Och visst är det så ibland.
Att saker inte är alltid det vi ser från början.....
fredag 9 januari 2015
Fast det är kanske önsketänkande?!?
När jag var liten var jag ganska ofta hos min mormor och morfar som bodde i en liten by som heter Ovesholm. Då lekte jag mycket med en tjej som heter Jenny. Vi hängde mycket på lekplatsen som låg bredvid hennes mormors och morfars hus. Vi låg ofta på rygg och tittade på molnen, hur de ändrade form och vad de såg ut som. Om vi blundade en stund hade molnet som såg ut som en hund plötsligt ändrat form för att nu se ut som något helt annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är fortfarande spännande att studera och fantisera om moln. Tyvärr ser jag inga idag. Tydligen är min hjärna dummare än vanligt idag. Jag erkänner. HJÄÄÄÄLP en dumming att förstå bilden. :) Helgkram Bosse
SvaraRaderaJag tror att om du tittar några gånger till på bilden så kommer du nog att känna igen vad det föreställer! Annars får du fråga Solveig 😉 Kram
Radera