Denna vän har inte hört av sig en enda gång under hela den här karusellen med mitt hjärta.
Och jag vet att personen i fråga vet om vad som försiggår.
Om vi träffas när jag tror att vi träffas är det inte läge att diskutera privata angelägenheter.
Så nu undrar jag följande:
- Ska jag låtsas som ingenting? Le, säga "Hej, hur är det? Det var länge sen...."
- Ska jag smita in precis när det börjat så det inte finns chans att småprata och på så sätt slippa att hålla masken?
- Ska jag sätta näsan i vädret och låtsas att personen inte är där?
Jag har även lekt med tanken att JAG skulle höra av mig till personen i fråga men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Detta är inte första gången jag har anledning att tvivla på vår vänskap men det känns som om jag fått nog nu. Jag är inte intresserad av att fortsätta vår så kallade vänskap, som jag ser det är den avslutad och arkiverad. Även om det inte finns någon skriven lag på att höra av sig när en vän är sjuk förväntar jag mig det av MINA vänner.
Hur hade du gjort?
Ta ingen skit ( hör Grynet säga det), smit inte om det inte känns för jobbigt, för dig. Håll en sval profil, bjud inte in till samtal, snacka med andra osv
SvaraRaderaLätt att säga för mig, vet att det är jobbigt....
/Marie
I nöden prövas vännen! Det är inte du som har sviket, så håll dej inte undan. Men håll vederbörande kort men svalt. Det finns säkert andra du kan prata med. Inte så lätt, men nödvändigt! Kramar!
SvaraRaderaHåll dig inte undan, men jag hade nog låtit den här"vännen" fått komma fram och prata med mig och inte tvärtom. Ingen lätt situation. Kram
SvaraRaderaDet låter som du bestämt dig men så är det ju det där med förhållningssätt, hmm. Svårt. Jag tror att om du vet vad du vill och känner för den här personen så kommer det praktiska säkert lösa sig då ni ses. Eller? Brr, svårt. Hoppas att du får en fin dag, kram Milla.
SvaraRaderaDet beror mycket på i vilket sammanhang du kommer att träffa personen.Och är det som det verkar att DU bestämt dig för att er vänskap (?) är avslutad då är det ju lättare. Gå, vart det nu är och se hur det utvecklar sig.Hon bör ju ha liknande funderingar och har även hon bestämt att hon anser vänskapen (?) avslutad....ja, då blir det väl bara ett ARTIGT HEJ från båda håll och bara att acceptera att "man kan inte vara vän med alla" trots att det kan kännas svårt beroende på vad man tidigare haft för gemenskap. Kram //M
SvaraRaderaHej....Jag vet inte,men jag TROR jag skulle villja prata med personen ifråga,och "rensa luften"...en,säker är jag inte..
SvaraRaderaLycka till iallafall..
Mvh.Sölvi
För det första är det ju tråkigt att det blivit så mellan er. För det andra tror jag du är så klok och gör vad som är bäst i situationen. Fast lätt är det ju inte. Kram!
SvaraRaderaDu vill ju ändå inte vara kompis mer, och vore det jag så hade jag inte lagt ner mer energi på den personen, utan bara sagt hej och låtsats som ingenting.
SvaraRaderaDu, den där personen är inte en vän...jag upprepar, inte en vän. Vad är hennes ursäkt för att inte ta sig tid att ringa, komma förbi o fika, skicka ett vykort? Jag har haft samma erfarenhet o vi kunde aldrig reparera vår vänskap. Hennes svek (rädsla? feghet?) satt som en tagg o jag förlät henne aldrig. Jag har istället fått nya vänner som bryr sig, som vågar fråga, som vill vara med mig även i de tunga tiderna. När jag efter ett halvt år mötte "vännen" frågade hon generat hur jag mådde o jag svarade "det har jag ingen lust att berätta för dig" o gick därifrån. Jag vet av andra att hon mådde väldigt dåligt av att hon inte hörde av sig i samband med det jag gick igenom men av feghet vågade hon inte. Jag blir förbannad bara jag tänker på det. Vem var det värst för? För henne eller för mig som mist min förstfödda? Nej....jag förlät henne aldrig.
SvaraRaderaHälsa men bjud inte in till samtal, låt henne göra det om hon vill. Som redan är sagt, du är säkert klok nog att göra vad som är bäst!
SvaraRaderaDu har väl just svarat på din egen fråga...?
SvaraRaderaDet är ingen som funnits där för dig i en jobbig situation och du är inte intresserad av en fortsatt vänskap.
Alltså lägg inte all din kraft i denna person.
Kram
Och här kommer kärringen mot strömmen...
SvaraRaderaOlika människor tacklar sjukdom och olyckor på olika vis. Att någon drar sig undan betyder inte alls att de skiter i en. Det kan i stället handla om egna rädslor, missriktad hänsynsfullhet, missförstånd mm.
Det är möjligt att detta är en "förbrukad" eller "avlagd" vän av andra orsaker eller kanske på grund av detta. MEN, det kan väl vara bra att prata lite först? Sondera terrängen liksom.
Jag har själv funderat över mitt beteende när en av mina bästa vänner miste sin make. Jag gjorde så gott jag kunde, men nu efteråt kan jag se att jag borde ha agerat annorlunda. Skulle kännas hemskt att bli "dissad" av sin kompis, när man gör så gott man kan. Jag ser verkligen upp till min vän och vi är fortfarande bästa vänner. Kanske på grund av hennes förmåga att ursäkta och förlåta. Vad vet jag?