Geografi har aldrig varit mitt ämne.

I eftermiddag ska äldsta dansdottern ha dansuppvisning. Redan 8.30 skulle de samlas på teatern inne i stan. De får inte lämna bygget utan var tvungna att ha med sig lunch. Dottern ville ha lunch från Subway. Subway öppnar kl 10. Eftersom jag är en snäll mamma tänkte jag att om jag passar på att veckohandla och springa en runda blir klockan 10 och då kan jag lösa lunchsituationen. Jag säger till dottern att hålla utkik efter mig strax efter 10 eftersom dörren ytterdörren till teatern är låst. 

Jag kör till Maxi, jag handlar, sätter varorna i bilen, låter bilen stå kvar på parkeringen och ger mig av på en liten (??) runda. 

Jag springer längs stigen vid den vackra Hammarsjön. Solen gassar och jag inser snart att jag har för mycket kläder på mig. Inget att göra åt det tänker jag med svetten rinnande längs ryggraden och springer vidare. 

Jag inser när jag kommer till slutet av stigen att jag kommer att svimma av värmeslag om jag springer hela den rundan jag bestämt från början så jag svänger runt för att springa tillbaka på en väg som går nästan parallellt med stigen längs sjön. 

För att komma tillbaka till Maxi ska jag svänga ner till höger på en liten stig EFTER motorvägen och det gör jag. Tror i alla fall min vid det här laget överkokta hjärna. I själva verket svängde jag INNAN motorvägen.... Så när dottern ringer kl 10.10 och undrar var jag tar vägen står jag och svär mitt i en björkdunge och undrar var f*n jag är någonstans!!!

Jag sprang tillbaka en bit och provade en annan stig. Tre gånger gjorde jag det innan jag insåg mitt misstag och vid detta laget var jag högröd i ansiktet. Delvis av skam över mitt oerhört dåliga lokalsinne men framför allt för att jag var nära kokpunkten. 

Det hela slutade med att jag gick tillbaka till bilen. Och under den tiden hann min hjärna coola ner så pass mycket att jag hittade till Subway....