Jag tycker att jag är hyfsat duktig på att inte visa på jobbet hur risigt jag mår.
Det tycker inte min goda vän tillika kollega Linda.
I dag kom hon fram till mig när jag satt i kassan.
"Jag längtar tills jag får se dig le igen" sa hon.
Då kändes det plötsligt väldigt bra att jag inte orkade sminka mig med min icke vattenfasta mascara i morse.
Alla vi som gillar Maria
torsdag 3 december 2015
Att längta till någon
Etiketter:
Att vara Maria,
Vänner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra med folk som faktiskt noterar!
SvaraRadera
SvaraRaderaStor kram ♥
Ja, vad ska jag säga!!!????????
SvaraRaderaAtt le när man inte kan/mår skit/inte orkar är inte så lätt. MEN stor ELOGE för kollegan som uppmärksammade det. Nu är det upp till dig att faktiskt ge efter. Inte lätt, jag vet. Men den kollegan förtjänar faktiskt dina tårar (med eller utan mascara). Å vet du vad - h*n kanske kan hjälpa dig. Tänk på det! Att prata med en "vanlig" människa kan vara betydligt bättre än att prata med läkare/kurator/psykolog med mera.
Det är minsann inte roligt att bli påmind om hur man mår på jobbet. Men den omtanken är ändå guld värd. Och att någon vågar påpeka det istället för att se åt ett annat håll.
SvaraRaderaHoppas du, trots allt, får en jätte fin helg! ❤
Varm kram till dig!
Skönt att veta att man inte kan dölja allt för alla på jobbet. Då hade man ju blivit rätt osynlig?
SvaraRaderaKram
Vet du finaste det är tur kanske att några ser hur man egentligen mår så man får sig en tankeställare.. jag måste säga att det där var en alldeles underbar kommentar av en person som är väldigt omtänksam !
SvaraRaderaVi kommer tillbaka, kanske inte alls lika dana men vår personlighet kommer ingen ta ifrån oss
är man en snäll omtänksam och glad person in i själen så kommer det vara så vad som än händer.
Kram till dig finaste!
De vännerna och arbetskamraterna är guld värda. Hoppas du får lite återhämtning idag. Kram
SvaraRadera