Flicka möter pojke

Mammahäxan undrar hur jag och min sambo träffades. Eller ja - ska vi vara riktigt noga så undrade hon hur jag och min man träffades men vi har valt att leva i synd. I alla fall för tillfället.....

Året var 2003. Mitt förhållande med Pontus och Julias pappa (mina tvillingar) tog slut redan under graviditeten så sen den dagen de föddes i september 2000 har det bara varit vi tre. Jag var fullständigt tillfreds med min lilla familj och det där med att träffa någon ny man kändes väldigt avlägset och inte alls nödvändigt. Närsomhelst jag ville ställde mina föräldrar upp som barnvakter så att jag kunde gå ut med mina vänner. Och det är under en sån här kväll jag kommer att träffa Joakim. My partner in crime....

Det är i slutet på januari så det är kallt ute. Jag och en kompis som faktiskt oxå heter Maria står i kö till stans inneställe nummer 1. När vi kommer ner för trappan lite lagom fnittriga och rosiga om kinderna - både av kyla och av vin - ser jag honom direkt i baren. Som av en händelse är det två lediga barstolar precis bredvid honom och hans kompis så jag och Maria glider in där lite snyggt. Det tar inte så lång stund innan jag och Joakim får upp ögonen för varandra. Jag har en del fixa idéer och en sak som jag är lite larvig med är att killen måste vara längre än tjejen. Så min otroligt charmiga öppningsfras blir  således:

- Jag måste bara fråga - Hur lång är du?


Eftersom det visade sig att hans längd fungerade alldeles utmärkt ihop med min stannade jag kvar på min barstol men jag tyvärr inte berätta för er vad vi pratade om av den enkla anledningen att jag faktiskt inte kommer ihåg....

Veckorna gick och vi träffades så ofta vi kunde. För det mesta kom han hem till mig när Pontus och Julia gått och lagt sig men det hände att vi träffades hemma hos honom oxå. Till slut kände jag mig redo att presentera honom för mina barn och han kom hem till oss med pizza en fredagskväll. Vi hade en mysig kväll tillsammans och det bar sig inte bättre än att Joakim stannade över natten. Mitt i natten vaknar jag av att Julia kräks och jag gick ner med henne på nedanvåningen. Jag hade inte mer än fått henne i badkaret förrän jag hörde hur Pontus började gapa där uppe. Jag skyndade mig så gott jag kunde med Julia, svepte in henne i ett badlakan och sprang upp för att se till Pontus.

När jag kom upp möttes jag av en syn som fick mig att börja gråta och som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Pontus har kräkt ner hela sängen och skriker som en stucken gris. I stället för att göra vad som jag hade haft full förståelse för nämligen att fly fältet sitter Joakim på Pontus sängkant och tröstar honom samtidigt som han försöker torka rent i sängen. Snacka om att gå från singelkille till att ta sitt ansvar som tvåbarnsfar på en kväll!!

Efter den dagen har det blivit många fler spyor att torka, ytterligare ett barn, ett hus att renovera och ett gemensamt liv att leva! Och vi har mycket kvar att se fram emot!!