Rapport från sjuksängen del 3

Den fantastiska läkaren som jag träffade igår förklarade vad han tror är fel på mitt hjärta.

Men jag ska börja från början.

I maj 2004 föddes min yngsta dotter. I ungefär samma veva köpte vi vårt renoveringsobjekt och ganska snart stod jag själv med tre små barn och allt vad det innebär. Sambon jobbade 7-16 och åkte sedan direkt till vårt nya hus och rev till långt in på nätterna. På helgerna slet han med vårt hus från tidig morgon till sena kväll.

Jag hade under hela förlossningen haft foglossning men trots detta rev jag kök när dottern var två veckor gammal. Det fanns ingen tid att känna efter - det var bara att köra på.

När dottern var ungefär 6 månader började jag få problem med hjärtklappning och det kändes ofta som om jag skulle svimma. Det slog lock för öronen och synen blev suddig. Jag kollade runt lite på Internet och ställde snabbt en egen diagnos: Stressrelaterad panikångest. 

Tiden gick och jag vande mig vid mitt nya hälsotillstånd. Dåliga dagar kunde jag ha ett trettiotal "attacker", bra dagar inte en enda.

Under min mammaledighet sa jag upp mig från mitt fasta jobb inom kommunen. Min pappa var vid detta laget så dålig i sin demens och hade flyttat in på ett boende och jag kände att inte hade mer att ge inom vården.

När mina tvillingar började skolan 2006 satte jag mig själv i skolbänken. Jag ville absolut inte ta studielån som jag skulle behöva betala på i resten av livet utan skaffade mig istället ett extraknäck. Jag jobbade kvällar och i stort sett varje helg för att få in pengar som gick raka vägen in i huset.

Under denna perioden mådde jag förhållandevis bra. Visst hade jag mina "attacker" men jag kom efterhand på små knep som jag kunde ta till för att ingen skulle märka. Detta var nämligen inget jag pratade så högt om. Inte för att jag skämdes men för att jag tyckte att det var självförvållat. Jag menar tre barn, plugga, jobba OCH renovera hus! Kan man bli annat än stressad.....

Sista året när jag skrev min kandidatuppsats började jag få problem med ryggen. Men just då fanns ingen tid för att ha några krämpor och det var först ett halvår efter examen det var så illa att jag var tvungen att söka läkare. Det konstaterades att jag hade skolios samt Scheuermanns sjukdom. Skolios vet nog de flesta vad det är men Scheuermanns är det inte många som hört talas om. Det innebär att bröstkotorna är kilformade och ni har nog alla sett äldre människor som går dubbelvikta - sådär ser man ut på äldre da´r utan träning. Så nu vet ni varför jag tränar så mycket.


För att ta oss fram till dagens datum igen så har mina symptom från hjärtat blivit mycket värre i år och när jag och sambon var i Prag förra veckan vaknade jag med hjärtklappning varje morgon. Men även detta kunde jag förklara med stress. Min teori var att jag undermedvetet var stressad för att vi inte skulle hinna med allt vi ville. Trots detta lovade jag mig själv och sambon att söka läkare så fort vi kom hem och nu ligger jag här i en sjukhussäng på hjärtavdelningen.

Läkarna tror att jag har haft en inflammation i hjärtat som har orsakat ett ärr som stör min hjärtrytm. Detta leder till förmaksflimmer och det är alltså detta som jag har trott varit ångestattacker. När jag var gravid med min yngsta dotter fick jag både halsfluss och bihålsinflammation samtidigt och det är läkarens teori att jag även hade en inflammation på hjärtat som jag inte kände av eftersom jag redan mådde dåligt.

Jag har frågat tre olika läkare om detta är något jag själv har orsakat, om man kan slita ut sitt hjärta precis som man kan slita ut en höftled. De är rörande överrens - detta är inget jag har orsakat genom att stressa, jag har troligtvis inte ens haft panikångest utan det har varit förmaksflimmer hela tiden.

Om det är som läkarna tror kommer jag troligtvis att få en pacemaker. Detta skrämmer mig såklart men jag försöker att ta en sak i taget.

Jag kommer att få klara besked efter undersökningarna nästa vecka så jag ska inte måla fan på väggen än.

Sensmoralen av detta inlägg måste ju bli: Ställ inga egna diagnoser med hjälp av Internet - sök läkare!!

Sköt om er därute ♥

Kram