inte alltid behöver göra allting till 120% va?? Det blir bra ändå!!

För sån är ju jag.
Har jag bestämt mig för att göra något går jag in för det med 100%. Minst.
Har jag bestämt mig för att gå minst 10 000 steg om dagen går jag 12 000. Minst.
Har jag bestämt mig för att bestämt mig för att hinna med ett projekt på jobbet hinner jag det och två till. Minst.
Har jag bestämt mig för att styrketräna tre dagar i veckan så tränar jag fyra, Minst.
Har jag bestämt mig för att hinna med läsa en bok på min lediga helg så läser jag två. Minst.
Har jag bestämt mig för att cykla 10 mil så cyklar jag 11. Minst.
Har jag bestämt mig för att dryga ut lönen med ett extrapass på jobbet så tar jag tre. Minst.
Ja ni fattar va?!?

Jag har alltid sett det som en styrka.
Att jag alltid gör vad jag bestämt mig för. Minst.
Det är kanske i själva verket min svaghet??

I dag undrar jag...

... hur det kan ta över 2 timmar att titta på en film som är 1.22 lång? (Kan ha något att göra med att jag somnade heeeela tiden.)

... varför kalendern säger juni när det helt uppenbart är oktober?

... varför jag har huvudvärk i dag igen? Jag hade det igår och jag brukar ha huvudvärk typ en gång om året.

... hur mycket träningsvärk kvinnan som tränade med en PT på mitt gym i morse och skrek som om hon födde barn i 45 minuter kommer att ha i morgon?

... om det kommer att bli fint väder på fredag och lördag bara för att jag ska jobba extra?

... varför jag alltid glömmer att köpa hem vin? Jag har fortfarande inte druckit vin i uterummet....

... vad du undrar?

Det är en sak jag undrar.....

Om en vegetarian har ett husdjur, typ en hund eller en katt - äter husdjuret oxå vegetariskt då?
Finns det vegetarisk djurmat?

Följa Eva

I tisdags fick jag en kommentar från en läsare som jag hade ett önskemål på.

Och igår när jag gick med korgar på jobbet får jag ögonkontakt med en kvinna som ger mig ett härligt leende och säger: Hej!! Jag läser din blogg!! Hon säger några väl valda ord om mitt skrivande som gör mig mycket mycket glad! Innan vi skiljs åt gör vi en slags överenskommelse - hon ska fortsätta läsa och jag ska fortsätta skriva!

Fast just i dag vill jag att NI ska skriva till mig. Ni vet det mesta om mig - ibland kanske lite mer än vad ni behöver och vill - och jag vet I N G E N T I N G om er. Jo om en del av er men långt ifrån alla.
Berätta precis vad du vill. Vad du gjort om du vunnit 534 miljoner på EuroJackpot, vad du hade tagit med dig till en öde ö eller vilken kändis du vill träffa. Eller så berättar du bara vad du heter och hur gammal du är. Har du en egen blogg så passa på att göra reklam för den - jag lovar att i alla fall jag kommer att titta in.

Och Eva H - detta gäller såklart även dig. Vi pratade ju bara om mig igår......

Hemma!

Och det helt utan missöden!! Flyget lyfte på exakt utsatt tid och allt flöt på som det skulle. Eller flög på kanske det heter i luften??

Ni får vänta ett tag på resereportaget tills jag har styrt upp situationen lite men en fundering från resan vill jag dela med mig.

Vad är det med tyskar och deras tro att A L L A förstår dem?

Om jag är utomlands och vill fråga någon något eller undrar om vederbörande står i kö till toaletten så frågar jag såklart inte på svenska - jag frågar på engelska. Jag inbillar mig att det är störst chans att personen i fråga förstår mig då.
MEN om det är en tysk som vill fråga någon något eller undrar om vederbörande står i kö till toaletten så frågar de på - ja just det - tyska.

Någon som upplevt samma fenomen?
Kanske rent av är det någon som har koll på hur många människor i världen som förstår tyska respektive engelska??

Min mest händelselösa dag genom tiderna.

Jag har en 10-årsdagbok.
Där skriver jag lite smått om det hänt något speciellt.
Om vi haft gäster, om vi varit bortbjudna, om någon i familjen varit sjuk, om det hänt något stort i världen typ naturkatastrof eller om någon galning gått bärsärkagång med kulspruta bland folk. Om någon kändis dött, vem som vann Mello  - ja ni fattar va?
Jag antecknar oxå temperatur morgon och kväll och om det regnat/snöat.
Det är jätteroligt att kolla vad som hände förra året eller för den delen just denna dagen för 10 år sen.
Och faktiskt ganska intressant att se hur det ena året kan vara minusgrader för att 2 år senare vara plusgrader samma dag.
Ja just det - jag skriver oxå hur vår renovering går framåt. Allt som oftast utbrister jag: 
I dag är det 4 år sen Pontus rum var färdigt!! eller I dag är det exakt 3 år sen vi invigde poolen!!

Jag försöker att skriva nåt litet varje dag. Nåt litet händer ju faktiskt i stort sett varje dag. Särskilt med tanke på att jag har tre barn. Men i morse insåg jag att den 16 oktober kommer att gå till världshistorien som den mest händelselösa dagen i alla fall min historia......