Alla vi som gillar Maria

onsdag 6 december 2017

What doesn´t kill you makes you stronger eller Så blev Maria starkaste kvinnan i världshistorien.......

Förra veckan blev jag genomförkyld och låg pall med feber och hosta i några dagar. I går började jag jobba igen och allt kändes toppen fram till lunch. Bara pang på när jag satt i kassan fick jag den sjukaste huvudvärken och jag kände mig yr och illamående. Flera kunder sa till mig att jag borde gå ifrån eftersom jag var väldigt blek och såg svimfärdig ut. Med nöd och näppe tog jag mig ut i omklädningsrummet där en kollega tillika vän gjorde sig redo för att stämpla in. Hon såg på mig att jag inte mådde så bra och övertalade mig att inte köra hem (vilket envisa jag faktiskt tänkte göra) utan istället ringa min man och åka till sjukhuset. Min man som inte jobbar så långt från mitt var på plats inom några minuter och snart satt jag i väntrummet på akuten. Jag började snabbt känna mig sämre och det sista jag minns är att min man går och hämtar hjälp och att jag snabbt blir upplyft på en bår och inkörd på ett akutrum. När jag återfick medvetandet kände jag att mina armar och ben var helt bortdomnade och att jag kunde inte röra på dem. Mitt huvud kändes som om det höll på att sprängas och hjärtat slog som om det skulle hoppa ur bröstet. Jag trodde på fullaste allvar att jag höll på att dö och var för första gånger under alla mina år i sjuks(v)ängen riktigt rädd. Min stackars man som stod hjälplös bredvid tänkte och kände med all säkerhet likadant. En neurolog var snabbt på plats och undersökte mig och sen beställdes en akutröntgen av huvudet. Den visade ingenting - förutom en hjärna som tur var! - och jag blev nedrullad till akuten igen. Eftersom jag (såklart) fick flimmer ovanpå alltihop blev jag uppkopplad mot diverse maskiner och jag kände mig ganska liten. Jag hade i alla fall fått tillbaka känseln i armar och ben - alltid något. En sköterska kom och gav mig morfin mot huvudvärken och även något mot illamåendet. Morfinet tog udden av smärtan men vad det än var jag fick för illamåendet så funkade det inte. En stund senare kräktes jag våldsamt och det enda positiva med det var att flimret faktiskt hävdes! Eftersom mina prover inte var så bra blev jag inlagd för observation och eftersom flimret slutat behövde jag inte ligga på HIA (hjärtintensiven) utan det räckte med hjärtmottagningen. En jättetrevlig ung kille som hette Nouf fixade några kvällsmackor och en kopp te till mig som jag faktiskt fick behålla.

Efter en i stort sett sömnlös natt - beroende dels på huvudvärken dels på snarkande, pruttande och hostande rumskamrater - kände jag mig något bättre och efter konsultation med inte mindre än TRE läkare fick jag åka hem. De trodde att jag hade haft ett rejält migränanfall ev som efterdyningar av min förkylning eller kanske troligare pga att min kropp slår bakut av allt som händer med den. De tog åter upp möjligheten att åka till Stockholm eller Köpenhamn för att göra operationen och jag får väl snart börja fundera på det. Fast då blir det Stockholm - trots att jag är skåning fattar jag inte ett jota av vad danskarna säger och jag tänker inte ligga på ett sjukhus där jag inte förstår vad personalen säger till mig.......

Och på tal om vad personalen säger så blev det lite komiskt på min sal i morse. En av mina rumskamrater la av några rejäla rökare i natt och när sköterskan skulle ta lite prover på honom i morse sniffar hon lite i luften och säger "Jag tycker det luktar fis här!!" Mannen nekade till att han skulle vara den skyldige och jag fick byta mig i läppen för att vara tyst på min sida av skynket! Fast hellre en pruttande rumskamrat än en som kissar på golvet som jag hade 2012 :-)

5 kommentarer:

  1. Herregud Maria!!! Vilken mardröm! Tycker du har fått din beskärda del av sjukdomar det här året. Lider med dig och tycker synd om dig. Samtidigt beundrar jag din humor och att du alltid försöker och faktiskt lyckas med att se det positiva, även om det är ett skräckscenario som du beskriver.
    Vilken stark tjej du är!!!
    Vet inte hur länge man måste ligga på sjukhuset efter en hjärtoperation. Men Stockholm är definitivt ett alternativ som jag verkligen skulle överväga om jag var du. Okej, din familj kanske inte får möjlighet att besöka dig, men en eller två veckor - vet som sagt inte - är det absolut värt att få operationen avklarad. Ni kan ju skypa till exempel. Fundera över det! Dessutom borde ditt sjukhus omprioritera din operation tycker jag, efter allt du varit med om!
    Varm kram!

    SvaraRadera
  2. Meen huvva, oj oj oj, jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller rättare sagt skriva... fyy så otäckt, värsta mardrömmen.
    Nu måste Du nog ta itu med operation även om Du inte ville göra den så långt hemifrån så måste ju alternativet vara sämre.
    Jag beundrar Dig att Du både orkar vara positiv och att Du faktiskt har nån form av galghumor mitt i det hemska.

    svar Det gick icke att mala tobak å yes jag slängde den efteråt eftersom jag vägrar använda något i matlagning som J förpestat med tobak ;-) Den gick typ icke att få ren... jag testade :)

    krya på kram

    SvaraRadera
  3. Livet är inte snällt mot dig just nu... Låter riktigt obehagligt, jag hoppas verkligen att du fårlugn och ro snart, att du får må riktigt bra! Det förtjänar du!

    SvaraRadera
  4. Jag önskar du kunde slippa alla dessa "äventyr". Bra att din omgivning håller reda på dig. Förstår att du föredrar Stockholm före Köpenhamn.
    Styrkekramar till dig

    SvaraRadera
  5. Fy Fabian! Inte konstigt om du blev rädd - jag satt här och läste och blev rädd åt dig :/

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...