Alla vi som gillar Maria

söndag 23 september 2018

Skyltsöndag

Någon presentation av hela min vecka i skyltar har jag inte fått till men jag ska i alla fall bjuda på två riktigt bra skyltar om jag får säga det själv.

Denna söta lapp hittade min chef i vår "Tyck-till-låda" på jobbet i måndags morse. Och med tanke på vilket skick jag var i dagen innan är jag relativt säker på att det inte är jag som menas i alla fall!!




Men den fick mig att minnas en händelse några år tillbaka där det faktiskt var jag som menades. Den ska jag leta upp och länka till en annan dag när jag har tid....

Och så en bild från gymet. Den kommer väl att hamna på fler och fler ställen framöver antar jag....



Som vanligt är det BP som styr upp det här med skyltarna!


måndag 17 september 2018

Veckan som gått.....

Det gick ju sådär med att komma igång med bloggandet igen.....

Förra måndagen gick åt till att pyssla om mig själv. Jag var hos frissan och sen på massage. Eftermiddagen minns jag inte ens var den tog vägen men på kvällen var jag och yngsta iväg en runda hos goda vänner.

Tisdagen ägnades åt att jobba hela dagen och på kvällen var jag och ett helt gäng kollegor på restaurang för att fira av Eva som gått i pension.

Onsdagen spenderades till att fylla frysen med matlådor så att mina ungdomar får mat i magen när jag jobbar kväll. Jag veeeeeet att de borde kunna fixa egen mat men jag vill gärna att de ska äta något annat än Billys..... Kvällen ägnades åt film med mina ungdomar samt en bonusungdom.

Torsdag och fredag jobbades det för fullt hela dagen och i stort sett hela kvällen men lite nöje hanns med på fredagen.

Även lördagen tillbringades i min rutiga Maxiskjorta och på kvällen var det äntligen dags för tjejfest med Linda och Anna. Vi hade en sjukt rolig kväll med massa skratt och musik. Och alkohol...….

Därav spenderades söndagen i en soffa med 1.5 liter Coca cola tills det var dags att jobba kvällspasset.

Så bloggen har snällt fått stå åt sidan. Igen.
Det är en väldig skillnad på att vara ensam vuxen i hushållet. Nog för att två av mina ungdomar på pappret är vuxna men när det kommer till att sköta ett hem har de långt kvar till vuxen ålder. Det är klart att de drar sitt strå till stacken - inte alltid självmant tyvärr men efter en påminnelse eller två en gång i kvarten så brukar allt hamna hyfsat där det ska vara..... Tyvärr är jag ju inte hemma alla kvartar på dygnet (inte de heller som tur är!!!) så vi har en del att fundera på vad gäller vem som ska göra vad. Och tills den lösningen är påkommen kommer nog mina inlägg på bloggen att vara ganska sporadiska.....


måndag 10 september 2018

Ett år senare....

Först och främst vill jag tacka för er feedback på mitt förra inlägg. När min krönika eller vad jag ska kalla den för blir publicerad på Rogers blogg ska jag se till att fixa en länk. Så att ni kan läsa den igen ;-)

I morse när jag var på väg till gymet fick jag en avisering från Facebook som uppmanade mig att titta på mina minnen från dagens datum. Jag gillar verkligen den funktionen och klickade såklart in mig för att återuppleva 10 september från ett gäng år tillbaka. Jag fastnade dock redan på första bilden och lovade mig själv att ta en bild efter avslutat pass. Jag hoppas att jag aldrig någonsin igen att kunna ta samma bild som jag gjorde just idag för ett år sedan...….

Dagens bild kan jag tänka mig att ta fler gånger dock. Men borde verkligen lära mig att flexa mina muskler först :-)

För övrigt blev mina äldsta 18 igår!!! Fattar ni?? Jag har två barn som är myndiga!! Helt overkligt när jag tänker på att jag själv borde bli omyndigförklarad ibland...…

Vi hade en härlig kväll med finaste sällskapet och de blev helnöjda med sin dag!

måndag 3 september 2018

Feedback tack!

Via mitt jobb har jag lärt känna en man som heter Roger. Han är en härlig typ som älskar att utmana sig själv, som är en fantastisk människokännare (han jobbar som väktare och jag är full av respekt för hans sätt att bemöta alla "skummisar" som vi har i butiken) och som har en blogg som heter Optimalist. För ett tag sedan bad han mig att skriva ett inlägg på hans blogg och efter många om och men har jag nu totat ihop ett som jag gärna vill få lite feedback på innan en hel drös okända människor ska läsa det. All feedback positiv som negativ tas tacksamt emot!


------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


"Jag skulle vilja att du skrev ett inlägg på min blogg Maria!" sa Roger en kväll när vi träffades på jobbet. "Jag vet ju att du gillar att skriva men att du inte gjort det på ett tag. Jag tänkte att du kanske behövde en spark i baken?"



Min allra första reaktion var glädje. Att bli tillfrågad att skriva ett inlägg på någon annans blogg är rätt stort. Jag har bloggat i många år men efter en hel del stök i privatlivet de senaste månaderna har min blogg legat i träda.



Min nästa reaktion var nästan lite ångestfylld. Vad i hela friden skulle jag kunna skriva om som intresserar andra människor? Jag är inte den som skriver insiktsfulla inlägg om samhällsdebatten. Inte heller något kärnfullt och klokt om meningen med livet.



Någon dag senare plingade det till i min telefon och det var Roger som berättade att just mitt inlägg skulle publiceras den 23 september och att det var hög tid att låta mina tankar jobba.

Och de har jobbat från hjärtoperationer till nystart mitt i livet. Olika formationer på inlägg har skapats i mitt huvud och jag har ratat dem efterhand. För tragiskt, för privat och för krångligt är några av mina motiveringar för att inte få dem på pränt. Jag berättade för Roger att jag hade lite problem med vad jag skulle skriva om och han menade på att jag kanske hade något på min blogg som kunde återanvändas? Och genast visste jag vad jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om vänskap. Jag mindes berättelsen om Doris och Lasse som jag skrev för 7 år sen och som verkligen är värd att få nytt liv. Så här kommer en sann historia om en tisdag som etsat sig fast i mitt minne.




Varje tisdag morgon åker jag till badhuset och bastar infrarött en timme.



Perfekt för mina ryggproblem och om det sen är sant att man förbränner upp till 600 kalorier på en timme så gör inte det saken sämre.....



För det mesta sitter jag själv i bastun men idag fick jag sällskap av två äldre damer.



Nu är det ju så att jag gillar att tjuvlyssna så det gjorde ju inte mig något att de pratade vitt och brett om både det ena och det andra.



Rätt som det var började de prata om sin väninna Doris och hennes man Lasse.



Tydligen hade Doris fått något fel på ögonen och var i stort sett blind.



Bara det i sig är ju en anledning att deppa ihop men vad Doris upplevde som än värre var hur annorlunda människor behandlade henne efter att hon fick problem med synen.



Lasse lät henne inte göra någonting hemma - inte ens de saker hon utan problem kunde gjort på känn. Utan syn. Han menade på - säkert i all välmening tyckte damerna i bastun - att det gick fortare om han gjorde det. Damerna själva önskade att deras man hade hjälpt till lite mer hemma. Lasse hade minsann både hängt upp julgardiner och plockat fram ljusstakar!!



Doris hade också märkt att människor som hon och Lasse umgåtts med i hela sitt liv pratade nu bara med Lasse om de möttes i affären.



Väninnorna i bastun hade en teori om det. De tyckte själva att det var svårt att prata med Doris eftersom de inte kunde prata om det där TV-programmet som gick i söndags eller den där artikeln i tidningen. De var rädda för att säga något som sårade Doris och tyckte då det var lättare att inte säga något alls.



Och det är nu jag vill ge mig in i diskussionen.



Om man varit vänner i 30 år finns det verkligen inget annat att prata om än vad som visas på TV och skrivs i tidningar?



Är det inte viktigare att Doris känner sig delaktig i hushållet trots sitt handikapp än att det går fort?



Är det inte bättre att hon får dammsuga ibland även om det innebär att det ligger kvar lite dammråttor i vissa hörn?



Varför trippas det på tå runt dem som plötsligt förändras? Personen är ju för det mesta densamma även om de fysiska förutsättningarna inte är det.



Och om det skulle vara att personen förändras - till det bättre eller sämre - so what? Är man vänner så är man.



Så tänk på detta om ni har en Doris i er närhet. Sitt inte i en bastu och prata om henne. Fråga henne om hon vill följa med istället....



Jag minns hur jag några år senare när jag blev diagnosticerad med mitt hjärtfel själv fick uppleva hur människor i min närhet förändrades. Vissa drog sig undan, vissa ville komma närmre men de som jag räknar som vänner fanns kvar och ställde upp i vått och torrt. För även om jag känner en massa människor som jag gärna umgås med och pratar om ditten och datten med är det faktiskt bara en bråkdel som är riktiga vänner.  Som vet allt - eller i alla fall det mesta - om mig men ändå tycker om mig. Som vet mina bra sidor men framför allt mina dåliga. Som kan läsa mina signaler, som gläds med mig när jag är glad och som gråter med mig när jag är ledsen. Vänner jag kan räkna med i alla lägen och som aldrig skulle låta mig göra dumheter. Ensam ;-)





-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Längre? Kortare? För dravligt? Blaha blaha? Helt ok?










söndag 2 september 2018

Looooooong time no see. Fast nu får ni se en del i alla fall ;-)

I måndags såg jag en väldigt rolig skylt och fick en oerhörd lust att blogga!!
Jag förmodar att kanske någon av er har undrat hur det går med mitt nya liv? Med respekt för alla andra inblandade tänker jag inte gå in på detaljer men att jag mår väldigt bra tänker jag inte sticka under stol med!! Nog om det...…

Hur ser den där skylten ut då som fick mig att bli sugen??

Inte utan jag undrade var Fru Vatten var någonstans?? Två av mina härliga kollegor berättade efter att ha sett min bild på Insta/Fb att de genast skulle ordna hem henne!!

I tisdags var vi ett gäng som åkte till en skjutbana i närheten. Jag har aldrig ens hållit i ett luftgevär men visade mig vara en naturbegåvning!! Så jag håller absolut med Pippi som hängde på väggen i lokalen!!

Och mitt resultat då?? 199.4 på 20 skott! Max är 218 så för att vara första gången är det ju helt klart godkänt!!


Efter skyttet käkade vi pizza och antingen har någon varit rolig och skrapat bort prickarna eller så hade de kanske många pizzor med kött från ko??


I onsdags såg jag denna häftiga skyltning gjord av tapeter!!


I torsdags (och några dagar till denna veckan!) var jag på gymet.


Fredag och lördag har tillbringats på jobb och det har inte varit läge att springa runt och jaga skyltar. OK då - jag glömde..... Inte lätt när man varit från det så länge men en fyradagarsskyltning får duga som mjukstart!


Jag ska verkligen försöka titta in här då och då. Jag har saknat att skriva och såklart har jag saknat alla mina bloggvänner. Det har tagit tid att landa i lägenheten och i mina/våra nya rutiner men nu känns det verkligen som om vi är på banan!!












     
 

  


söndag 27 maj 2018

fredag 18 maj 2018

Jag i ett nötskal eller Det var länge sen jag släppte någon groda.....

I dag kom det en man till jobbet som ville köpa frimärken. Jag frågade om han ville ha något speciellt motiv och då svarade han att det spelade ingen roll. Då säger jag - i trogen Maria-anda - : Du är kanske inte så noga med vad du sätter på?!? 
Vissa dagar borde jag verkligen inte lämna huset......

Fast det ska jag ju göra om cirka två veckor och det är inte utan att jag börjar känna mig lite stressad. Ni som bott på samma plats i många år och kanske framför allt i ett stort hus vet hur mycket man samlar på sig. Jag har aldrig varit något vidare bra på att göra mig av med saker och det får jag verkligen lida för nu. Men det kommer att bli bra - det är jag helt övertygad om! Bara jag är på plats i min - och barnens såklart! - lägenhet kommer allt att falla på plats sinom tid.

Jag kommer kanske att titta in igen de närmsta två veckorna om jag har något vettigt att säga - vilket jag egentligen inte hade i dag!! - annars återkommer jag i början på juni med en uppdatering om mitt och barnens nya boende och liv!

Tack för att ni finns!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...