På väg till Turkiet

Sådärja - nu är kylen påfylld och tre maskiner tvätt avklarade. Nästa gång vi ska iväg ska jag be någon att fylla på med lite mjölk och fil i kylen så slipper jag skicka barnen till skolan med tom mage!

Nu tänker jag börja min maratonföljetong Turkietresan. Nedan följer pilotavsnittet eller rättare sagt del 1 av 7 (eller kanske fler beroende på visat intresse.)

Flygplanet lyfter 06.00 söndag morgon. Trots att lördagen som vanligt är fullspäckad med vanliga aktiviteter såsom fotbollsmatcher och kalas samt ovanliga aktiviteter såsom flyttning av kaninburar och panikartad ompackning av 5 st resväskor går dagen alldeles otroligt långsamt. Vill ni ha något att jämföra med så tänk tillbaka på en julafton i väntan på tomten när ni var små....

Vid 20-tiden på lördagskvällen trycker vi ner barnen i sina sängar så att jag och sambon kan låta Herr Ågren få fritt spelrum. Detta är vår första gemensamma semester om vi inte räknar stugnätterna i Olofström och camping på systerns tomt i Uddevalla och det gör vi ju alltså inte! Vi har lagt varenda krona och minut som blivit över på vårt hus men nu ska vi alltså äntligen åka iväg på en semester tillsammans en hel vecka. Tankarna och frågorna är många, mest av allt är vi nog nervösa för att minsta ska sätta sig på tvären på planet. Hon är en bestämd dam och får hon för sig att hon inte ska göra en sak då är det svårt att övertyga henne om motsatsen.

Strax efter 02 sitter vi i alla fall efter några om och lite men i bilen på väg till Malmö och flygplatsen. Dimman ligger tät och det känns som att köra i en mjölkkartong. Medelhastigheten ligger långt under den normala. Färden ackompanjeras av barnens frågor. "Hur många läsk får man dricka?" "Hur mycket glass får man äta?" "Får man äta godis och chips fast det inte är lördag?" "Hur tidigt får man hoppa i poolen?" För att sambon ska få koncentrera sig körningen och jag på att sitta på helspänn livrädd för att det ska springa ut en älg/för att vi ska missa avfarten för att sikten =0/för att vi inte ska hinna till flygplatsen i tid lovar jag barnen att ALLT är tillåtet den kommande veckan - det finns helt enkelt inga regler!

När vi äntligen kommer fram i god tid är barnen oigenkännliga av adrenalin, jag och sambon av bristen på densamma.

Vi checkar in och sakteliga börjar det sjunka in - VI SKA TILL TURKIET!!

När planet ska lyfta vill yngsta dottern att jag ska hålla henne i handen. Det är först när hon beklagar sig för att jag håller för hårt som jag inser att jag oxå är nervös. Den senste tidens flygkrascher i kombo med att flyga med 3 barn som aldrig flygit innan kan stressa vilken superwoman som helst....

Starten går bra och barnen tuggar hysteriskt på sina tuggummin. Minsta ropar "Hallå" med jämna mellanrum och konstaterar att hon har lock för öronen vilket leder till att jag måste tysta ner henne var femte sekund.

Under flygningen "roar" mina barn alla våra medpassagerare med sina "Mamma du måste bara kolla på det här!!" gällande allt från utsikten till flygplansmaten som de förresten tyckte var värsta lyxen! Köttbullar och pasta klockan 7 på morgonen!! Jag och sambon tyckte att det var sådär...

Landningen går bra. Det enda jag inte förstår är att vissa envisas med att applådera när piloten landat planet. Inte sjutton står det några kunder och applåderar när jag gör mitt jobb......


                                                    To be continued.....