Det var en gång......

Min sista termin på gymnasiet var jag otroligt skoltrött. En dag såg jag en annons i tidningen om en familj i Fort Lauderdale, Florida som behövde en au-pair. Jag skrev ett brev och fick svar någon vecka senare att jag var välkommen att bo hos dem och ta hand om deras dotter Jessica. De ville att jag skulle komma i början på juni och två dagar efter att jag tog studenten satt jag på ett flygplan till USA.

Redan första veckan i min nya familj förstod jag att jag inte skulle komma att trivas hos dem. Jag fick inte vara ute efter kl 22, jag fick inte ha vilka kläder jag ville - de var rädda att jag skulle vara ett dåligt föredöme för deras 5-åriga prinsessa, de hade en hund som fick kissa inomhus som jag förväntades torka upp efter samt en miljon andra konstiga regler. Men eftersom jag bara var 18 år och alldeles ensam i ett stort främmande land var det bara att gilla läget. Redan de första dagarna lärde jag känna några andra svenska tjejer som jag umgicks med. Det var Jenny, en tjej som faktiskt var från samma lilla skånska stad som jag men som jag aldrig träffat hemma i Sverige. Och så var det Ulrica, en tjej från Örebro som senare skulle visa sig bli en av mina allra bästa vänner. 

Jag kom till min familj en söndag och exakt två veckor senare kom mamman i huset in på mitt rum och kastade min resväska på sängen och bad mig flytta omgående. Klockan var 22.30, det var söndag och jag blir utslängd på gatan i Florida, USA!!! Jag kastar ner mina tillhörigheter i väskan och ringer till Jenny som kommer körandes i sin bruna stora "Stationwagon" på två röda sekunder.

Det visar sig att Jennys au-pair-mammas syster behöver en ny barnflicka två veckor senare. I väntan på det får jag bo hos "nana", mamman till min blivande au-pair-mamma. 

Jag trivs kanonbra hos min nya familj. De har tre tjejer. Marie 5 år, Melissa 4 år och Meagan 6 månader. Jag, Jenny och Ulrica träffas varje dag. Vi gör i stort sett allt tillsammans. 

Som bekant går tiden fort när man har roligt och plötsligt är Ulrikas år slut och innan jag vet ordet av är mitt år oxå slut. Jenny har bestämt sig för att stanna ett år till och våra vägar skiljs.

När jag varit hemma i Sverige ett tag ringer Ulrica och frågar om hon får komma och hälsa på. Hon bor hos mig en helg och passar på att bli kär i min kompis Erik. Hon och Erik är gifta idag och har två barn. De bor inte så långt från oss, vi träffas så ofta vi kan men tyvärr alldeles för sällan och det var på deras bröllop jag höll tal på för ett år sen.

Jenny flackade runt ett tag. Hon stannade i USA ett tag till, hon kom hem till Sverige, träffade kille och flyttade uppåt landet ett tag men har nu landat här i vår lilla stad igen. Vi har träffats några gånger på mitt jobb och vi är båda rörande överrens om att vi måste träffas. Vi hittar varandra på Facebook och håller på så sätt kontakt med varandra.

Plötsligt får jag reda på att jag är hjärtsjuk och resten har ni ju ganska bra koll på vid det här laget.

Igår hade jag som ni läste en riktigt dålig dag. Men det var innan jag fick ett paket på posten av Jenny med ett fint kort och en chokladkartong! För att göra dagen ännu bättre ringde Ulrica någon timme senare. Det ser jag som ett tecken på  att så fort jag mår bättre så S K A jag, Ulrica och Jenny träffas.

Då ska vi ta en ny bild. Denna är tagen i mina au-pair-föräldrars sovrum en kväll för 20 år sen.

Jag ser fram emot att få berätta fortsättningen på denna historia om ett tag.