Jag har fått en helt ny förståelse för mig själv och framför allt för mina känslor. Det är inget fel på mig. Och det är definitivt inget fel på alla som inte förstår mig. Vi är bara stöpta i väldigt olika formar.
Jag har i hela mitt liv vetat att jag är av den känsliga naturen.
- De flesta känlsor får mina ögon att tåras och i många fall att svämma över.
- Jag tror inte att det har gått en enda dag sen jag blev mamma då jag inte har oroat mig för något av mina barn. I de allra flesta fall helt obefogad oro om att de ska råka ut för pedofiler, mördare, väldtäktsmän eller andra hemskheter som finns i vårt samhälle.
- Jag är specialist på att (fel)tolka kommentarer - både skrivna och talade.
- Jag tar alldeles för ofta - för att inte säga alltid - på mig andras problem/känslor och sopar rent framför deras dörrar trots att min egen dörr inte ens syns bakom min egen problemhög.
- Om någon jag känner inte hälsar lika glatt som vanligt på mig är jag snart övertygad om att vederbörande i själva verket hatar mig.
- När jag känner av en dålig stämning M Å S T E jag lätta upp den genast.
- Jag tycker det är oerhört jobbigt när folk i min närhet grälar eller när föräldrar "läxar upp" sina barn.
- Jag får sjukt dåligt samvete om jag råkar såra någon och kan gå med en klump i magen flera dagar efteråt.
- Jag är väldigt styrd av mina känslor och är antingen all-in eller all-out. Har väldigt svårt att hitta mellanlägen.
Ovanstående punkter är bara några få exempel och de är nödvändigtvis inte alltid negativa. Jag har ofta rätt i min magkänsla gällande olika situationer och jag har koll på hur personer i min omgivning mår - när någon är ledsen eller arg trots ihärdigt nekande.
Men i många lägen är det jobbigt att vara högkänslig (som jag har insett att jag är till 100% efter att ha läst boken). Jag tänker inte vända utochin på mig helt men jag vill dela med mig av några citat från boken som har etsat sig fast i mitt sinne.
De är helt främmande inför att att någon kan ha den här blandningen av förhöjd känslighet och styrka. De känner inte alls igen sig själva i dig. Och ärligt talat känner du inte alls igen dig i dem heller. Du förstår inte hur de bara kan rycka på axlarna och gå vidare, du förstår inte hur de kan missa signalerna som du hör som mistlurar.
Nej, alla måste inte förstå dig. Du själv måste förstå dig någotsånär.
Det är du som måste ge upp din fåfänga dröm om att alla ska se dig, att alla ska förstå dig på djupet, att alla ska ta hänsyn till dig.
Sluta jaga efter att andra ska ge dig tillåtelse att vara dig själv.
Jag hade kunnat ge massvis fler exempel på klokheter från boken men nöjer mig med de här. Om du känner igen dig det minsta lilla rekommenderar jag dig varmt att läsa boken.
Maggan Hägglund har även skrivit en boken Det kommer att gå över. En överlevnadsguide & tröstebok för dig som är deprimerad, nedstämd eller bara har tappat kontakten med din livsglädje. Den ska jag läsa härnäst. Jag är varken deprimerad eller nedstämd men jag har däremot tappat lite kontakt med min livsglädje och det är inte så bara tycker jag......
