Nu är det ju ett tag sen jag jobbade överhuvudtaget men när jag jobbade kväll ringde jag alltid hem för att säga godnatt till mina barn. Åker jag någonstans där jag inte har möjlighet att ringa vid läggdax säger jag godnatt innan jag åker. Det här kommer jag förmodligen inte att göra för alltid men så länge de är små kommer jag att fortsätta.
Jag har i min bekantskapskrets några par som har gått skilda vägar. En del av paren har delat på sig i allt samförstånd vilket innebär att de fortfarande kan umgås och prata som vanligt. Så är det ju tyvärr inte för alla utan det finns även de som helst inte vistas i samma rum om det inte är absolut nödvändigt. Och helst inte då heller.
Jag vet en tjej vars föräldrar är skilda. Hon bor växelvis hos dem. En vecka hos mamma, en vecka hos pappa. När hon bor hos mamma pratar hon inte med pappa, när hon bor hos pappa pratar hon inte med mamma. Hon vet inte varför, det bara är så. Vad jag vet är föräldrarna inte ovänner utan de verkar kunna umgås på ett civiliserat sätt.
Nu hoppas jag såklart att jag aldrig någonsin kommer att hamna i den här situationen. Men om jag hade hamnat där så tror jag inte att jag hade klarat av att inte få prata med mina barn på en hel vecka.
Har du någon erfarenhet av det här?
Hemska tanke att inte få pratat med sina barn på en hel vecka. Mina är vuxna nu och utspridda över världen, men vi "pratar" via datorn ett par gånger i veckan. Jag hade gått under annars. Kram
SvaraRaderaTjingeling, skulle aldrig stå ut med att inte få prata med barnen på en vecka även om de ibland kan ge en sår i öronen, hihi. Kram och ha en fin dag!
SvaraRaderaNä jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att inte få krama dom varje dag, än mindre tala med dom dagligen. Usch, jobbigt! men så kommer det naturligtvis bli när dom flyttar hemifrån. Åtminstone med kramarna...
SvaraRaderaHa en fin dag!
Kram
Har inga erfarenheter av det men jag skulle helt enkelt inte TILLÅTA det. Jag kommer fortsätta prata med mina barn, om än inte varje dag, även när dom flyttar ur boet. Det slipper dom inte undan ;)
SvaraRaderaHittat din blogg via någon annans blogg. Rolig läsning mitt i eländet!
Kram från Sydafrika
17-åringen har ju bott växelvis hos mig och sin pappa sedan han var 4 år. Jag måste erkänna att vi inte pratar så mycket när han är hos sin pappa. Men hans pappa pratar med honom i stort sett dagligen, och de har setts mer eller mindre varje dag, även under min vecka, för han var hans handbollstränare ända fram till i våras. Alltså var han med på alla träningar, matcher och cuper. Det har förstås skapat ett starkt band mellan dem och fått mig att bli lite utanför.
SvaraRadera