Ni som hängt här ett tag vet att jag haft stora problem med stress de senaste två åren. Jag brände ut mig sommaren 2015 och har inte mått bra sedan dess. Jag har dragits med ett konstant illamående samt halsbrännan från helvetet dygnet runt och gjort otaliga undersökningar som alla visar att det inte är något fel på min mage. Läkarna har även kliat sig i huvudet då jag flera gånger sökt läkarvård för sjuka smärtor under höger revbensbåge. Gallstensanfall har alla varit överens om - bara det att inga stenar finns varken i min gallblåsa eller mina gallgångar. Med tips från en fin arbetskamrat tillika min personliga massör Jennie visade det sig att det var diafragman som spökade. Efter många års ytlig stressandning var den helt kaputt och med hjälp av en fantastisk kiropraktor är jag idag i stort sett helt smärtfri! Jag har provat alla möjliga och omöjliga dieter, tabletter och övningar för att få bukt med mitt mående och har sedan i somras hittat en väg som funkar för mig. En kombination av djupandning, naturläkemedel och Mindfulness har gett mig livet tillbaka. Jag mår fortfarande illa så fort jag ens tänker på något som får mig stressad men det händer mer och mer sällan. Trots att jag har tre tonåringar i huset och ett krånglande hjärta.
Jag har en app i min telefon som mäter stressnivån med hjälp av puls och hjärtrytm. Nu är såklart den inte 100% tillförlitlig och särskilt inte med mitt hjärta antagligen men jag är ganska säker på att den kan visa mellan tummen och pekfingret i alla fall.
Översta bilden visar min stressnivå precis innan jag gick på semester i somras. Sedan dess har mitt mål vara att ha någon form av hjärnvila varje dag. Sitta på en sten i skogen, hänga på min brygga, ligga rakt ner på golvet och bara andas eller lyssna på en vägledd Mindfulnessövning. Någon dag blir det bara fem minuter andra dagar en halvtimme. Och tyvärr vissa dagar - ingenting alls.
Men funkar gör det! I alla fall om jag ska tro på nedersta bilden som visar min stressnivå för några dagar sen! (Den svarta pratbubblan visar min stressnivå)
Jag försöker verkligen att prioritera mig själv och det innebär såklart att vissa andra saker får stå åt sidan. Jag hinner inte blogga varje dag (trots att jag gärna velat) och än mindre besöka er andra. Jag försöker att inte ha dåligt samvete för att ni fortsätter läsa och lämna fina kommentarer hos mig trots att jag mycket sällan hinner göra detsamma för er. Tack för att ni finns!
