Till viss del är jag precis som vanligt igen

Du vet att det finns människor som påverkar dig mer än andra. På många olika sätt. Någon kan ganska lätt få dig att se rött, en annan får dig att brista ut i gapskratt och en tredje kan få dig att gråta genom att bara finnas där.


Min väninna som var här igår med sin familj har denna påverkan på mig. Hon arbetar på sjukhuset och jag stötte på henne några gånger under min vistelse där. Både som sjuksköterska och som vän. Gemensamt för alla träffar var att jag började gråta bara jag såg henne. 


Men igår kväll blev det inga tårar. Det blev god mat och det får jag säga eftersom det var Joakim som lagade den och mycket prat och skratt. Så till viss del är jag precis som vanligt igen. Det måste kännas bra för min väninna med att jag inte bara gråter när hon är i närheten.


Någon som däremot grät igår var min lilla pappa. Jag, min lillasyster, Julia och Alice var hos honom en runda och när vi gick därifrån började han gråta. Jag gick därifrån med en stor klump i magen  - undrar om han grät för att han kände igen oss eller om det bara är en del av sjukdomsbilden.....

Söndagen ligger orörd framför mig. Resten av familjen sover fortfarande men min rygg skriker efter rörelse och då går det inte att ligga kvar i sängen. Det får bli en stilla vandring i skogen för att starta upp dagen och kroppen.

Vad ska du göra idag??