Kanske har Timbuktu rätt? Det kommer kanske att fixa sig till slut?

När man är så öppen om sitt mående som jag har varit på sociala medier får man ta det onda med det goda. Anledningen till att jag är så öppen är att jag helt enkelt inte orkar berätta samma sak 39 gånger utan det är lättare att "hänga ut det" och så får den som bryr sig läsa om den vill. Det goda är ju såklart all kärlek och omtanke som strömmar in från alla håll och kanter. Fantastiska människor som via telefon, SMS, messenger och andra kanaler ger stöd och pepp som fyller mina ögon med tårar och mitt inre med en outsäglig glädje att kunna kalla dem för mina vänner ♥  Det onda är alla hemmasnickrade teorier om varför mitt hjärta börjat krångla igen. Det pratas om min överdrivna (??) träning, det pratas om för många järn i elden  och det pratas om - hör och häpna - min kosthållning. Jag försöker hålla god min för jag vet att de flesta egentligen menar väl men det är inte lätt att bli dumförklarad av människor som anser att jag inte känner min egen kropp och vet vad den klarar av. Och jag skulle såklart aldrig i hela mitt liv medvetet göra saker som jag på något sätt tror är farligt för mig!! 

Inte ens läkarna vet varför mitt hjärta börjat strula igen. De senaste veckorna har jag träffat inte mindre än 7 olika hjärtläkare och inte en enda av dem har haft samma teori. En har pratat om ärrbildning från mina operationer, en annan har pratat om att det bara är så, den tredje tycker att jag medicineras och en fjärde förespråkar en ny operation. De andra tre har varken sagt bu eller bä men alla sju har i alla fall gemensamt att ingen pratat om att träning eller kosthållning skulle kunna vara en orsak till mitt flimmer. Tvärtom poängterar de att en anledning till att jag ändå mår så bra som jag gör är tack vare att jag är vältränad. Däremot har de flesta varit överens om att stress kan ha en negativ påverkan på mitt hjärta och där är jag helt med på noterna. Tyvärr är det ju inte gjort i handvändning att sluta stressa men jag gör mitt allra bästa på alla fronter.

Jag går i terapi en gång i veckan och det känns bra. Lite svårt har jag att vända ut och in på mig själv inför en vilt främmande människa men det går lite bättre för varje gång. Jag försöker att leva i nuet men det är inte så lätt när man är en grubblare av högsta rang. Men jag har mina knep för att hitta några minuter här och där - det räcker en bit på vägen i alla fall.

Eftersom jag är sjukskriven har jag gott om tid att identifiera vilka andningshål som funkar för mig och efter lunchen i dag kände jag mig redo för att gå ut i skogen för första gången på väldigt länge. I vanliga fall hade jag tryckt in mina lurar i öronen, satt igång en ljudbok och ångat på i hög hastighet. Nu la jag telefonen i innerfickan (jag vågade inte lämna den hemma om ifall att det hände nåt) och strosade iväg. Dels för att jag inte orkade gå fort men framför allt för att jag övar på att allt inte behöver gå så fort. Jag hade redan bestämt mig för att sätta mig någonstans och bara lyssna på träden en stund men när jag kom in i skogen insåg jag att det nog var ganska blött att sitta rakt ner på backen. Efter en stund kom en känsla till mig att jag skulle svänga av stigen och gå rakt ut i skogen och mitt dåliga lokalsinne till trots följde jag min instinkt. När jag gått ett 50-tal meter såg jag något i min högra ögonvrå och jag gick fram för att se vad det var som hade fångat min uppmärksamhet. Döm om min förvåning när jag mitt ute i skogen helt plötsligt står framför:

en stol!! I och för sig en trebent stol men med lite justering gick det alldeles utmärkt att sitta i den ändå!

Jag har ingen som helst uppfattning om hur länge jag blev sittande men inom mig hade jag den skönaste känslan på länge. Känslan av att allt kommer att ordna sig till det bästa!!

Nu har det gått några timmar och tyvärr är jag tillbaka till jag-måste-säkert-göra-en-operation-till-och fy-fasen-vad-jag-inte-vill-det-för-det-kommer-att-göra-skitont-och-med-en-massa-jobbiga-undersökningar-innan-känslan igen men nu vet jag att det finns sätt att få den att försvinna!

PS Jag kommer såklart att hämta hem stolen och köra den till återvinningscentralen när jag blir som vanligt igen men just nu har den det bra där den är.