Alla vi som gillar Maria

lördag 21 maj 2016

En bild och 100 ord #19 - den där om sista dansen

Året var 1990. Tror jag. Ni vet jag och mitt minne.
Jag var jättekär i en kille i mitt kompisgäng. Han var från Rumänien och använde Fahrenheit ganska frikostligt. Om jag mot förmodar stöter på någon som fortfarande använder den parfymen (de är inte många men de finns!!) så tänker jag alltid på Vlad. Ja han hette faktiskt så. Jag förmodar att det är ett ganska vanligt namn i Rumänien. Ungefär som Maria i Sverige. Ja det är väl inte så många som döper sin dotter till Maria i dag men på 70-talet gjorde var och varannan det! Det ser man inte minst på min arbetsplats där vi är minst fem Marior om inte jag nu inte glömt någon. Ni vet jag och mitt minne.....

I vilket fall som helst hade jag trånat efter Vlad ett bra tag. Om han inte var helt bakom flötet hade han antagligen stenkoll på att jag var kär i honom men blyg som jag var (på den tiden) väntade jag på att han skulle ta initiativet till att något skulle hända.

Vid samma tid hade min kompis Ann-Sofies kille Anders gjort slut med henne. Hon var väldigt ledsen för det men bara några veckor senare skulle hon bli glad igen när hon blev tillsammans med Stefan som hon är gift med i dag. Alltså har de varit ihop i 100 år typ. Eller i alla fall sen 1990. Om det nu var 1990 vill säga. Med facit i hand har vi konstaterat att det var lika bra att Anders gjorde slut eftersom han är värsta nörden i dag. Men det var han inte 1990. Tyckte vi inte då i alla fall.

En kväll var vi på Brissman - ett av stans mest populära uteställen. Och det är då det händer. Vlad bjuder upp mig på sistan!! Min lycka vet inga gränser när han tar min hand och leder ut mig på dansgolvet. Han smyger sina armar runt min midja och jag mina runt hans hals. De kommande veckorna skulle jag gräma mig järnet för att jag inte blundade när jag la min kind mot Vlads axel. Då hade jag nämligen inte sett Ann-Sofie som satt och grät intill dansgolvet. Valet mellan att fortsätta dansa med killen jag var kär i eller att gå och trösta min vän var enkelt men ändå hade jag väldigt svårt dra mig ur Vlads varma famn och gå bort till Ann-Sofie. Alkoholen i kombination med balladen som spelades gjorde henne gråtmild och det var inte utan att jag själv grät en skvätt. Inte över Anders som gjort slut med Ann-Sofie utan över den uteblivna dansen med Vlad.....

Några år senare (om det nu var 1990 vi var på Brissman annars var det ju inte sju år senare!!) åkte jag, Ann-Sofie och hennes tvillingsyster Anna-Karin till Bulgarien och då var både Vlad och Anders historia!! Dagens bild är tagen på en bar någonstans i Sunny Beach sommaren 1997. Tyvärr var det den kallaste sommaren i Bulgarien på över 50 år så det gick till många öl för att  hålla värmen på kvällarna. För såklart hade vi ju bara sommarkläder med oss.....






3 kommentarer:

  1. Det kostar på att vara en bra vän ibland!

    SvaraRadera
  2. Sista dansen... Ja, det var något speciellt med den och man skulle helst dansa med rätt person... Visst är det härligt att minnas!

    SvaraRadera
  3. Du har ett alldeles utmärkt minne måste jag säga med tanke på alla händelser du minns. Å jag undrar ju vad som hade hänt med ditt liv om du blundat...

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...