Häromdagen såg jag att en kollega på jobbet gick en annan väg tillbaka från scannerväggen i entrén än vad alla vi andra gör. Såklart var jag tvungen att fråga henne varför hon gick det hållet. Hon berättade att hon gick där för att det var mycket trevligare att gå genom blomavdelningen istället för att gå utanför kassalinjen. Något klack till inom mig och jag kom att tänka på en gång i tiden när jag gick ett annat håll......
När jag var 14 år flyttade mina föräldrar, jag och mina tre syskon från en liten by som hette Träne till en ganska mycket större by som hette Wä. Att de båda byarna hade ett "ä" i sitt namn var i stort sett den enda likheten dem emellan.
Från Träne gick det buss in till Kristianstad fyra gånger om dagen - från Wä gick den fyra gånger i timmen.
I Träne gick storbonden runt i byn och förvarnade kvällen innan han skulle sprida gödsel så att ingen hängde ut tvätt på tork just den dagen - i Wä kände man med nöd och näppe sin närmaste granne.
I Träne fanns två snygga killar i hela byn - i Wä fanns två supersnygga killar i mitt kvarter och Gud vet hur många till i övriga byn.
Fast allt det här tog ju ett tag innan jag förstod. Ja inte det där med ä:na förstås - jag var ju trots allt 14 år och läskunnig.
En annan skillnad mellan de två byarna var att i Träne fanns det bara en grusväg från vårt hus ut till civilisationen. I vårt nya hus fanns det två gator från vårt hus till busshållsplatsen eller vart man nu ville gå när man lämnade tomtgränsen. Den ena gatan kunde man färdas till fots eller till fyrhjuls, den andra övergick till cykelväg ett hundratal meter från vårt hus. Det föll sig ganska naturligt att gå på körgatan och det gjorde jag de första veckorna. Ända tills jag upptäckte de där supersnygga killarna i kvarteret. De bodde nämligen längs med återvändsgatan vilket innebar att om jag gick det hållet i stället kunde jag - om jag hade riktig tur - slå följe med en av dem - eller om jag hade helt sjukt sanslöst tur - med dem båda!! Därför gick jag från och den dagen ett annat håll och när min mamma frågade varför fick hon ungefär samma svar av mig som jag fick av min kollega.
Att vilket håll vi går här i livet kan bero på att vi vill få chans att se något snyggt. Ibland är det blomsterarrangemang - ibland är det en kille. Eller två.
Och hur många omvägar har man inte gått för att få en skymt av en eller annan snygging?
SvaraRadera
SvaraRaderaSå lustig jag skrev ju också om "håll att gå" idag... :)))
Jag ser snyggingar åt alla håll men det är väl för att jag bor i en väldigt stor stad, he he... Kram ♥
Himla kul att du hänger på Sannas GW-tävling. MEN det går inte att kommentera alls på det inlägget å det är ju synd. Jag menar att hemlighålla svaren är ju en sak, men så hemligt ska det väl ändå inte vara;-)
SvaraRaderaSer att BP kommenterat om att det saknas kommentarsfält på GW. Jag har en gissning!!! Fast den skriver jag sedan, när det finns kommentarsfält :-D Kram
SvaraRadera