sägs det och det ligger väl nånting i det.
Men det finns tillfällen när det inte fungerar att vara helt ärlig.
Ett sånt tillfälle är ju när man ser en bebis.
Det är ju i stort sett lag på att man måste säga: Ååååh vad sööööööt hon/han ääääär! när man stoppar ner huvudet i en barnvagn med en nyfödd i.
För ALLA bebisar är ju söta.
Eller?
Jag säger så här: ALLA föräldrar tycker att deras bebis är söt.
Den som inte är föräldern kan ha en annan uppfattning.
Det har hänt att jag sett bebisar som inte varit direkt söta.
Men det finns ju mycket annat man kan säga.
Oj vad mycket hår han har!
Åh vilka söta små fötter.
Hon är jättefin!
För även om bebisen inte är jättesöt eller söt överhuvudtaget är bebisar ALLTID fina.
Sen finns det ju föräldrar som inte nöjer sig med mindre än: Ååååh vad söööööt hon äääär!
Märk väl att jag skrev hon nu.
Det verkar vara mer legitimt att pojkar inte är söta än att flickor inte är det.
De här föräldrarna är ganska ovanliga och väldigt lätta att identifiera.
Jag kan inte förklara hur de är men har ni någon gång träffat dem så vet ni vad jag pratar om.
Till en sån förälder säger jag: Åh vad söt hon är!
I ett sånt läge känns det bättre med en trovärdig lögn i stället för sanningen.
Är du alltid brutalt ärlig?
Om inte, när tycker du det är OK att frisera sanningen lite?
Klart man säger något positivt om andras barn. Kanske inte just att barnet är sött men tex vad mycket hår, fina ögon eller något annat. Brutalt ärlig kan jag nog vara i många andra fall men absolut inte när det gäller "bedömning" av barn. Ibland är en liten vit lögn för att inte såra mycket bättre än sanningen!
SvaraRaderaKram
Det händer att jag måste bita mig i tungan ibland för att inte vara brutalt ärlig, men ibland går det ju faktsikt bara att undanhålla vissa detaljer istället för att ljuga, men visst är små vita lögner bra att ha till hands någon gång då och då.
SvaraRaderaEn del bebisar är direkt fula. Men det skulle aldrig falla mig in att säga det! Och om nån tyckt/er det om mina två när dom var bebisar så är jag glad över att dom ljög i så fall. I mina ögon var/är dom ju perfekta in i minsta detalj. Det finns så mycket annat man kan säga. Bebisfötter och händer är alltid direkt ljuvliga. Och doften sen... Nä.. Ärlig kan och bör man vara men inte om bebisar.
SvaraRaderaDet finns andra situationer oxå då en vit lögn är bättre än brutal ärlighet. Jag är alltid ärlig i situationer och till personer som betyder nåt för mig. Ärlighet varar längst i det långa loppet, alltid. Men det går inte att komma ifrån att ibland är det enklare och smidigare med en sanning som är en aning friserad.
Kramen!!
Alla bebisar är inte söta och alla vuxna är inte vackra. Men det finns ju så mycket annat än utseendet att kommentera precis som andra har skrivit. Vita lögner är bra att ta till många gånger, för det man en gång sagt går inte att ta tillbaka. Efter ett tag kanske man ångrar de orden, och då måste det kännas bättre för alla att de aldrig blev sagda.
SvaraRaderaNej alla bebisar är faktiskt inte söta men jag brukar inte säga det rakt ut. Som du säger finns det mycket annat man kan säga - så söt näsa, vilket fint hår, titta vilka söta händer! Säger föräldern då "visst är hon söt"? så blir svaret - "självklart, hon är ju din" :-) Kram
SvaraRaderaJag är nog ärligheten själv men för den delen kan man ju undanhålla sanningen lite ;)
SvaraRaderaHa en skön helg!
Kram
alla bebisar är inte söta. Svågerns förstfödda var det absolut inte och vi visste knappt hur vi skulle bete oss. Idag är pojken en snygg ung man. Kram
SvaraRaderaKlart att inte alla bebisar är söta... Men det säger man ju inte till stolta föräldrar, eller ;-) Vår lilla var ingen söt bebis, det tog nog 3-4 månader men sen blev hon bedårande söt. Tyckte t o m vi själva, men det sa vi inte då. Och inte till henne heller nu..
SvaraRaderaKram
Jag har aldrig sett en "ful" bebis,däremot en del roliga.En såg ut som en liten gubbe med för stora fötter men just det blev charmigt :-)
SvaraRaderaEken brukar kort o gott säga: "Snygg unge,vad heter DEN" Brutalt ärlig är just brutalt och vad vore vitsen med det?
När jag var liten sa de: "hon är lik K (min pappas namn) men hon är söt ändå"...
SvaraRaderaNej, inte alltid brutalt ärlig. Jag skulle aldrig säga till någon att frissan eller kläderna är fula (närmaste familjen räknas inte här). Helst håller jag tyst men annars säger jag att det är fint.
SvaraRaderaOch jag har jättesvårt att gulla med andras bebisar. Jag gillar bara mina egna bebisar och deras kommande bebisar! :)
Jag gillar inte att såra andra människor. Inte heller att ljuga. Så därför är jag ofta tyst..
SvaraRaderaMen allvarligt talat, bebisar är ofta jättefula. Älvan var jättesöt, för hon snittades ut, liten och nätt med klädsam gulsot. Dansösen såg inte klok ut! 4,8 kilo utdragen med sugklocka. Toppigt huvud, tjocka kinder och illrödflammig. Men jag tyckte ju att båda var underbara! Däremot förväntade jag mig inte av omvärlden att de skulle tycka det.
Till mig sa de precis som de till Shamrock. Jag hade enormt stora öron precis som min pappa. Det har jag fortfarande. Stora öron alltså. Men nu har jag nästan växt ikapp dem. ;)
SvaraRaderaSöt behöver inte betyda söt. Jag kan säga "så söt hon/han är" och mena att ungen är rar för att den inte skriker.