Säng, säng, säng. Sova, sova, säng, säng, säng

fick jag inte göra i lördags. Jag jobbade till stängning och så fort vi bommade butiken körde jag till klubbhuset uppe i byn där Julia och ytterligare 12 fnittriga 13-åriga tjejer var i full gång med sånt där som 13 fnittriga 13-åriga tjejer gör när det träffas. Typ fnittrar och pratar om killar.
Julia hade upplyst mig om redan innan att jag inte var välkommen i deras rum (vilket jag redan hade räknat ut) och tänk att de hade tagit sig tid att fixa en mysig sovhörna till mig!!

Otacksam som jag är använde jag inte ens den. Det var - för att använda ett ungdomligt uttryck - ASKALLT på golvet så jag tog min sovsäck och kraschade i hörnskinnsoffan istället. Sova var ju inte att tänka på, tjejerna lekte "Sanning eller konsekvens" och kom ut till mig med jämna mellanrum och sa grejer som "Hej Maria! Jag gillar korv!!" eller "Hej Julias mamma! Jag är bäst!!"

Så jag gjorde det bästa av situationen. Jag lånade en film av tjejerna och låtsades att jag var 13 igen.

Och tänk att det funkade alldeles utmärkt!!

Framåt 01-tiden bestämde sig tjejerna för att titta på en annan klassiker, Pretty Woman, och jag såg genast min chans till att knipa några timmars sömn. Jag menar man är ju faktiskt tyst när man tittar på film!! När de drar igång filmen nynnar jag glatt med i den fantastiska King of Wishful Thinking (som numera dessutom återfinns på min Spotifylista). Redan innan introt ebbar ut funderar jag på hur hög volym de har på TV:n egentligen. Det hörs som om vi är i samma rum. Jag kravlar mig ut ur sovsäcken för att gå in och be dem skruva ner lite grann när jag plötsligt inser att jag är i samma rum som ljudet!! Det sitter nämligen tre stora högtalare i mitt rum som är kopplade till TV:n i tjejernas rum!! Jippi!! För den som undrar är inte Pretty Woman i närheten lika bra som ljudbok.....