Alla vi som gillar Maria

tisdag 29 januari 2013

Att vara där

Vad som låg bakom mitt förra inlägg var inget allvarligt egentligen. Det var bara en massa småsaker som byggdes upp till en otrolig irritation över hur jag blir behandlad av livet ibland. Som att min laddare till mobilen är spårlöst försvunnen, som att jag hade flimmer när jag låg i den där jäkla magnetröntgenkameran så att det tog dubbelt så lång tid att röntga mitt hjärta och som att mitt kontokort fastnade i parkeringsautomaten i parkeringshuset så att det bildade världens längsta kö bakom mig för att bara nämna något.

Men allt det där spelar ingen roll längre. Allt det där känns så oviktigt nu.
En stund efter jag skrev det inlägget ringde nämligen min mamma och berättade att min pappa blivit sämre. Mycket sämre. Det är svårt att avgöra men troligtvis har han bara dagar kvar. Om ens det.
Vi har varit hos honom i kväll. 
Pontus och Julia var starka och följde med för att säga hej då till sin morfar.
Fast de inte kommer ihåg sin riktiga morfar.
Den morfar han var innan sjukdomen tog honom ifrån oss.

Han låg så liten och tunn i sin säng.
Jag vill så gärna säga att han vet att vi var där.
Jag vill så gärna tro att han vet att vi var där.
Jag hoppas så innerligt att han vet att vi var där.
Och att vi kommer att vara där.


14 kommentarer:

  1. Å, tungt! Jag tror, vill tro att de vet att vi är där. Att kärleken når igenom på något sätt. Jag tror på det. <3

    SvaraRadera
  2. �h Maria, s� ledsamt att h�ra om din pappa. Jag tror ocks� att k�rleken n�r fram n�r den som b�st beh�vs. M�nga, m�nga kramar fr�n mig.

    SvaraRadera
  3. �h Maria, s� otroligt ledsamt att l�sa om din pappa. Jag tror ocks� att k�rleken n�r fram i de l�gen som den b�st beh�vs. M�nga, m�nga kramar fr�n mig.

    SvaraRadera
  4. Kärlek och värme tror jag alltid känns bra, för alla, alltid.
    Kram fina du!

    SvaraRadera
  5. På något vis så känner han nog att ni är på plats, även om det inte märks... kram!

    SvaraRadera
  6. Som jag sa, Jag förstår precis. Ta vara på tiden som är kvar. Prata med din pappa. Och låt honom få höra vad han betytt. Kram

    SvaraRadera
  7. Det är så tungt. Styrkekramar till er <3

    SvaraRadera
  8. Mina ögon tåras av att läsa ditt inlägg. Stora styrkekramar till dig och hela din familj!

    SvaraRadera
  9. Usch vad jobbigt och ledsamt. Man kan aldrig förbereda sig inför sådana här situationer.

    SvaraRadera
  10. Massor av styrkekramar till dig! <3

    SvaraRadera
  11. Tänker på dig och lägger en varm kram här inne på blogg-golvet.

    SvaraRadera
  12. Jag är helt säker på att han visste att ni var där. På något vis. Jag har varit i din situation vid båda mina föräldrars sida.

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...