Doris och Lasse

Varje tisdag morgon åker jag till badhuset och bastar infrarött en timme.

Perfekt för mina ryggproblem och om det sen är sant att man förbränner upp till 600 kalorier på en timme så gör inte det saken sämre.....

För det mesta sitter jag själv i bastun men idag fick jag sällskap av två äldre damer.

Nu är det ju så att jag gillar att tjuvlyssna (det biktar jag mig om här) så det gjorde ju inte mig något att de pratade vitt och brett om både det ena och det andra.

Rätt som det var började de prata om sin väninna Doris och hennes man Lasse.

Tydligen hade Doris fått något fel på ögonen och var i stort sett blind.

Bara det i sig är ju en anledning att deppa ihop men vad Doris upplevde som än värre var hur annorlunda människor behandlade henne efter att hon fick problem med synen.

Lasse lät henne inte göra någonting hemma - inte ens de saker hon utan problem kunde gjort på känn. Utan syn. Han menade på - säkert i all välmening tyckte damerna i bastun - att det gick fortare om han gjorde det. Damerna själva önskade att deras man hade hjälpt till lite mer hemma. Lasse hade minsann både hängt upp julgardiner och satt ljusstakar i fönstrena!!

Doris hade också märkt att människor som hon och Lasse umgåtts med i hela sitt liv pratade nu bara med Lasse om de möttes i affären.

Väninnorna i bastun hade en teori om det. De tyckte själva att det var svårt att prata med Doris eftersom de inte kunde prata om det där TV-programmet som gick i söndags eller den där artikeln i tidningen. De var rädda för att säga något som sårade Doris och tyckte då det var lättare att inte säga något alls.

Och det är nu jag vill ge mig in i diskussionen.

 Jag vill veta varför det är viktigt att det ska gå fort att göra saker?
Är inte Doris och Lasse pensionärer?
Är det inte viktigare att Doris känner sig delaktig i hushållet trots sitt handikapp än att det går fort?
Är det inte bättre att hon får dammsuga ibland även om det innebär att det ligger kvar lite dammråttor i vissa hörn?
Om man varit vänner i 30 år finns det verkligen inget annat att prata om än vad som visas på TV och skrivs i tidningar?
Varför trippas det på tå runt dem som plötsligt förändras? Personen är ju för det mesta densamma även om de fysiska förutsättningarna inte är det.
Om och det skulle vara att personen förändras - till det bättre eller sämre - so what? Är man vänner så är man.

Så tänk på detta om ni har en Doris i er närhet. Sitt inte i en bastu och prata om henne. Fråga henne om hon vill följa med istället....