Hör du du livet?

Nu ska vi ha ett snack.
Du och jag.
Jag tror på Karma.
Goes around comes around är ett av mina motton.
Men nu får det väl ändå vara nog?
Jag vet att jag inte varit Guds bästa barn.
Jag vet att jag var taskig mot en av mina klasskamrater i andra klass.
Och en annan i femte.
Jag vet att jag och en kompis pangade en ruta på skolan utan att berätta det för någon.
Jag vet att jag krossat några hjärtan i mina dagar.
Inte så många men några stycken.
Jag vet att jag tjuvrökte och fick min första fylla långt innan lagen tillät det.
Jag vet att jag var en mycket besvärlig tonåring och att mina föräldrar gått genom prövningar med mig som jag hoppas att jag slipper att gå genom med mina barn.
Jag vet att jag ibland kör över hastighetsgränsen. Jag gjorde det senast idag.
Jag vet att man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv.
Jag vet allt det där.

Nu har jag tagit emot tjuvnyp av dig både här och där utan att säga ett knyst.
Jag har till och med tagit emot regelvidriga slag under bältet utan att beklaga mig alltför mycket.

Så nu räcker det.
OK?