Enough is enough already eller jag tror att det är tid att börja med tacksamma måndag igen......

Den senaste tiden har det verkligen känts motigt och grått i mitt liv. Jag är orolig för en familjemedlem som mår väldigt dåligt, jag är orolig för en av mina bästa vänner som fått en aggressiv form av cancer som dessutom redan spridit sig och såklart är jag orolig för mig själv och min kommande hjärtoperation. Att gå runt med så mycket oro i kroppen är såklart väldigt tröttsamt och jag känner mig väldigt skör. Jag försöker dock att behålla min positivitet men vid minsta lilla motgång brukar jag brista i gråt.

En sak som håller mig på banan är min träning - det är ett av få tillfällen när jag verkligen tömmer huvudet och kan tänka på något annat för en stund. Jag kan ju av förklarliga skäl inte träna lika hårt som jag vill men jag är tacksam för de timmars frist jag får av att svettas på gymet.

När jag verkligen behöver vara för mig själv går jag alltid till havet. Min bänk (du ser den på min header) finns alltid där med ett öra och en axel att gråta mot. Det är verkligen något magiskt med havet och hur eländigt jag än mår känns det alltid lite bättre när jag går därifrån.

Så kanske det ligger något i vad Isak Dineson sa. Tyvärr kan ju inte salt vatten varken bota cancer eller andra sjukdomar men det kan i alla fall få mig att må lite bättre.