Maria dissar och hissar

i vanlig ordning eftersom det är måndag i dag.

I dag vill jag dissa folk som tränger sig. Folk som inte kan vänta på sin tur. Och nej, jag pratar faktiskt inte som surtanten som jag skrev om igår men hon får såklart vara med på dissen ändå!!
Nej jag pratar om folk som fräckt glider in i en kö från sidan i stället för att ställa sig längst bak - typiskt vid nöjesfält och andra ställen som har lååååååånga köer, folk som helt resolut går före i kön för att "jag har bara den, det går snabbt!!" Att de sen skulle ta ut pengar, kolla saldo och fråga efter 328 andra grejer glömde de nämna.
I fredags råkade jag ut för en typ som hade svårt att vänta. Jag och resten av affären skulle handla i den bemannade charken på Maxi. När jag tar min lapp - nr 478 - visar displayen att det är 15 före mig.
Eftersom jag skulle ha grillade kycklingvingar var det bara att gilla läget.
När tjejen bakom disken ropar upp nr 477 tittar jag upp och ser hur en man i 50-årsåldern går fram och får hjälp. Eftersom det är jag nästa går jag fram en bit och sekunden senare är det mitt nummer som räknas upp.

Men jag då?? Jag har nummer 477 säger en kvinna och tittar på killen som ropade upp mitt nummer.
Hon visar upp sin lapp som bevis.

Det var märkligt!! Det har han med säger jag och nickar mot mannen som får hjälp i andra ändan av disken.

Min vana trogen säger jag såklart detta tillräckligt högt för att mannen i fråga ska höra och han får ganska bråttom att komma därifrån.

Såklart får kvinna nr 477 hjälp först och tjejen som hjälpte mannen som uppenbarligen INTE var nr 477 hjälper mig när han lommar iväg lite skamset.

Jag kunde inte motstå att veckla upp hans lapp. Med tanke på att alla lappar utom en ligger synliga i den lilla skålen är det inte svårt att förstå att det än hans som är ihopknycklad efter alla konstens regler. Han hade nr 484. Han tyckte alltså det var värt att skämma ut sig istället för att vänta 5 minuter till. Vissa har otur när de tänker......

Men nu till något betydligt trevligare. Jag vill hissa den klicken av föräldrar -  som finns i varje skolklass -som gör det där lilla extra. Ni vet vad jag menar. Det är ALLTID samma föräldrar som ställer upp med att baka till föräldramötet, som sover över på lägerskolan, som sitter med i föräldrarådet och som kommer på skolans fixardagar.

Hurra för oss!! För såklart är jag ju en av dem!! Jag har kanske inte varit det just i år men det har ju sin förklaring. Det kom ju lite hjärtfel och sånt i vägen.......

Och på tal om hjärtfel så är det nu dax att åka till mina blodsugande vänner på vårdcentralen. Rapport kommer senare!

Ha det bäst!!