Håll traditionen levande

I fredags hade jag en riktig skitdag. Den började med att den där pajen jag skulle göra blev katastrof och åkte i sopen. Den fortsatte med att jag tappade en halvliters glasflaska med cider (utan alkohol!!) vid stämpelklockan på jobbet, en stämpelklocka som jag insåg att jag skulle använt kl 13 men i själva verket använde jag den kl 13.30. Som grädde på moset hade jag sjukt ont i ryggen. 

När jag kom hem tog jag ett glas mirakelmedicin och allt blev liiiiiiite bättre.

I lördags gjorde jag en ny paj och den blev perfekt. På kvällen hade vi groggklubbsmöte hos goda vänner. Jag hade ny klänning, håret blev platt och livet lekte.

Tro det eller ej så lekte livet även i söndags. Efter en oerhört sen frukost åt vi kvällsmat på McDonalds och sen åt vi obscena mängder kakor hos svärmor som fyllde 65.

I dag har jag varit ledig. Jag har städat mitt skrivbord och badrumsskåpet efter alla konstens regler och sen har jag varit ute och gått en mil.

För en stund sen ringde min väninnas dotter och frågade om Alice ville följa med henne på skoldisco på fredag. Jag och min väninna har varit vänner i snart 30 år. Jag tycker det är oerhört roligt att våra döttrar är kompisar. 

I morgon skulle jag varit ledig. Det ska jag inte längre. Det känns helt OK. Jag tror att min långa sjukskrivning satte sina spår i form av en viss motvilja att vara ledig för länge. Jag har varit ledig 3 dagar på raken nu.

Nu ska jag hålla kväll.