Alla vi som gillar Maria

onsdag 18 maj 2016

Som en andra födelsdag. Typ.

Varje år i mitten på maj de senaste tre åren infinner sig en känsla hos mig.
En känsla av framför allt tacksamhet men med en liten touch av bitterhet.
För det var nämligen i mitten av maj mitt liv vändes uppochner på för fyra år sedan.
Efter åtta år av felaktiga läkarutlåtanden konstaterade en ung kvinnlig AT-läkare att jag hade ett allvarligt hjärtfel.
Ett så pass allvarligt hjärtfel att jag kunde ha dött av det.
Och som dessutom resulterade i ännu ett hjärtfel som jag lider av än i dag eftersom jag gick så länge med det första utan någon som helst behandling.
.
Trots att det är en liten touch av bitterhet ryms det många olika aspekter i den.
Bitterhet över att ha mått SKIT i åtta år av mitt liv helt i onödan.
Bitterhet över att läkare efter läkare avfärdade mig med en stressdiagnos i åtta år.
Bitterhet över att jag inte kan leva som jag vill i dag på grund av mitt hjärta.
Bitterhet över att jag kanske kommer att behöva göra ytterligare operationer - det värsta jag upplevt i hela mitt liv.

Så trots att tacksamheten är störst är den ganska enkelspårig.
Tacksamhet för att det farliga hjärtfelet är åtgärdat och för att jag är i livet helt enkelt.

Så varje år i mitten på maj brukar jag försöka göra något storslaget.
Som för att fira livet liksom.
Ett år efter operationen var jag ännu inte i form för att göra något storslaget träningsmässigt så då valde jag att ställa till med en storslagen fest för ett gäng av mina härliga kollegor.
Två år efter operationen sprang jag för första gången milen på under 60 minuter.
Tre år efter operationen gick jag en halvmara för första gången.
Och i morgon - fyra år efter operationen - ska jag gå ett maraton. Fast det är inte för första gången. Jag och Lotta gick ju en mara redan i höstas men i morgon ska vi för första gången få sällskap av ytterligare en stolleprovskompis! Mer om hur det gick berättar jag på fredag!

Stor kram till dig som tittar förbi i dag ♥

8 kommentarer:

  1. Vilken suveränt bra idé att fira livet! Den tanken tar jag med mig.
    Kram <3

    SvaraRadera
  2. Och härligt ska det bli och kul! Och jag är tacksam över att ha en riktig stolleprovskompis😘

    SvaraRadera
  3. Förresten vispade tre ägg med lite krydda, hällde i en ugnsform med lite kokosfett. 20-30 min i ugnen 120 grader. Perfekt wrapbröd utan massa konstigheter kram

    SvaraRadera
  4. En torsdag, ja då ses vi inte :( Lycka till!

    SvaraRadera
  5. Hjärtligt grattis till att fira livet!
    Allt ska firas som kan firas! ♥
    Känner igen detta, min dotter har tre födelsedagar ♥
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Det är verkligen A och O att läkarna tar sig tid med patienterna och verkligen lyssnar på dem. Det mesta kan avfärdas som stressrelaterat med det visar din situation med största tydlighet är så är det inte. Lycka till med fyraårsfirandet!

    Kram

    SvaraRadera
  7. Förstår att du är inte så lite bitter på att läkarmissarna har avlöst varandra och att du måste leva med följderna restan av ditt liv.

    Tycker dock att du "tacklar" problemet på helt rätt sätt och gör mera än det bästa av situationen.

    Lycka till med maraton. Tycker du är helt fantastisk:-)

    SvaraRadera

  8. Fira livet låter kanon. 😁
    Åtta år är lång tid, feldiagnosisering kan bli en mardröm. KRAM ❤

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...