Har du någon gång sett en kvinna

sitta hukad eller för den delen legat platt på marken på ett torg med händerna över huvudet som skydd är det ganska troligt att det var jag.
Jag är nämligen livrädd för fåglar och har mer än en gång kastat mig handlöst ner till marken för att en fågel flugit för nära mitt huvud.
Jag tror jag vet vad min rädsla bottnar i.
När jag var liten var jag, min storasyster och morfar i en park som heter Tivoliparken. I den parken fanns och finns en stor damm där det bor massa ankor. Förr i tiden var det många som tog med sin en kasse med gammalt bröd dit och stod och matade dem. Så även jag och min storasyster. Morfar stod med oss och rökte sin pipa. Plötsligt tappar morfar in pipan till ankorna varvid han tar mig om anklarna och hivar mig över staketet. Jag minns att jag upplevde det som om ankorna var framme och högg på mig i tron om att jag var mat. Jag skriker förtvivlat på morfar att han ska dra ut mig men han svarar att jag måste ta hans pipa först.

Jag har vid ett flertal tillfällen åkt med mina barn till Tivoliparken för att mata ankorna men det går aldrig så bra. De där jäkla ankorna blir hysteriska så fort de ser en plastkasse att de kommer en till mötes. Efter att ha  bott i samma damm hela livet vet de hur plastkassarna från alla stadens matbutiker ser ut och de är inte blyga att ta för sig av det som finns inuti.
Om jag av någon anledning måste gå förbi ankdammen i Tivoliparken ser jag alltid till att I N T E ha någon plastkasse i handen.

Har du någon fobi?