De fick koppor ÖVERALLT på hela kroppen. Och jag menar ÖVERALLT!! Till och med under fötterna och på andra omöjliga ställen! Vi provade alla huskurer known by man och samtliga mediciner på marknaden för att lindra deras plågor. Det som hjälpte allra bästa var potatismjöl och när det var som värst låg de på köksgolvet på varsitt badlakan och baddade varandra.
Inte nog med att de hade en djävulsk klåda över hela kroppen - de mådde även riktigt risigt för övrigt med feber och värk i kroppen. Inte det roligaste sommarlovet i mannaminne med andra ord.
Men precis som allting annat har även vattkoppor ett slut och när de äntligen var på benen igen hägrade såklart havet. Vi bor ju ett stenkast från havet men eftersom tjejerna fortfarande var prickiga över hela kroppen ville de helst inte visa sig offentligt. Därför stack vi ner till bryggan en fin kväll så att de fick leka av sig två veckors bus. Och det var den kvällen jag tog en av mina absoluta favoritbilder! Så mycket glädje en bild kan förmedla ♥
Jag minns mina vattkoppor som om det vore igår. Jag fick min första koppa på magen. Ärret syns faktiskt fortfarande. Jag gick i första klass och blev drabbad av samma djävulska variant som mina döttrar. En natt höll jag på bli galen av kli så jag smög upp och ställde mig i duschen. Sen minns jag inget mer förrän jag låg i mammas och pappas säng. Tydligen hade de vaknat av dunsen när jag svimmade i duschen! Och inte slutade det klia heller.....
Minns du dina vattkoppor??
Jag minns att jag satt på min säng. Och att mamma sa åt mig att inte klia, "för då blir det värre". Jag var i femårsåldern. I ansiktet var det värst, och än idag har jag en krater kvar som ser ut som om jag haft en piercing i ögonbrynet i min glans dagar.
SvaraRaderaMin mamma tjatade oxå om att jag inte fick klia. Det var väl därför jag tänkte att en dusch kunde hjälpa!!
RaderaJag minns både mina egna och ungarnas. Värsta varianten fick ändå en av kompisar. Han fick tom koppor inne i ögonen :(
SvaraRaderaSen minns jag mässlingen jag fick, just på ett sommarlov i Blekinge skärgård...
OJ!! Trodde inte ens man kunde få koppor i ögonen!! Då kom kanske mina tjejer lindrigt undan ändå.....
RaderaJag vet att jag haft alla barnsjukdomar som liten men kommer inte ihåg så mycket.
SvaraRaderaDin berättelse var verkligen tusen ord av minnen. För att inte tala om bilden, SÅ HÄRLIG! Verklig glädje!
Ha en go lördag och kram ♥
Tack detsamma ♥
RaderaVattkoppor ger minne för livet... både i minnet och synliga på kroppen. Så mycket glädje fotot förmedlar. Underbar bild! Kram
SvaraRaderaTack ♥
RaderaFörstår att den här bilden är en av dina absoluta favon. Den är helt underbar. Den ustrålar action, glädje och njutning. Å vet du vem Pontus liknar? Harry Potter när han var liten och anlände till Hogwarts.
SvaraRaderaMinns att jag hade vattkoppor och har till och med ett ärr kvar i pannan, under luggen.
Du är inte den första som ser den likheten. Ett tag kallade alla honom för Potter istället för Pontus. Det var inte så roligt tyckte han....
RaderaStackars barn att få det så illa :/ Det har jag fler bekanta som råkat ut för. Vi hade tur. Jag fick vattenkoppor som vuxen - i samma veva som barnen. Vi tre fick det lindrigt. Deras pappa var desto sjukare .... eller så levde han bara upp till försommar om män och deras oförmåga att klara av att vara sjuka,för inte kommer jag ihåg att han hade speciellt mycket koppor han heller ;)
SvaraRaderaJag smittade både min pappa och min nyfödda lillebror och pappa blev JÄTTEDÅLIG!!! Så minns jag det i alla fall ;-)
RaderaMinns inte mina egna, men döttrarnas...de var sjuka samtidigt, över litens ettårsdag och själva sjukdomen var ganska lindrig. De hade många koppor men inte jättemycket kli. Däremot lyckades stor klia sönder en i ena knävecket som blev inflammerad så det blev tre pencillinkurer och en omgång med descutanduschar för att bli av med det.....
SvaraRaderaKram J
Usch då - det lät ju inte så kul....
RaderaVilken härlig bild =)
SvaraRadera