Tur i oturen

Senast igår sa jag till min mamma att jag tror att jag är otursförföljd.
Med krånglande hjärta, krånglande bil, jobberbjudande mitt i en långtidssjukskrivning och en massa andra grejer som går mig emot är det lätt att tro det. Det mesta som kan välja en annan väg än min gör det.
Men ikväll var det faktiskt en sak som gick min väg och som visade att jag K A N ha tur ibland.
När jag plockade fram ingredienserna till kvällsmaten råkade jag tappa Kesoburken i golvet. Eftersom vårt köksgolv består av klinkers är det ganska hårt. Eftersom en Kesoburk består av plats är den ganska mjuk. Behöver jag säga mer?
Detta gav ju vatten på kvarnen gällande otursteorin och jag svor en lång harang samtidigt som jag låg på alla fyra och torkade Keso. Men där var en hel del kvar i burken så jag plockade fram vågen.
Jag skulle prova ett nytt recept ikväll och jag behövde 250 gram Keso. Gissa tre gånger hur mycket Keso som var kvar i den havererade burken. Just det. 250 gram.

Så visst kan jag ha tur jag oxå ibland. Men den här sortens tur hade jag lätt klarat mig utan om jag sluppit min otur med allt annat......

Fast maten blev god i alla fall.

Nu ska jag hålla kväll. Jag är ruskigt trött idag. Kan ha något att göra med att jag cyklat 12 km idag. Har man ingen bil får man ju ta sig fram på annat sätt. Fast nu det franska äcklet är hemma igen. Bilen alltså. Det var inget allvarligt fel. Det var batteriet som var sönder.
Nu tänkte jag ge mig in på en jämförelse med bilar och människor men jag orkar inte. Den kommer kanske i morgon.

Ha det!