I nöden prövas vännen

heter det ju och visst är det så.

Jag har under min sjukdomsperiod fått några överraskningar vad det gäller vänskap.

Jag har vänner som ställer upp för mig. No matter what.

Jag har vänner (?) som inte ens hört av sig till mig.

Jag har vänner som jag inte ens visste att jag hade.

Jag har vänner som jag trodde att jag växt ifrån genom åren.


Förutom min familj är ni väldigt många som peppar och stöttar mig. Via telefonsamtal, besök, SMS, mail, kommentarer på Facebook och här på bloggen. Det kan tyckas banalt att trycka på "gilla-knappen" eller kommentera med ett ♥ men det betyder otroligt mycket för mig. Det behöver inte vara mer märkvärdigt än så. Sen är det såklart trevligt när det blir mer än så.....

Som idag till exempel. En tjej som jag var kompis med på högstadiet och som jag inte träffat sen dess. Typ. Vi hittade varandra på Facebook för nåt år sen och har haft sporadisk kontakt där. I dag fick jag ett meddelande av henne och det slog an den där gråt-strängen som jag har inom mig. Läs själva så förstår ni varför.....

Givetvis kommer jag att tacka ja till detta underbara erbjudande om att bli bortskämd en stund!

Sist men absolut inte minst har jag ju alla er i Blogglandia. Jag önskar så att jag kommer att kunna återgälda all kärlek och omtanke ni har visat de senaste månaderna. Det är synd att det är så långa avstånd mellan oss annars hade det definitivt varit läge för en fest när jag är frisk. Men jag hoppas att jag någon gång kommer att få möjlighet att träffa er - det hade varit en ynnest!

Så till alla mina vänner vill jag säga - Tack för att ni finns ♥