Lite bläddrande i skolfotokatalogen senare hade den snyggaste killen i hela världen ett namn, en ungefärlig ålder och en hyfsad geografisk uppskattning om bostadsort. Ett klick senare var en vänförfrågan skickad på Facebook och nu går vi i väntans tider......
Annat var det när jag var
När jag var 13 var jag superkär i en kille som gick på en annan skola. Han hette Björn och om jag la ner min fotokatalog på ett bord slog den automatiskt upp sidan där hans klass var. Hela veckorna hoppades att han skulle vara på Lillis disco kommande fredag och att han kanske skulle titta åt mitt håll. Kanske skulle jag någon gång våga gå fram till honom och säga "Hej". Eller kanske skulle han någon gång lägga märke till mig, kanske bjuda upp mig på sistan.
Det blev aldrig jag och Björn men jag minns hur härligt det var att längta till varje fredag. Jag minns fjärilarna i magen när jag och mina kompisar kom in på dansgolvet diskret tittande efter killen med stort K.
Dagens ungdomar går miste lite om den där härliga men oj så jobbiga längtan. I dag går det fort. I dag är det så mycket lättare att ta kontakt. Facebook, Kik, Instagram, bloggar och andra möjliga och omöjliga forum banar väg för nya bekantskaper. Den största skillnaden är väl att de där fjärilarna får jobba mycket hårdare idag än för 25-30 år sedan. För med all säkerhet är det samma fjärilar som fladdrar runt i magen när man med spänning väntar på att telefonen ska plinga till som det var när man med spänning stod och spanade in på ett mörkt dansgolv......
Det var liksom längtan och ovissheten som jag minns som det mest spännande.
SvaraRaderaKram
själv trånade jag bara efter killar i samma skola (det blev lättare så)
SvaraRadera