Freudiansk felsägning??

Igår var det ju som bekant Skärtorsdag och såklart var jag påskkärring på jobbet. 

Så här såg jag ut.

Fast om sanningen ska fram såg jag bara ut så en liten stund. Jag höll nämligen på att svimma av värmeslag när jag körde korgar så då åkte hucklet av.

Jag fick oerhört många uppskattande kommentarer av våra kunder och bland annat en äldre herre påpekade vilken söt häxa jag var. Med tanke på den slingrande kön bakom honom gav jag mig inte i någon diskussion huruvida jag var en häxa eller inte, utan jag log och tackade för komplimangen.

Idag när jag kom till jobbet såg jag ut som vanligt(??) och blir därför lite ställd när jag möter en kollega på lagret som utbrister: Vad roligt att du är påskkärring idag oxå!!! 

Jag hoppas att han syftade på mina fjäderörhängen....

Framåt dagen kommer herren från igår framtill mig och säger: Åh jag har haft sån ångest nu ett helt dygn!!! Förlåt mig för att jag kallade dig för häxa igår! Jag menade såklart påskkärring!!! 

Oerhört gulligt av honom att leta upp mig bara för att be om ursäkt! Eller ja - han skulle kanske handla oxå....