Alla vi som gillar Maria

tisdag 6 december 2011

Bättre att ta det säkra före det osäkra.....

Malla har skrivit ett inlägg om vikt ikväll. I korta drag undrar hon varför det verkar vara OK att kommentera när någon går ner i vikt men inte när någon går upp i vikt.

Det där med vikt är en känslig fråga.

För många år sedan mådde jag riktigt dåligt på grund av händelser jag inte tänker gå in på här. Men i vilket fall som helst gick jag ner ganska mycket i vikt. Jag fick höra både det ena och det andra av människor som påstod sig vilja mitt bästa.

En dag fick jag nog. Jag kunde inte bara le och bita ihop när ännu en välmenande människa upplyste mig om hur sjuk jag såg ut när jag blivit såååååå smal. Jag anlade en sorgsen min, berättade för henne att jag tyvärr hade fått en allvarlig sjukdom och det var inte ens säkert att jag skulle överleva.....

Jag vet - det var fult gjort men det kändes bra i alla fall. Jag tror att hon tänker sig för mer än en gång innan hon kommenterar någons vikt fler gånger.

Jag själv lärde mig tidigt den hårda vägen att inte kommentera människors kroppar.

Jag tror jag var runt 20 när jag gratulerade en arbetskamrat till att hon skulle bli mamma. Det visade sig att det skulle hon inte.......

Nu gratulerar jag ingen blivande mamma om jag inte är bergsäker på att hon är gravid.

Det kan ju bli lika fel på andra hållet. Det har hänt att jag berömt någons viktnedgång och personen i fråga har spänt ögonen i mig och undrat om jag tycker att hon/han är överviktig och behöver banta.......

Alltså gratulerar jag inte heller någon till att ha blivit mindre om jag inte är bergsäker på att de blivit det.

Better safe than sorry!

11 kommentarer:

  1. Det är bättre att fråga hur man mår om man är orolig och inte kommentera vikt.
    Det kan bli så fel.
    kram

    SvaraRadera
  2. Precis, man får passa sig. Säger som Jess, man kan såklart fråga hur ngn mår.
    Och om någon stolt visar upp en upp- eller nedgång och är glad över det så gratulerar jag gladeligen :)

    SvaraRadera
  3. Ja, jisses vad det kan vara ett känsligt ämne...det misstaget har jag också gjort en gång.

    Själv har jag pendlat från 49 kilo och uppåt så jag känner igen mig i din historia, numera är jag "rund och go" och skiter faktiskt i vad folk tycker och tänker om min kropp.

    kram på dig/caja

    SvaraRadera
  4. Usch ja! Kan lätt bli hur galet och fel som helst.

    SvaraRadera
  5. Jag har gått upp i vikt den senaste tiden trots att jag äter och rör mig precis som vanligt. Här på orten finns en person som inte har några sociala spärrar alls. Hon skrek rätt över torget " Vad fet du har blivit, varför det?". Jag drog faktiskt också till med sjukdom för att hon skulle tänka sig för nästa gång. Det gör ingenting att jag går upp i vikt men det jobbiga blir om jag går upp över en storlek så jag måste köpa nya kläder.

    SvaraRadera
  6. Jag håller med du :)
    Och vet du vad jag saknar- komplimanger. Inte till mig utan rent generellt. Jag tror att jag är bra på att säga bra saker men ofta tycker jag komplimanger bemöts med - "tycker du?" "näe- inte jag inte", "den som är så gammal" osv..Människor kommer med konstateranden "vad smal du är !" som något missunnsamt- jag vill flagga för komplimanger istället: vad fin du är" och frågor som Jess sa så klokt; hur mår du? och vara beredd på att svaret inte alltid är så jäkla rosaskimrande..

    Komplimang till dig; rots att jag inte träffat dig: jag gillar dig.
    ;)

    SvaraRadera
  7. Håller absolut med - vi är generellt alldeles för fixerade vid vikter och kroppsstorlek! Som sagt, huvudsaken är att vi mår bra!

    SvaraRadera
  8. Jag kommenterar endast vikten om det kommer på tal av den som blivit tjock/smal. Det är tyvärr lätt att det blir missförstånd annars.

    SvaraRadera
  9. När jag gick ner radikalt i vikt upplevde jag motsatsen - alla orerade över hur fiiiin jag blivit. EN enda människa ställde frågan: "Du går väl ner i vikt av fri vilja och inte för att du är sjuk, va?"
    Tyckte det var ganska skrämmande - att smal är alltid något man vill bli frivilligt. För att bli fin.
    Märkligt!

    SvaraRadera
  10. Visst är det spännande... För några år sen gick jag ner 10 kilo pga sjukdom och genast haglade kommentarerna "Åh vad smal och fin du har blivit!" Men efter att de där 10 kilona har kommit tillbaka får jag inga kommentarer. Det skulle ju blivit rätt kul "Åh vad tjock och ful du har blivit!" I mångas värld är smal=fin. Mänskligheten måste tänka om där!

    Kram

    SvaraRadera
  11. Känsligt det där med vikten, man får tänka sig för. Själv är jag ganska dålig på att lägga märke till om folk har klippt sig, har nya glasögon eller har ökat eller minskat i vikt. Det är kanske lika bra det!

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...