I mitten på 90-talet levde jag livets glada dagar. Det var fest varje helg och vi var ett stort gäng som umgicks alltid. När vi tröttnade på stan och det blev för mycket av det goda tog vi en paus och stack hem till Inga-Britt. Hon är mamma till en tjej i gänget och hon bodde mitt ute i ingenstans, långt borta från alla diskon och pubar. Vi flydde stan, tog med oss ett gäng videofilmer och en kortlek. Vi satt uppe hela nätterna i våra joggingbyxor, åt chips med dipp, tittade på film men framför allt spelade vi kort. Vi stannade hela helgen, Inga-Britt skämde bort oss efter alla konstens regler innan vi på söndagskvällen var tvungna att återgå till verkligheten.
Jag tror att bilden är tagen 1995. Vi var ett gäng på 25-30 personer som tältade i Inga-Britts trädgård. Bland annat roade vi oss med att leka Hela havet stormar och jag tror att jag såhär i efterhand får acceptera att jag faktiskt blev tvåa......
Silverplats är inte fy skam. Det är olika faser i livet, kul att minnas tillbaka ibland : )
SvaraRaderaJag har samma minnen från 80-talet :-) Min min första 1995..
SvaraRaderaNostalgitripp att titta på gamla kort :)
SvaraRaderaJag har precis tittat på klippet där din son spelar piano. Kom på mig själv att sitta med ett leende, ja precis som det var min son, haha Men jag kan verkligen förstå din känsla som mamma. Man blir ju så förbaskat stolt!! Han var ju jätteduktig!!
Kram fina!
Värst vad nostalgisk man kan bli här.
SvaraRaderaJag minns att 1995 inte var ett speciellt bra år. Visserligen föddes son nr. 2, men samtidigt var det ett jobbigt år. Morfar dog och jag höll själv på att mista livet om jag inte hade uppsökt sjukhus i sista minuten.
Sitter här och funderar på att börja sortera in mina gamla kort. Har inte gjort det på...ähm....18 år eller så...typ...
Oj, det där vill jag veta mer om. Blogginlägg kanske? :)
RaderaNu är det illa - hela livet passerar i revy! :-)
SvaraRaderaSååå det tar ett tag innan du kan erkänna dig besegrad alltså. ;)
SvaraRaderaJa du kan väl räkna med en sisådär 15-20 år!!
Radera