Ni är så gulliga ♥

Tack så jättemycket för alla hälsningar på förra inlägget - det värmer att ni bryr er så mycket!

Som jag skrev igår ringde min läkare och ville att jag skulle komma in omgående till akuten igår kväll.

Sambon och yngsta dottern körde mig in.

Jag behövde vänta typ 30 sekunder och det var då jag förstod att detta kanske var lite allvarligare än vad jag trott.

Jag blev uppkopplad till en EKG-maskin och de tog en massa prover. En stund senare får jag träffa en läkare som har 1 000 frågor. Han förklarar vad som händer med mitt hjärta, tydligen har jag både arytmi, hjärtklappning och hjärtflimmer. En sak som verkligen fastnade i mitt huvud är att detta kan i värsta fall leda till hjärtstopp.

Jag blir inlagd på hjärtavdelningen med en massa sladdar på bröstet så att personalen kan övervaka mitt hjärta. Hela natten ligger jag med tankarna snurrande i huvudet. Framför allt tänkte jag på hur länge jag gått runt och trott att min hjärtklappning berodde på stress, tagit det lugnt ett tag och sen kört på i 190 igen. Ni som känner mig privat vet att det är alldeles för länge.....

Det blir inte mycket sömn. Delvis för att tankarna flyger men oxå för att jag delar sal med tre andra. En som hostade, en som pratade i sömnen och en som snarkade.

I morse stormar det in personal kl 06.00 som kopplar in ytterligare en EKG-maskin på mig, tar blodtryck och lite andra prover.

Strax innan frukost går jag ut i hisshallen för att skicka ett SMS till sambon och plötsligt kommer personal springande. Då hade jag en puls på 180!! Det blev rullstol till rummet och bums tillbaka till sängen. På ronden träffar jag en jättetrevlig kardiolog som förklarar på ett lättbegripligt sätt vad som pågår. Jag går inte in på detaljer men det är betydligt allvarligare än stress.....

Jag har nu fått en mirakeltablett som gör att mitt hjärta slår som det ska. Känns oerhört skönt.

I morgon väntar diverse undersökningar och hemfärd är inte att tänka på än.

Jag kommer att hålla er uppdaterade så fort jag vet något nytt.