Alla vi som gillar Maria

måndag 14 januari 2013

Det är en märklig känsla

att själv må bättre än jag gjort på mycket mycket länge samtidigt som min pappa inte mår alls bra för tillfället.
Ni som har hängt med ett tag vet att min pappa är dement och blev så i en ganska tidig ålder. Ni som inte vet kan läsa inlägget som är ett av mina mest lästa inlägg någonsin och som handlar om min pappa om ni trycker här.
Eftersom sjukdomen har berövat min pappa sitt tal kan han inte förmedla var/när/om han har ont någonstans och hans demens är så långt gången att han inte klarar av att berätta hur han mår med hjälp av papper och penna.
Den senaste tiden har han gått ner väldigt mycket i vikt och är i ganska dåligt skick.
Jag, mamma och min lillasyster ska åka dit i morgon.
Det är svårt att veta om pappa vet vilka vi är, om vi fortfarande betyder något för honom.
Han betyder i alla fall fortfarande massvis för oss.
Jag är inte och hälsar på min pappa så ofta.
Det är så oerhört jobbigt att se den här personen som liknar min pappa till utseendet men som är en fullkomlig främling för övrigt.
Och ännu jobbigare är det nu när jag bara vill älska hela världen för att jag mår så jäkla bra just nu.
Men jag kan inte få för mig att älska en värld som är så orättvis.
Inte i dag.
Inte när jag ska bli brutalt påmind om orättvisan i morgon.


9 kommentarer:

  1. Åh ... :'(
    Min mormor var dement de sista åren. Det var jättejobbigt att träffa henne. Världen är så grym.

    SvaraRadera
  2. Tack för att du delar med dig! Förstår att det är tungt och svårt.

    Hoppas att ni kan mötas i en kram, en smekning på kinden eller att hålla handen en stund?

    Och så är jag glad för att du mår så bra. Härligt att höra!

    SvaraRadera
  3. Jag har inte erfarenhet av demens i min släkt men möter dementa människor och anhöriga dagligen i mitt jobb. Jag ser sorgen och smärtan hos de anhöriga och jag ser vårdtagaren där denne är nu. Det kolliderar med varandra på så många sätt och är gripande och berörande varje gång. demens är i sanning de anhörigas sjukdom.

    Jag beklagar verkligen Maria. Men.. Vet du? Din pappa, den han var, hade varit överlycklig över att du mår så bra som du nu gör. Han hade inte velat att du inte skulle njuta av det bara för han är sjuk.

    Berätta att du är där imorgon. Krama honom om han vill. Minns honom. Och njut av livet för er bådas skull.

    Varm kram!

    SvaraRadera
  4. Vilken tragisk sjukdom. Att förlora någon meden de fortfarande lever och andas :( Förstår dock din splittrade känsla av att må så bra själv och samtidigt stå mitt i sorgen av att se en person du älskar må dåligt. Värme och kärlek till dig♥

    SvaraRadera
  5. Usch o fy, livet är verkligen orättvist ibland,
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Fy vad jobbigt. Kramar till dig och de dina

    SvaraRadera
  7. Det är så sorgligt med demens.
    Men du får inte ha/få dåligt samvete för att du är lycklig för att du mår bra när din pappa inte gör det. Det är inte rättvist varken mot dig eller honom. Livet är så, sorg och glädje hand i hand, eller vid sidan av varann.

    KRAM! ♥

    SvaraRadera
  8. Varm kram från mig som instämmer i de kloka inläggen ovan!

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...