Efter åtta månaders tristess är det nu många grodor som vill komma ut!

När jag låg på sjukhuset i våras så var min sal lite av en samlingspunkt.
Ni kommer kanske ihåg att jag delade sal med Anders, Allan och Börje och att vi hade riktigt roligt tillsammans. Så roligt att det ofta satt patienter från andra salar inne hos oss på kvällarna.

I dag på jobbet var det någon som ropade på mig. Det var fullt av folk och när jag vände mig om stod det en äldre man och log mot mig. Det var något bekant över honom men jag visste ändå inte riktigt vem det var.

- Känner du inte igen mig? sa han.

När jag hörde hans röst kunde jag placera honom direkt.

- JO! Det var du som brukade komma till mitt rum på kvällarna!!

Jodåsåatt.

Jag är tillbaka.